Channa Bankier om konst på distans
LJ Records - litet bolag blev stort
Myrdal, Tallmo, Dahlström om boken och den digitala texten
Släktforskning stort på Internet
Lennie Norman - komiker med nätkontakt
Bland Sveriges kulturinstitutioner är Musikmuseet i Stockholm kanske den som nått allra längst när det gäller att använda den nya teknikens möjligheter. Väldigt tidigt upptäckte man Internets potential och varje dag besöker många det virtuella musikmuseet. Hemifrån kan den uppkopplade besökaren både ta del av hela museet och lära känna marginaliserade kulturgrupper och exotisk musik.
Krister Malm, chef för Musikmuseet, är en av dem som sett till att sprida bland annat små afrikanska gruppers musik via nätet, något som lett till både skivkontrakt och spelningar på olika ställen. Och med häpnad har han sett hur Internet bidragit till att kunskapen om hur man trakterar nyckelharpan inte har dött ut. I början av 60-talet fanns bara ett fyrtiotal människor som kunde spela nyckelharpa i Sverige och ingen av dem var under 40 år. I dag, drygt 30 år senare, finns American Nyckelharpa Association på nätet, www.nyckelharpa.org, med flera tusen medlemmar.
- Det är ju lite komiskt men det är faktiskt lättare att skapa entusiasm utomlands, där instrumenten känns mer exotiska, säger Krister Malm. Det American Nyckelharpa Association gör på nätet, gör vi för Steel Pan-kulturen via Musikmuseets webbplats.
Webbplatsen är uppbyggd utifrån museets stora samlingar om cirka 8 000 musikinstrument. Krister Malm har gjort merparten av arbetet själv och presenterar materialet ur två olika vinklar, anpassade efter museets olika målgrupper.
Den ena delen vänder sig till den som är intresserad av vissa musikinstrument. Det är en ganska enkelt uppbyggd lista över instrumenten med tillverkningsår och tillverkare. Listan är sökbar via sökord och syftar framför allt till att minska antalet förfrågningar direkt till museet.
Den andra delen, som har högst prioritet, är pedagogiskt uppbyggd och vänder sig framför allt till det som sägs vara museernas främsta målgrupp - skolan.
- Ungdomar går inte på museer i någon större utsträckning, utan det är just via nätet som vi når dem, säger Krister Malm. Men många kommer hit tack vare webbplatsen, när de upptäcker att vi verkligen har grejer som intresserar dem. Vi har märkt en betydande ökning av yngre besökare.
På nätet bjuds besökarna bland annat på en rundvandring i det virtuella museet med bleckblåsinstrument, uppbyggt som det riktiga museet med objekten på samma platser och samma interiör med takbjälkar och golvtiljor. I det virtuella museet kan man vandra runt och lyssna på musikinstrumenten eller följa med en guide som berättar om utställningen. Man kan till och med åka hiss mellan de olika våningarna, precis som på riktigt.
Nu arbetar Krister och hans medarbetare med en ny version av det virtuella museet. I stället för att efterlikna det fysiska museet skapas en egen miljö, där besökarna kan välja och vraka bland föremål på hyllor i ett magasin. Den nya versionen blir tredimensionell så att besökarna kan plocka upp föremålen, vrida och vända på dem, och zooma in och ut.
Steelpans är specialiteten
Till den pedagogiska delen hör även Steel Pan-projektet och den omfattande utställningen Respekt nu. Steel pans är musikinstrument gjorda av oljefat och Musikmuseet har en av världens mest utförliga webbsidor om denna musikkultur. Till och med Trinidads Turistbyrå refererar till den. När Krister Malm redan 1993 lade ut den bok som Musikmuseet skrivit i ämnet, sade folk: "Ni är idioter som lägger ut en hel bok på nätet, ni kommer inte att sälja ett exemplar". Men Krister konstaterar nöjt att eftersom man inte gärna läser långa texter på skärm resulterade nätpubliceringen i stället i ökad kännedom och därmed ökad försäljning.
Webbsidorna om steel pans innehåller ritningar och tillverkningsbeskrivningar, instruktioner om hur man stämmer detta karibiska instrument, en förteckning över steel pan-band i hela världen, samt fakta om akustik, historia och aktuell forskning på området.
Musikmuseet tillhör veteranerna på nätet. Redan 1968 kom Krister Malm i kontakt med Arpanet som var ett förstadium till Internet. Musikbranschen hade ett automatiskt försprång i och med att många arbetade med elektronisk musik - den första synten kom redan 1919. När Krister tillträdde som museichef 1983 använde han sig av en av de tidiga persondatorerna, som i princip bara var en förbättrad skrivmaskin. Tillsammans med den nuvarande IT-chefen på Naturhistoriska riksmuseet, Cary Karp, satte han den internationella standarden för digital musikinstrumentkatalogisering och banade väg för Musikmuseets introduktion på nätet så tidigt som i mitten av 80-talet.
Nu arbetar Krister framför allt med att lägga ut forskningsresultat på nätet, alltmedan hans altsaxofon samlar damm i bokhyllan på hans kontor på Musikmuseet på Sibyllegatan i Stockholm.
Rappens rötter - Respekt Nu
- Rappens youngsters tror att rappen uppfanns på 1980-talet, säger Krister Malm.
Inget kunde vara mer fel. Rap är rimmat rytmiskt tal och dess historia sträcker sig mer än 3.000 år tillbaka i tiden.
Musikmuseet vill ge ett kulturhistoriskt perspektiv på ett musikfenomen som är populärt i dag och skapa en större förståelse för sambanden, både historiskt och internationellt.
I ett rotsystem, som förgrenar sig till världens alla hörn, har Krister Malm och hans medarbetare Monika Sarstad på Musikmuseet spjälkat ner rappen som musikkultur in i minsta detalj. Den mycket omfattande utställningen Respekt Nu finns bara på nätet. Den spänner över afrikanska grioter (rabblande rytmisk sång) och ngoma (en slags föregångare till våra dagars hip-hop), indisk vedasång (talsång ur de heliga vedaskrifterna), afro-amerikanska negrospirituals, europeisk balladkultur och naturligtvis reggae från Jamaica. Den förklarar rappens ursprung, varför den fått en sådan genomslagskraft och visar på dess roll i musikindustrin.
"Det här är en hypemediegrej om rappens rötter. Både de djupa, tusenåriga och de nyare. Från människans nervsystem till hip-hop i Sverige. Historia som skapar respekt", som det står på webbplatsen.
Utställningen innehåller både film och ljud. De flesta musiksnuttarna har Krister Malm själv spelat in under resor i Västindien. Navigeringen görs i det illustrativa och klickbara rotsystemet, men det finns också vanliga menyer.
