8 Juridiska förutsättningar för IT-användning

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt.^[1] Fri åsiktsbildning förutsätter bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihet. Dessa friheter gäller oberoende av vilket medium som används och får endast begränsas genom lag.^[2] Yttrandefriheten har en central ställning genom att den ingår som moment i alla de andra friheter som tas upp i 2 kap. 1 § första stycket regeringsformen.

Friheten att yttra sig i tryckt skrift regleras närmare i tryckfrihetsförordningen (TF), medan friheten att yttra sig i radio, TV, filmer, video, ljudupptagningar m.m. behandlas i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det är dock inte klart i vad mån grundlagarna också omfattar de nya digitala medierna.

8.1.1 Grundlagsskyddet

Vid tillkomsten av YGL gjordes överväganden om de nya elektroniska medieformerna och ett tilltänkt grundlagsskydd för yttrandefriheten för dessa nya medier. Utgångspunkten för en reglering skulle vara att medierna bör kunna tas i bruk i nyhetsförmedlingens och opinionsbildningens tjänst på samma sätt som det tryckta ordet. Man införde därför ett tillägg till 1 kap. 7 § TF, enligt vilket TF skall tillämpas om en periodisk skrift i oförändrat skick förmedlas på annat sätt, t.ex. genom radioprogram eller i form av en film eller ljudupptagning enligt YGL. Bestämmelsen innebär att en förlagetrogen version av en periodisk skrift som sprids på något av dessa sätt skall ses som en del av den tryckta förlagan och omfattas av det skydd som TF ger periodiska skrifter. TF och YGL:s tillämplighet på nya medier utreds för närvarande.^[3]

Bestämmelserna i TF och YGL bygger på principen om ensamansvar. Ensamansvar innebär att endast en av de personer som medverkat vid tillkomsten av en framställning enligt TF och YGL kan hållas straffrättsligt ansvarig för innehållet i framställningen. Det anges i grundlagarna vem denna person är. Vanliga straffrättsliga regler om ansvar för medverkan tillämpas inte. Ansvaret är successivt. Det betyder att ansvaret i första hand vilar på den som står närmast brottet, t.ex. utgivaren av tryckt periodisk skrift. Om ansvaret inte kan utkrävas av den personen vilar det på den som står närmast efter honom i ansvarskedjan (för en tryckt periodisk skrift är det ägaren). Ansvaret är slutligen formellt på så sätt att det vilar på den som anges i TF eller YGL, oavsett hur han har bidragit till framställningens tillkomst och oavsett om han känt till dess innehåll.

Ensamansvar blir aktuellt i samband med elektroniska anslagstavlor när ett medieföretag tillhandahåller upplysningar direkt ur ett register utan att mottagaren kan ändra på innehållet i registret. Då tillämpas bestämmelserna om radioprogram. Sådana program skall ha en utgivare. I första hand ansvarar denne, och i andra hand den som bedriver sändningsverksamheten, för innehållet.

8.1.2 Allmänna handlingars offentlighet

Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Det är ett uttryck för offentlighetsprincipen. Genom denna skall rättssäkerhetsprincipen, effektiviteten i förvaltningen och i folkstyret garanteras. Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet till kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Elektronisk post och allmänna handlingar

Ett externt meddelande som tas emot eller skickas via elektronisk post (e-post) och som är en allmän handling måste, precis som traditionella handlingar, vara tillgängligt för allmänheten.^[4] När någon begär att få ta del av ett meddelande skall det kunna läsas hos myndigheten eller lämnas ut i utskrift. Ett meddelande som begärs utlämnat från en myndighet skall hållas tillgängligt genast eller så snart det är möjligt. Sekretessprövning skall göras på vanligt sätt innan meddelandet lämnas ut.

Dessa krav innebär att man måste ha en god överblick över vilka meddelanden som finns och hanteras genom elektronisk post. Sekretesslagen (1980:100) ställer krav på att myndigheter som använder datorutrustning skall ha en "god offentlighetsstruktur". Detta innebär t.ex. att meddelandena bör hållas åtskilda från andra handlingar men också att en införd uppgift i ett meddelande i princip aldrig får raderas. Om en uppgift rättas måste den ursprungliga uppgiften fortfarande vara avläsbar.

8.1.3 Brottslighet på Internet

Den brottslighet som sker på Internet skiljer sig inte nämnvärt från annan brottslighet i samhället. Att gripa gärningsmannen är emellertid ofta avsevärt svårare om brottet sker via Internet än i andra sammanhang. Utgångspunkten är att straffansvaret i första hand bör vila på de användare som missbrukar en elektronisk tjänst. IT-utredningen har föreslagit^[5] åtgärder för att hindra missbruk av elektroniska förmedlingstjänster (anslagstavlor). Eftersom den användare som missbrukar tjänsten ofta inte går att spåra, föreslås att den som tillhandahåller en tjänst för förmedling skall informera om bl.a. vem som tillhandahåller tjänsten samt ha uppsikt över den. För vissa fall föreslås också en skyldighet att förhindra fortsatt spridning av meddelanden. Denna skyldighet samt skyldigheten att informera användarna straffsanktioneras. Slutligen föreslås att datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott, i vissa fall skall kunna förverkas.

Uppvigling, hets mot folkgrupp och barnpornografibrott

Exempel på brottslighet som sker via Internet är bl.a. uppvigling, hets mot folkgrupp och barnpornografibrott.

De objektiva rekvisiten för uppvigling^[6] hindrar inte i sig en lagföring av förfaranden knutna till elektroniska förmedlingstjänster, och bestämmelsen har givits en tidig fullbordanspunkt. I ett avseende finns emellertid en skillnad mellan spridning som sker i skrift respektive elektroniskt. Uppvigling genom spridning av skrift är fullbordad redan genom att skriften "utlämnas för spridning". Begreppet skrift torde dock inte omfatta elektroniska meddelanden. För att klargöra när ett elektroniskt meddelande kan utgöra uppviglingsbrott borde därför begreppet skrift i BrB förtydligas.

