Channa Bankier om konst på distans
LJ Records - litet bolag blev stort
Myrdal, Tallmo, Dahlström om boken och den digitala texten
Släktforskning stort på Internet
Lennie Norman - komiker med nätkontakt
Howard Rheingold, som ibland kallas det nya mediets Marshall MacLuhan, myntade begreppet "virtual communities" och var i början av 1980-talet med och bildade The Well, ett diskussionsforum och en påtryckningsgrupp som bland annat skulle skapa nya teoretiska och estetiska ramar för det digitala samhället.
Ur The Well utmynnade några intressanta projekt, bland annat tidningen Wired, som på den tiden var den enda periodiska tidskriften som publicerade teoretiska och kritiska inlägg kring IT-samhällets villkor och premisser. Wired var för IT det som den engelska tidskriften Granta var för litteraturen. På samma sätt som Granta öppnade sina sidor för avantgardistiska och experimentella författare, förmedlade Wired William Gibsons och Bruce Sterlings syn på det framtida samhället: ett samhälle där information har blivit någras monopol och där den vanliga människan hittar sin tillflykt i droger och virtuella världar.
Universitetslärare och elever som var knutna till gruppen startade MUDS och MOOS, textbaserade relationsspel där folk iscensatte sina drömmar och fantasier. Dessa spel spreds som en löpeld bland studenter knutna till MIT och Berkeley, och psykoanalytikern Sherry Turkle ägnade en hel bok åt att analysera den nya kulturen. Hennes Leva online var det första seriösa försöket att förstå de nya ritualer och ceremonier som präglar den digitala erfarenheten.
Dessa "communities" fungerade som social arena och träningsfält för unga människor på väg till "det verkliga livet". Här kunde man vara publicist och huvudperson; dess icke-hierarkiska struktur lämpade sig väl för att utveckla sociala och intellektuella färdigheter.
Avatarer, i början figurer sprungna ur den indiska mytologin, blev virtuella förklädnader som människor i alla åldrar använde som alter egon i dessa virtuella landskap.
"Cyberspace", ett begrepp myntat av William Gibson, och "cyborg", en benämning som användes första gången i slutet av 1950-talet för att beskriva en råtta med en inplanterad protes, blev gemensamma nämnare för alla dessa fenomen. Den nya människan rörde sig hemvant i en miljö av mobiltelefoner, datorer, hjälmar och handskar som sände olika signaler till kroppen.
Men tidningen Wired, Howard Rheingold och the Well förlorade i betydelse när den tekniska utvecklingen tog över. När tyngdpunkten skiftade från diskussion och innehåll till gränssnitt och form, började utvecklingen att styras av ingenjörer och inte av innehållsmakare.
I dag är kulturen och konsten på nätet begränsad till ett stort utbud av digitala tidskrifter, "ezines" och en mängd olika försök att visa virtuell konst och virtuella miljöer. Digitala kameror och avancerade bildbehandlingsprogram möjliggör spridning och publicering av bilder som kan kompletteras med ljud och text.
Men var finns nätets Leonardo eller Homeros i dag?
Vem kan skilja mellan god och dålig kultur, god och dålig konst eller litteratur? Utbildningar och kurser för att ge människor bättre IT-kunskaper och mer avancerade verktyg, är baserade på teknik och form, inte på innehåll.
Vi utbildar inte källkritiska och granskande användare, utan nöjer oss med att förse folk med verktyg och normer. Det finns i dag ingen tidning i hela världen som har axlat den gamla Wireds uppdrag och Wired har förvandlats till en Financial Times för blivande IT-spekulanter.
De flesta börsregistrerade IT-bolag är utvecklare av verktyg för att underlätta att göra bankaffärer via nätet eller att handla riskfritt. De få bolag som arbetar med innehåll är sökmotorer och kataloger som strukturerar innehåll som andra har gjort, samt portaler eller ingångar till nyheter och länkar.
Utan en satsning på experiment, alternativa spridningsformer och hybrida innehållsnätverk, riskerar vi att stjälpa Internets demokratiska och värdebärande möjligheter.
Ett cyberspace befolkat av digitala butiker och virtuella varuhus förverkligar inte drömmen om en ny människa, beväpnad med kunskaper och verktyg för att förstå det komplexa paradigmskifte som vi håller på att uppleva.
Ett informationssamhälle som bara sprider brus är knappast ett redskap för att förbättra ens förmåga att delta i och påverka det civila samhället. Snarare tvärtom, det som besannas är William Gibsons mardrömmar om en värld där information kontrolleras av multinationella monopol och reklammoguler.
Du sköna nya värld, Kallocain och 1984 kan bli framtidens adekvata skildringar om vi inte är alerta.
