Channa Bankier om konst på distans
LJ Records - litet bolag blev stort
Myrdal, Tallmo, Dahlström om boken och den digitala texten
Släktforskning stort på Internet
Lennie Norman - komiker med nätkontakt
Stå-uppkomikerna har verkligen upptäckt Internet. En del verkar nästan tillbringa mer tid framför datorn än bakom mikrofonen. Kulturnät Sverige kontaktade Lennie Norman - 200 till 250 framträdanden om året - för att förhöra honom om nätvanan.
Du är väl en av dessa väl Internetbevandrade?
- Nja, jag är mer bevandrad än Claes Malmberg, det är jag, men det säger verkligen inte så mycket, säger Lennie med ett leende. Men visst, jag har en egen hemsida där arrangörer, tidningar och andra inblandade i mina turnéer kan hämta aktuella bilder eller be mig mejla över. Och boka jobb.
Allt har blivit så mycket enklare med nätet, menar Lennie Norman.
- Hemsidan ger ju också en kontakt med intresserade som skulle vara svår att upprätthålla annars. De skickar mail och frågar saker, vilket är så mycket enklare än att ta reda på en adress och skicka ett brev.
Har ni stå-uppare nappat mer än andra i kulturbranschen på Internet?
- Kanske det. Dels tror jag att det beror på att de flesta är rätt unga. Jag är näst äldst… Äh, det har kanske inte alls med ålder att göra, Lasse Eriksson är ju också gammal - och datagalen. Men medan musiksverige får höras överallt i massmedia och lyssnar inbördes på varandra samma väg, så kan vi få vår inspiration och mötas över Internet. Det blir en naturlig kanal. Förr åkte jag till New York varje år för att uppdatera mig på komikscenen, på TV, på föreställningar. Nu kan jag gå ut på nätet och läsa David Lettermans dagsaktuella repliker eller köpa nya böcker och stå-uppskivor.
Kanske blir det stå-upp via Internet om något år?
- Det är mycket möjligt - för en del. Men för mig är stå-upp mer än någonting annat en live-grej. Jag tycker inte ens att stå-upp funkar i TV. Det ska vara live och icke-beständigt. Det ska vara här, nu och med just det gänget som finns för kvällen.
Om du inte betraktar din egen hemsida utan andras, vad tittar du då på?
Om man bortser från de där sexsidorna som man förstås - precis som alla andra - inte alls tittar på, så är det nyheter, oftast via CNN eller via Aftonbla-det, jag går in på. I stort sett varje dag. Jag bokar sedan länge hotell och köper skivor över nätet. Jag har också beställt mängder med resor och bara blivit besviken en gång; 24-timmarsservicen och de två restaurangerna som utlovades fanns helt enkelt inte.
Men vad tycker du är roligast med Internet?
- Det är den första kontakten. Den är så lätt att få. Här finns visserligen också all kunskap - sann eller inte - men på något sätt känns det som om fördjupningen saknas. Det är just det första steget som Internet är perfekt för. Jag tycker om det alldagliga med mediet. Om min son hittar lite snäckor eller sniglar på stranden så kan vi komma hem och titta på nätet för att se vad de heter. Inte fan hade man åkt till biblioteket bara för snäckornas skull.
Du kanske borde, som god pappa?
- Men man kanske gör det efteråt, som en fördjupning, när man väl fått intresset. Däremot har jag inte orkat tränga in i alla universitetssidorna.
Du saknar bilderna?
- Ha-ha. Jo, kanske det. Men det finns naturligtvis ett dilemma med Internet; man vet aldrig vad som är sant eller inte. Det kan ju gälla helt andra grejer också, bara för att det står på Internet att exempelvis en viss snäcka ska vara röd så kan den ju i verkligheten vara gul. Ändå litar man på vad som står där. Som om det vore en bok. Internet är både ytlig glamour och djup enkelhet.