De objektiva rekvisiten för hets mot folkgrupp^[7] hindrar inte heller en lagföring av elektroniska förfaranden, och kravet att meddelande som uttrycker hot eller missaktning mot folkgrupp på grund av ras eller dylikt "sprids" är lågt ställt.^[8] Försök till hets mot folkgrupp är emellertid inte kriminaliserat. Inte heller vid barnpornografibrott är försöksstadiet straffbelagt.

När någon i spridningssyfte har sänt ett meddelande med sådant innehåll som avses i de ovan nämnda bestämmelserna till en elektronisk förmedlingstjänst, ligger det vanligtvis utanför avsändarens kontroll hur omfattande spridningen blir. Gärningsmannen har genom att sända meddelandet fullgjort allt för att ett brott skall komma till stånd. Det blir sedan svårt att bevisa vilken spridning som egentligen skett.

Olaga hot, ofredande, förtal och förolämpning

När brottslig informationspridning via elektroniska förmedlingstjänster riktas mot en viss person blir ansvar för olaga hot, ofredande, förtal och förolämpning aktuellt. Den som skickar oönskad information till en viss person kan göra sig skyldig till ofredande på samma sätt som den som utnyttjar telefon eller post på ett hänsynslöst sätt. Som exempel kan nämnas den som själv eller i samråd med andra "fyller" en användares elektroniska brevlåda så att den inte längre kan användas.^[9] Då torde också ansvar för egenmäktigt förfarande kunna komma i fråga.^[10]

Förtal innebär att någon utpekar en annan person "...såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt..." eller "...lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning...".^[11] Ofta råder en intressekonflikt mellan yttrandefriheten och förtal. Man gör därför ett undantag från straffstadgandet om förtal för de fall då den som har uttalat sig var skyldig att göra det (t.ex. tjänsteplikt) eller det annars var försvarligt med hänsyn till omständigheterna. Vid detta undantag måste man dock kunna visa att uppgiften var sann eller att man hade skälig grund för den. Men det finns ingen generell regel om att få säga sanningen - en intresseavvägning mellan yttrandefrihet och personlig integritet måste göras i varje enskilt fall.

Eftersom brottet (förtal) inte anses fullbordat förrän uppgiften har nått tredje person torde inte enbart lagring av meddelandet med uppgiften i en databas e.dyl. vara tillräckligt för ansvar. Hur många som faktiskt tar del av uppgiften när den sprids, spelar ingen roll för ansvarsfrågan när det gäller förtal. Det påverkar däremot straffmätningen, dvs. vilket straff som skall utgöra påföljden, och kan göra att brottet betecknas som grovt. Det räcker med en uppskattning av hur många som tagit del av uppgiften vid en bedömning. Det är emellertid svårt att över huvud taget göra en uppskattning när en kränkande uppgift framförts via en databas eller andra mer interaktiva medier, även om många elektroniska anslagstavlor (BBS) är utrustade med en loggfunktion som registrerar alla användare som kopplar upp sig. Det finns inget krav på sådan registrering och uppgifterna som en sådan loggfunktion ger är inte alltid tillförlitliga.

Förtal kan också ske genom konkludenta^[12] handlingar, t.ex. om någon i annans namn skickar ett inlägg i syfte att misskreditera denne genom att exempelvis uttala sig kränkande om någon tredje person.

Missbruk av Internet vid Högskolan i Ronneby

I januari 1996 anmälde rektorn vid Högskolan i Ronneby till Sveriges Universitets- och Högskoleförbund att flera fall av oetisk användning av Internet uppdagats vid skolan. Disciplinnämnden vid Högskolan i Ronneby beslutade bl.a. att två studenter skulle avstängas från sina studier under viss tid. Det ena fallet rörde förtal. Vid skolans datorenhet uppmärksammades en webbsida med bilder av en känd TV-personlighet samt över hundra länkar till erotiskt material. Sidan avslutades med texten "From NN with Love!" Bilder föreställande NN kopplades således samman med pornografiskt material. Studenten avstängdes från sina studier under en månad efter beslut av disciplinnämnden. Fallet polisanmäldes, men åklagaren beslutade att lägga ner förundersökningen då brott inte kunde styrkas.

En annan student vid Högskolan i Ronneby hade framställt nazistiskt propagandamaterial på skolans datorer. Han gjorde gällande att han endast ägnat sig åt s.k. individuell färdighetsträning. Högskolan menade att studenten genom sin framställning brutit mot en av högskolans etiska regler om att man vid användandet av datorerna inte får kränka annans identitet eller orsaka högskolan eller utomstående dåligt rykte. Genom att använda högskolans datorresurser till den angivna verksamheten hade verksamheten vid datorenheten störts och därmed förelåg också grund att vidta disciplinär åtgärd i form av två månaders avstängning. Även denna händelse polisanmäldes, men åklagaren beslutade att lägga ner förundersökningen då gärningen inte kunde anses utgöra brott.

Upphovsrättsintrång

Otillåten kopiering och spridning av upphovsrättsligt skyddade datorprogram är förmodligen det vanligast förekommande brottet i samband med användningen av digital teknik.^[13] Kopiering och spridning har tidigare mest skett via disketter, men har nu också blivit vanligt vid användning av Internet. Det är inte enbart dataprogram som sprids på detta sätt, utan även andra former av upphovsrättsligt skyddat material såsom texter och bilder sprids på Internet.

Det råder oklarhet i frågan om upphovsrättsintrång när man länkar^[14] sin webbsida till andras www-adresser.^[15] En del menar att länken kan ses som exemplarframställning om den görs utan medgivande från webbsidans innehavare. Att göra en sammanställning av länkar till andras webbsidor som publiceras via Internet skulle enligt denna syn kunna medföra ansvar för upphovsrättsintrång.

Andra gör i stället en distinktion mellan att länka sig till en allmänt tillgänglig webbsida respektive att lagra det skyddade materialet för vidareutnyttjande i sin egen dator (server) eller på cd-rom utan tillstånd. Det sistnämnda skulle då utgöra upphovsrättsintrång. Detsamma gäller om man direkt laddar ned t.ex. en bild från någon annans webbsida till den egna hemsidan utan att det klart framgår att bilden härrör från en annan sida. Det görs också en distinktion mellan att på sin egen hemsida ange ett antal länkar för ytterligare information, respektive att skapa en s.k. frame med andras länkar, där de sökbara webbsidorna visas i ramen (eng. the frame) på den egna hemsidan. I det senare fallet är meningarna delade om ett upphovsrättsligt intrång sker.

En webbsida måste emellertid inte vara tillgänglig för alla användare för att den finns på Internet. Med hjälp av inställningar kan man reglera vilka som får och inte får tillträde till webbsidan. Dessutom kan man skydda enskilda dokument genom att kräva användarnamn och lösenord.

BBS-målet

Ett exempel på upphovsrättsintrång på Internet är det uppmärksammade s.k. BBS-målet.^[16] I en dom den 22 februari 1996 friade Högsta domstolen den tilltalade BBS-innehavaren. Åtalet gällde tillhandahållande av datorprogram på en elektronisk anslagstavla, BBS. Enligt domstolen var det förmodligen så att en olovlig överföring till en BBS ("upload") av ett skyddat datorprogram innebar en olovlig kopiering och att en vidareöverföring från en BBS till en annan ansluten dator ("download") också torde innefatta ett upphovsrättsintrång. Den som tillhandahöll BBS:en, som också var den tilltalade, gick däremot fri, eftersom Högsta domstolen inte ansåg att hans handlande varit tillräckligt aktivt för att ses som ett tillgängliggörande för allmänheten.^[17] Upphovsrättslagen i sin nuvarande form gav enligt Högsta domstolen inte grund för att döma den tilltalade BBS-operatören för att ha gjort programmen tillgängliga för allmänheten. Man kunde i och för sig tolka upphovsrättslagen så att hänsyn togs till den tekniska utvecklingen på ett sådant sätt att inte lagen urholkades. Eftersom man vid straffrättsliga bedömningar måste beakta legalitetsprincipen,^[18] menade domstolen emellertid att de inte kunde tolka upphovsrättslagen på annat sätt än den gjort, dvs. ganska snävt.

Utgången av målet har väckt stor uppmärksamhet. Domen kunde möjligen ha blivit en annan om åklagaren lagt upp åtalet på ett annat sätt, t.ex. även väckt åtal gentemot andra inblandade och då också inbegripit medverkan till olovlig kopiering. I sammanhanget kan nämnas att IT-utredningen har föreslagit^[19] att den ansvarige för en elektronisk anslagstavla också skall vara ansvarig utgivare för innehållet på BBS:en. Förslaget skickas på lagrådsremiss under våren 1997.

8.2 Datalagstiftning

Datalagen (1973:289) ger skydd mot otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet när personuppgifter registreras med hjälp av data. Personregister definieras som register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften.^[20] Enligt datalagen (DL) får personregister inrättas och föras endast av den som anmält sig hos Datainspektionen och fått bevis om detta, s.k. licens. Om personregistret skall innehålla vissa känsliga uppgifter som generellt sett kan antas medföra risk för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet, t.ex. politisk åskådning, värderingar och omdömen, behövs särskilt tillstånd av Datainspektionen. Detsamma gäller uppgifter om någon som saknar naturlig anknytning till den som registrerar.

Datalagen ger således skydd mot att personregister upprättas utan tillstånd. Det är emellertid oklart om registeransvar även för nya kommunikationsformer via Internet och elektroniska anslagstavlor inkluderas. Datalagskommittén^[21] skall bl.a. föreslå de ändringar i TF som behövs för att anpassa bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet till den nya tekniken och den nya terminologin på området. Utgångspunkten har hittills varit att information hos en myndighet i princip alltid funnits i pappersform, men med den nya tekniken är pappersdokumentet inte längre en självklar utgångspunkt. Varje sammanställning av sakligt sammanhängande uppgifter i elektronisk form som en myndighet enkelt kan göra med hjälp av tillgängliga program är att anse som en handling där. Det slaget av allmänna handlingar brukar benämnas potentiella handlingar. En sådan handling är att betrakta som allmän under förutsättning att den förvaras hos myndigheten och är inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Att uppgifterna kan sammanställas med tillgängliga program betyder att det skall kunna göras med rutinbetonade åtgärder. Det skall vara fråga om en begränsad arbetsinsats utan nämnvärda kostnader.

8.2.1 EU-direktiv om skydd för personuppgifter

Datalagen skall även göras förenlig med EU:s direktiv om skydd för personuppgifter. Syftet med EU:s dataskyddsdirektiv är att göra ett fritt flöde av personuppgifter möjligt inom EU. Direktivet tillämpas på all behandling av personuppgifter, med undantag för de register som faller utanför gemenskapsrätten. Undantaget innebär att personuppgifter som berör allmän säkerhet, statens säkerhet m.m. inte påverkas av direktivet. Register för personligt bruk berörs inte heller. Personuppgifter får enligt direktivet endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna får senare bara användas på ett sätt som är förenligt med ursprungsändamålet.

8.2.2 Elektroniska anslagstavlor

Elektroniska anslagstavlor karaktäriseras av att många användare fritt kan påverka registrens innehåll och använda dem för olika syften. Anslagstavlorna väcker många frågor kring datalagens regler om registeransvar och ändamålsbestämning. Skall hela anslagstavlesystemet ses som ett enda register? Särskilt tydligt framträder frågan i 7a § datalagen (DL) där det föreskrivs att det hos den registeransvariga skall finnas en förteckning över de personregister som denne ansvarar för. Det är uppenbart att regeln är svår att förena med att andra än den som är ansvarig för anslagstavlan tillåts att starta nya konferenser där ändamålet för dataregistreringen är ett annat än för tjänsten i övrigt. Bestämmelsen om registeransvar (1 § DL) har också utformats så att, vid en strikt tolkning, varje användare av en elektronisk anslagstavla skulle kunna bli ansvarig.

I datalagen föreskrivs även att insamling, registrering, utlämnande och användning av uppgifter skall ske i överensstämmelse med registrets ändamål. Regeln utgår från att den registeransvarige har full kontroll över databehandlingen, något som självklart förelåg vid datalagens tillkomst. När det gäller elektroniska anslagstavlor verkar ett sådant registeransvar förutsätta någon form av förhandsgranskning av de uppgifter som tillförs en anslagstavla. Eftersom anslagstavlan skall fungera som ett öppet forum blir en förhandsgranskning svår att genomföra och förena med anslagstavlans syfte och eventuellt även tryckfrihetsförordningens förbud mot förhandscensur.^[22] Även bestämmelserna om rättelse m.m. och om att på begäran underrätta den som är registrerad om innehållet i de personuppgifter om honom som ingår i registret bygger på att den registeransvarige har full kontroll över informationsdatabehandlingen. Att komma tillrätta med spridning av felaktiga uppgifter är emellertid svårt när uppgiftslämnare, minuten efter att en felaktighet har korrigerats, elektroniskt kan lämna nya meddelanden med samma innehåll.

IT-utredningen har föreslagit att man för de elektroniska anslagstavlornas del skall göra ett undantag från datalagen för löpande text.^[23] I den mån egentliga register förekommer på anslagstavlorna bör de däremot omfattas av datalagen, med undantag för sådana register över användare och elektroniska meddelanden som förs vid anslagstavlorna och som behövs för att användarna skall kunna hämta och lämna meddelanden.

8.3 Upphovsrättsfrågor

Informationsteknikens framväxt har medfört att upphovsrätten nu genomgår en genomgripande utmaning, såväl nationellt som internationellt. Genom digitalteknologin kan verk omvandlas i digital form och, utan att förlora i kvalitet, snabbt lagras och överföras i oerhörda mängder. Problemen när det gäller upphovsrätten på IT-området rör både de ekonomiska och ideella rättigheterna^[24] och de praktiska möjligheterna att förvalta dessa rättigheter i en digital omgivning. När skyddat material används i datornätverk förlorar rättighetshavaren till stor del kontrollen över materialet. Till de problem som måste lösas hör därför skyddet av de ideella rättigheterna och därmed verkets identitet gentemot manipulationer av text och bild.

8.3.1 Vad upphovsrätten innebär

Upphovsrätten är den del av rättssystemet som har att göra med rättigheter till främst litteratur och konst. Enligt upphovsrättslagen har författare, kompositörer, konstnärer och andra som skapar litterära och konstnärliga verk vissa tidsbegränsade ensamrätter till sina verk. Rättigheterna uppkommer när verket har skapats och varar normalt i 70 år efter uphovsmannens död. För att upphovsrättslagen skall kunna tillämpas på ett visst verk ställs inga formalitetskrav. Verket måste emellertid upfylla vissa grundläggande krav på originalitet och kvalitet (verkshöjd).

Upphovsrätten består av ekonomiska och ideella rättigheter. De ekonomiska rättigheterna är överlåtbara, medan de ideella rättigheterna stannar hos upphovsmannen. De ekonomiska rättigheterna kan sägas bestå av två delar; rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten när det framförs eller visas offentligt eller när exemplar av det sprids på andra sätt.

Även de ideella rättigheterna består av två delar. Upphovsmannen har för det första rätt att i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, få sitt namn angivet när exemplar av hans verk framställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har upphovsmannen rätt att motsätta sig att verket ändras så att hans litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är kränkande för honom.

Den klassiska upphovsrättens kärna låg i användningen av vissa traditionella typer av verk, framför allt böcker, konst, musik och filmer. Nutida teknikformer har dels gjort skapande av nya kategorier av verk möjligt, t.ex. datorprogram och databaser, dels inneburit nya sätt att sprida skyddade verk på, t.ex. via kabel och satellit. Eftersom upphovsrättens uppgift är att föreskriva ett rättsligt skydd för dessa olika uttrycksformer, har utvecklingen medfört att den ekonomiska betydelsen av upphovsrätten har ökat dramatiskt.

Verk som finns tillgängliga digitalt kan inte kontrolleras i tillnärmelsevis samma utsträckning som traditionella verk skapade i analog form. Det är svårt att kontrollera när, var och hur verket används sedan det väl har publicerats digitalt. Möjligheten att manipulera ett verks innehåll ökar också avsevärt. Intrång i rättigheterna upptäcks inte lika lätt och gränsen mellan primär och sekundär utgivning riskerar att suddas ut, genom att det är möjligt att till en låg kostnad och med minimal tidsåtgång framställa exakta kopior av förlagan. Betydelsen av att framställa exemplar minskar betydligt i och med att digitalt material kan överföras direkt till en enskild dator.

Ersättningar som har samband med upphovsrätten

Den s.k. ensamrätten, som är utgångspunkt för upphovsrätten, innebär att upphovsmannen har rätt att få ekonomisk ersättning för alla systematiska utnyttjanden av verket. Det finns emellertid fall då man från allmän synpunkt sett menar att rättighetshavarens rätt bör stå tillbaka. Dessa inskränkningar i upphovsrätten innebär bl.a.

 att kopior får framställas för enskilt bruk,
 att exemplar får framställas i blindskrift eller som talböcker för synskadade m.m.,
 en viss rätt att fritt sprida exemplar av verk,
 en viss rätt att fritt visa exemplar av verk.

För att kompensera upphovsmännen för vissa inskränkningar i deras rättigheter har följande offentligrättsliga ersättningsordningar införts:

 Biblioteksersättning, som lämnas för utlåning av litterärt verk i original av svensk eller i Sverige bosatt upphovsman och litterärt verk i svensk översättning. Ersättningen gäller utlåning genom folkbibliotek eller skolbibliotek.
 Talboksersättning, som utgör ersättning för det fria utnyttjandet av verk för talböcker och taltidningar.
 Visningsersättning, som utgår för den visning som sker av verk, främst bildkonst, i museer och på allmänna platser.
 Särskilda insatser för upphovsmän inom musikområdet samt musiker och sångare för biblioteksutlåning av musikaliska verk.
 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet, som utgör ekonomisk kompensation för verkningar av privatkopiering av fonogram.

Medlen fördelas av fonder, förbund och organisationer på området.

Upphovsrättsliga organisationer tar till vara upphovsmännens intressen vid vidareutnyttjanden av verk. Organisationerna ser också bl.a. till att ensamrätten till ett verk inte missbrukas. Även s.k. tvångslicensfrågor och avtalslicensfrågor handhas av de upphovsrättsliga organisationerna.

Tvångslicens

Tvångslicens innebär att upphovsmannen inte kan motsätta sig ett nyttjande, men är garanterad ersättning för utnyttjandet av sitt verk. Ett typexempel ges i 18 § upphovsrättslagen (URL). Den som framställer ett samlingsverk, sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän, för användning vid undervisning, får återge mindre delar av bl.a. litterära eller musikaliska verk, om det har gått minst fem år efter det år då verken offentliggjordes.

Avtalslicens

Avtalslicens innebär att ett kollektivt avtal med en svensk organisation ges verkan också för upphovsmän som inte är anslutna till en organisation. En viss summa betalas som täcker alla inblandade upphovsmäns rättigheter, alltså även dem som inte anslutit sig till någon upphovsrättslig organisation. Avtalslicens tillämpas t.ex. i fall som tas upp i 13 § URL. Där nämns bl.a. fotokopiering för undervisningsändamål. Kabel-TV är ett annat exempel där licensen förekommer, vilket nämns i 26 § f URL. Avtalslicensen blir ofta aktuell vid stora produktioner med flera upphovsmän. Licensen administreras av övergripande organisationer på det upphovsrättsliga området, som BONUS^[25] och COPYSWEDE.^[26]

8.3.2 Upphovsrättsligt skyddat material

Det är av vikt att upphovsmännens skapande respekteras. Att använda andras publicerade verk är ofta positivt, men det får inte ske till men för upphovsmannen. Vi tar därför upp vilka grundläggande regler som måste respekteras vid utnyttjande av andras verk vid digital framställning, inte för att hämma användningen utan i syfte att klargöra vilka möjligheter som finns.

Upphovsrätt och offentlighetsprincipen

Allmänna handlingar upprättade  hos myndigheter omfattas ofta inte av ekonomisk upphovsrätt. Det innebär att vem som helst får utnyttja informationen utan några begränsningar. Upphovsmannen skall dock anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Följande handlingar är därmed inte upphovsrättsligt skyddade:^[27]

 författningar,
 beslut,
 yttranden av svenska myndigheter, t.ex. offentliga utredningar,
 officiella översättningar av författningar, beslut och yttranden.

Handlingarna omfattas dock av upphovsrätten i det fall de utgör:

 kartor,
 bildkonst, t.ex. en webbsidas grafiska form,
 musikverk,
 diktverk.

I 26a § upphovsrättslagen finns regler om andra typer av upprättade allmänna handlingar där upphovsrätt kan finnas helt eller delvis. Handlingar som är verk enligt upphovsrättslagens mening och som inkommit  till myndigheten är ofta upphovsrättsligt skyddade. Dessa får man emellertid återge inför myndigheter, i statliga och kommunala presentationer samt vid offentliga debatter och utfrågningar. Men man får endast återge dessa verk i den omfattning som motiveras av ändamålet och det är fortfarande upphovsmannen som har ensamrätt att ge ut samlingar av sina anföranden.

Möjlighet att visa upphovsrättsligt skyddade verk på Internet

Det är viktigt att ha fotografens eller annan upphovsrättsinnehavares samtycke vid publicering på webbsida eftersom detta innebär att verket då görs tillgängligt för allmänheten. Samtycket bör vara dokumenterat för att undvika missförstånd. Man får citera ur annans verk inom ramen för god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Det anses vara god sed att ange upphovsmannen och att citatet används för att understryka den egna framställningen.

De kulturinstitutioner som vill lägga ut upphovsrättsligt skyddat material på Internet eller på annat sätt publicera material i digital form måste klarera de till verket knutna ekonomiska rättigheterna. Det kan ske genom att man kontaktar de olika upphovsrättsliga organisationer som representerar respektive verksområde, och utformar ett avtal baserat på det utnyttjande institutionen tänker sig (t.ex. om materialet används i bakgrunden eller förgrunden, i vilken omfattning osv.) Ersättningen är avgörande för utnyttjandet och syftar även till att möjliggöra för upphovsmännen att kontrollera var deras verk förekommer. De ekonomiska rättigheterna bör klareras innan produktionen har startat. I annat fall riskerar man att erhålla kritik för sitt agerande i efterhand, möjligen med större ekonomiska följder än det annars skulle resulterat i.^[28]

Det är viktigt att känna till att upphovsrätten även påverkar det tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddat material som sker genom skärmvisning, såväl via Internet som på plats på en kulturinstitution. Det kan gälla både t.ex. cd-romvisning på en fysisk plats, som ett museum, och virtuell visning på kulturnätet. Båda slagen av framförande måste klareras med upphovsmannen, och ger denne möjlighet att kontrollera sitt materials användning. Detta torde inte innebära en hög kostnad för kulturinstitutionen. Den traditionella ersättningen för utnyttjande är baserad på antalet exemplar. Vad som utgör exemplarframställning på Internet är oklart. Det är inte självklart att man vid Internet-framföranden skall likställa den situation då man tar del av innehåll på nätet med traditionell exemplarframställning. Man försökte komma fram till en gemensam ståndpunkt i frågan vid WIPO-konferensen^[29] i december 1996, men misslyckades.

Vill en kulturinstitution ta hjälp av någon utomstående för att utforma sin hemsida bör man vara noggrann med hur avtalet med den utomstående formuleras. Materialet som används för skapandet av hemsidan tillhör institutionen, men den bör också enligt avtalet få rätt att ändra utseendet på den hemsida som den utomstående skapar.

8.3.3 Upphovsrättsliga projekt

Det finns ett tydligt behov av standardisering inom det upphovsrättsliga området. Flera olika projekt pågår för att bl.a. försöka förenkla klareringen av rättigheter till digitalt publicerade verk. Common Information System (CIS) avser främst musikaliska verk, Upphovsrättslig databas avser fotografiska verk och Imprimatur avser litterära verk, med inrikting på digitala produktioner. En internationell standardisering av identifikationskoder är en fråga för samtliga projekt.

Upphovsrättslig databas

Genom den digitala tekniken har originalbildens betydelse minskat kraftigt. Svenska Fotografernas Förbund, Bild och upphovsrätt i Sverige (BUS) samt Föreningen för svenska tecknare arbetar med ett projekt med målet att införa en individuell streckkod för varje verk. Koden skulle kunna innehålla information om verket och hur den ekonomiska ersättningen för att utnyttja det kan erläggas. Det primära målet är att skapa en informationsdatabas vilken i framtiden skulle kunna fungera som en klareringsdatabas. Varje enskilt verk skall få en unik identifikationskod. Koden kommer att gå att applicera både på fysiska och digitalt lagrade verk. Via koden kan sökning sedan ske i en central databas för att finna information knuten till verket, t.ex. vem som är upphovsrättsinnehavare.

Identifiering är huvudanledningen till streckkodsmärkningen. Genom streckkoden förenklas det tillåtna utnyttjandet av fotografiska verk. Kostnaderna för att klarera rättigheter bör härigenom sänkas betydligt, eftersom flera led kan hoppas över. Traditionellt sett är själva hanteringen av klareringen den dyra delen, medan upphovsmannens ersättning i bland utgjort så lite som 20 % av den totala kostnaden för användaren. Lyckas projektet skulle man kunna ta ut en lägre avgift från användaren, vilket förhoppningsvis kan leda till att fler utnyttjar verk på ett lovligt sätt.

Upphovsmannen skall själv koda sitt verk och med streckkod ange vem som är upphovsman, hur man kontaktar denne, bildbeskrivning och datum för när bilden skapats. Eftersom det är upp till varje upphovsman att koda sitt verk, kommer innehållet vid märkningen till viss del att skilja sig åt.

Common Information System

Common Information System (CIS) är ett större projekt som syftar till att skapa förutsättningar för att internationella upphovsrättsliga organisationer skall kunna utnyttja varandras verksdokumentation över gränserna, dvs. målet är att skapa standarder och kommunikationsvägar. Projektet startades 1994 av CISAC (Confédération Internationale des Sociétés d´Auteurs et Compositeurs, en paraplyorganisation för STIM-organisationerna) i syfte att skapa "the Collective Administration Societies´ International Network of Information for the 21st Century". Detta internationella nätverk skall anta en öppen roll, där verkens identifikationsnummer kommer att finnas tillgängliga för allmänheten.

I dag har de olika upphovsrättsliga organisationerna egna identifikationsnummer för sina verk. Tanken är att dessa nummer skall standardiseras, dvs. att även audiovisuella, musikaliska och digitala verk skall få identifikationsnummer som är av ISO-standard eller motsvarande, på samma sätt som litteratur har ISBN och skivinspelningar har ISRC-nummer. Man tänker sig internationella agentbyråer i varje land som sköter numreringen och befinner sig fysiskt nära de upphovsrättsliga organisationerna. Även avtal mellan olika upphovsrättsliga organisationer och rättighetshavare bör standardiseras och numreras.

De olika nationella organisationernas databaser skall länkas samman med gemensamma identifikationsnummer, så att organisationerna kan utbyta information med varandra på ett smidigt sätt och på så sätt spara avsevärd tid och arbete jämfört med vid dagens hantering av rättigheter till verk. Genom att de olika databaserna länkas samman kommer man till viss del att kunna automatisera hanteringen av rättigheter. Projektet skall inkludera verk av många skilda - musikaliska, audiovisuella, grafiska, fotografiska och litterära - slag. Dokumentationen av ett verk behöver bara ske i en databas och därmed blir dokumentationskostnaden sannolikt lägre.

Projektets huvudsyfte är således att bygga upp ett samarbete mellan olika upphovsrättsliga organisationer, för att skapa fungerande gemensamma standarder. Vikten av att man samarbetar över gränserna motiveras av det gränsöverskridande som blivit möjligt genom elektroniska medier som t.ex. Internet.

CIS vill också utveckla elektroniska "fingeravtryck" som skall inbäddas i digitalt publicerade verk samt skapa någon form av digital kopieringskontroll. Man har för avsikt att samarbeta med ISO (International organisation for Standardisation), ITU (International Telecommunication Union) och IEC (International Electrotechnical Council) vid utvecklandet av tekniska standarder.

Upphovsrättscenter Copyswede

Copyswede kommer under mars 1997 att öppna ett upphovsrättsligt informationscenter på Internet.^[30] Allmän upphovsrättslig information, med upphovsrättslagen i sin helhet, ändringar av lagen samt rättsfall, litteratur och internationella aspekter på upphovsrätten kommer att finnas. Man kommer även att ge specifik information för både traditionella och digitala medier. Till digitala medier räknas cd-rom, Internet, Intranet och online-tjänster/databaser.

Information för skilda verksformer i digitala media blir sökbara och indelas bl.a. i musik, bild, text, sceniska verk och datorprogram. För varje verkstyp beskrivs också olika utnyttjandeformer, såsom exemplarframställning, spridning eller offentligt framförande. Rättslig information samt konkreta exempel lämnas, liksom hänvisning till den organisation som klarerar den aktuella rättigheten. Användare delas in i olika grupper: bibliotek, museer, utbildningsinstitutioner, myndigheter, vårdinrättningar, företag och övriga grupper.

Utöver den rättsliga informationen kommer en förteckning över de olika upphovsrättsliga organisationerna i Sverige att ges, liksom en "frågelåda" med veckans fråga, tidigare veckofrågor samt möjlighet att ringa/skicka e-post direkt till Copyswede. Syftet med informationscentret är att underlätta utnyttjandet av skyddade verk.

Imprimatur

Imprimatur (Intellectual multimedia property rights model and terminology for universal reference) är ett privat partnerskap som leds av den brittiska organisationen ALCS (Authors´ Licensing and Collecting Society). Denna grupp har som främsta mål att enas om en gemensam plattform för elektronisk handel och upphovsrättslig ersättning. När man konkretiserat allas olika önskemål har man för avsikt att skapa ett fungerande system för att praktiskt genomföra handeln. Sammanlagt 16 partners från USA och Europa deltar i konsortiet.^[31] EU-kommissionen bidrar genom att stå för hälften av kostnaderna för projektet. Gruppen består av allt från skivbolag och IT-företag till universitet och bibliotek. Telia är engagerat i projektet från svensk sida. Genom den breda sammansättningen har man försökt att täcka in alla intressenter i upphovsrätt på IT-området. De involverade representerar i första hand sitt yrkesområde. Eftersom den internationella spridningen är stor är det emellertid naturligt att även geografiska intressen företräds i gruppen.

Imprimatur försöker alltså att bygga ett system som motsvarar alla parters önskemål vad gäller hantering av upphovsrätter, betalning och säkerhet på Internet. Systemet skall underlätta handel där rättigheter respekteras samtidigt som användarnas behov tillgodoses. Vid årsskiftet 1996/97 avsåg man att ha en server vid universitet i Florens, där ett provisoriskt elektroniskt upphovsrättsligt hanteringssystem (ECMS - Electronic Copyright Management System) skulle kunna inrättas. Man grundar sitt system på dagens teknik för elektronisk handel och multimedia. Systemet görs samtidigt så flexibelt att det kan uppdateras då ny teknik utvecklas.

8.3.4 Internationell upphovsrätt

Genom informationsteknikens framväxt har upphovsrätten ökat i betydelse inom både EU och de länder som är medlemmar av WIPO.^[32] När skapandet sker i en gränslös värld är det svårt att ha nationell lagstiftning som skiljer sig åt mellan länderna. En harmonisering av synen på de rättigheter som blir aktuella vid internationella överföringar av skyddat material är därför av väsentlig betydelse. Upphovsrätten är dessutom en av de mest betydelsefulla industrigrenarna i dag. Vikten av att säkert kunna hantera de ekonomiska rättigheterna har således ökat betydligt. De internationella konventioner som tillträddes under slutet av 1800-talet, respektive mitten av 1900-talet, har fått ny aktualitet och Bernkonventionen fick i december 1996 nya tillägg för att anpassas till den digitala utvecklingen.^[33]

Konventioner

Tre konventioner berör den svenska upphovsrätten ur ett internationellt perspektiv; Bernkonventionen (1886), Världskonventionen om upphovsrätt (1952) och Romkonventionen (1961).

Bernkonventionen har tillträtts av ungefär 120 länder. Konventionen omfattar de flesta av de länder som Sverige har ett kulturellt utbyte med. De konventionsanslutna ländernas egna nationella lagstiftning reglerar förutsättningarna för och omfattningen av det upphovsrättsliga skyddet i det landet. Ett konventionsland skall ge samma skydd åt medborgare från de andra länderna som det ger sina egna medborgare.

En av Bernkonventionens viktigaste principer är att det upphovsrättsliga skyddet inte får göras beroende av några formalitetskrav. Upphovsrätten skall gälla formlöst och skyddet inträder i och med att verket skapas. Inga krav på registrering får ställas. På så sätt kan varje författare och konstnär utan vidare göra det upphovsrättsliga skyddet gällande för sitt verk enligt den nationella lagstiftningen i alla länder som anslutit sig till konventionen.

USA valde länge att inte tillträda Bernkonventionen eftersom landets upphovsrättsliga lagstiftning bygger på formkrav, vilket skiljer sig från konventionens inriktning. År 1988 ratificerade USA emellertid Bernkonventionens principer. Under den tid då USA ännu inte tillträtt Bernkonventionen bildades den s.k. Världskonventionen (1952), som i dag ratificerats av 95 länder. Enligt Världskonventionen är formkrav tillåtna som betingelse för skydd. Alla slags formkrav skall anses tillfredsställda genom att verket märks med copyrightsymbolen © eller ordet "copyright" följt av rättshavarens namn och året för första publicering. Om man vill göra anspråk på skydd i länder med formföreskrifter måste dessa formkrav vara uppfyllda. De länder som tillträtt både Bernkonventionen och Världskonventionen, har sinsemellan inga formkrav eftersom Bernkonventionen gäller dem emellan.

Romkonventionen (1961) är den tredje stora konventionen på det upphovsrättsliga området. Den gäller skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag. Dessa s.k. närstående rättigheter skiljer sig emellertid ganska mycket från land till land och Romkonventionen har därför inte blivit så utbredd som undertecknarna hoppades. Konventionen omfattar nu 51 länder.

World Trade Organization

Viktiga aspekter av den internationella upphovsrätten regleras numera också inom Världshandelsorganisationen (WTO). Det s.k. TRIPS-avtalet^[34] som arbetats fram inom WTO:s ram, innehåller regler om upphovsmäns, utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- och TV-företags rättigheter. Underlåtenhet att följa dessa regler kan medföra handelspolitiska sanktioner. Framför allt får ingen medborgare i någon av WTO-medlemsstaterna gynnas eller missgynnas framför någon annan. Man får alltså inte särbehandla sina egna medborgare.

Andra frågor som berörs inom TRIPS-avtalet är bl.a.

 att Bernkonventionen skall följas,
 att datorprogram på upphovsrättens område ses som litterära verk, och därmed åtnjuter samma skydd,
 att databaser skall erhålla upphovsrättsligt skydd om de är att anse som en intellektuell prestation,
 att skapare av datorprogram, fonogram och filmer skall ges vissa möjligheter att kontrollera uthyrning av exemplar av sina verk,
 att begränsningar av upphovsmannens rättigheter endast får gälla "certain special cases which do not conflict with normal exploitation of a work and do not unreasonably prejudice the legitimate interests of the right holder", dvs. ett normalt utnyttjande av ett verk får inte begränsas,
 att upphovsrätten inte får vara kortare än 50 år efter upphovsmannens död.

Europeiska unionen

Upphovsrätten är en viktig fråga för EU, eftersom den inverkar på kommunikationsmöjligheterna inom unionen (t.ex. TV) och har en ekonomisk betydelse för området. EU:s önskan om en gemensam kulturpolitik påverkas också av upphovsrätten. Grunddokumentet är EU:s "Grönbok" från 1995, Green Paper on Copyright and the Challenge of Technology. I grönboken finns en generell handlingsplan för upphovsrätten inom EU. Rapporten behandlas under hösten 1996 i Europaparlamentet och det är meningen att den skall fungera som underlag för diskussioner om en mängd frågor som främst hänger samman med internationella digitala överföringar av upphovsrättsligt skyddat material. I grönboken sägs att bristande harmonisering av reglerna om ensamrätt till utnyttjande, reproduktion osv. av skyddade verk skulle hindra den fria omsättningen och också kunna leda till uppsplittring av marknaderna. Därför diskuteras om man fortfarande skall hålla fast vid territorialitetsprincipen.^[35]

En annan fråga rör parallellimport. Inom EU gäller i stor omfattning regional konsumtion av spridnings- och visningsrätten, dvs. upphovsmannen har möjlighet att förbjuda parallellimport till gemenskapen från ett land utanför regionen. När det gäller utbudet av information skiljer man i grönboken mellan varor, exempelvis cd-romskivor med databaser, och tjänster, t.ex. tillhandahållande av databaser via onlinesystem. Enligt grönboken bör regional konsumtion gälla enbart för varorna. Sverige har sedan länge tillämpat principen om global konsumtion av ensamrätten till ett verk. När t.ex. en svensk upphovsman ger ut exemplar av sitt verk i USA, kan upphovsmannen inte hindra att dessa exemplar sedan förs in i Sverige.

I mars 1996 antog Ministerrådet ett direktiv om rättsligt skydd för databaser. Direktivet skall implementeras i svensk rätt senast den 1 januari 1998. Det kommer förmodligen att medföra vissa förändringar av upphovsrättslagen för att uttryckligen kunna ge sammanställningar i digital form ett upphovsrättsligt skydd i enlighet med direktivet. Benämningen databaser betyder i direktivet samlingar av litterära, konstnärliga, musikaliska och andra verk eller sådant material som texter, ljud, bilder, siffror, fakta och data. En samling som man väljer att kalla databas måste vara arrangerad på ett systematiskt eller metodiskt sätt. Direktivets skydd omfattar även icke-elektroniska databaser och cd-rom. En förutsättning för det upphovsrättsliga skyddet är att databasen kan anses vara en intellektuell prestation. Det avgörs i det här sammanhanget av systematiken eller urvalet av uppgifter. Skyddet skall gälla från det att basen skapades fram till dess att 70 år förflutit efter upphovsmannens död.

EU:s direktiv innefattar även ett skydd för databasens tillverkare. Tillverkaren måste, för att kunna få skydd, visa att denne gjort en kvantitativ eller kvalitativ investering i anskaffandet av uppgifterna i databasen. Skyddet för tillverkaren gäller under 15 år räknat från den 1 januari året efter det då basen tillverkades.

De rättsliga frågor som blir aktuella genom informationstekniken kan endast till en del lösas genom anpassning och utveckling av den svenska lagstiftningen. Många frågor på upphovsrättens område måste lösas genom internationella överenskommelser om IT.

WIPO

I Genève hölls den 2-20 december 1996 en diplomatkonferens om upphovsrätt, the Diplomatic Conference on Certain Copyright and Neighbouring Rights Questions. Konferensen organiserades inom ramen för ett av FN:s fackorgan, WIPO, World Intellectual Property Organization och 126 medlemsstater, Europeiska Unionen och ett mycket stort antal mellanstatliga och internationella organisationer deltog. Syftet med konferensen var att komma överens om tre nya multilaterala avtal som berör internationella regler om skyddet för upphovsmän, artister och dem som framställer ljudinspelningar (fonogramproducenter) när deras material används i internationella informationsnätverk, t.ex. Internet. Två av dessa avtal antogs, WIPO Copyright Treaty och WIPO Performances and Phonograms Treaty. Det tredje fördraget, som handlade om skyddet för databaser, Treaty on Intellectual Property in Respect of Databases, kunde man emellertid inte enas om. För svensk del och generellt inom EU är många av dessa rättsliga frågor lösta i lag och praxis; problemet ligger främst i att det är svårt att tillämpa dem effektivt i den nya tekniska omgivningen. Som grund för diskussionerna i sakfrågan låg det s.k. Basic Proposal som utarbetats av ordföranden för de expertkommittéer som har arbetat med frågan, Jukka Liedes från det finska undervisningsministeriet. Vid konferensen togs både tekniska och politiska frågor upp samt de frågor som tidigare behandlats inom det s.k. TRIPS-avtalet (se ovan). Tekniska frågor gäller bl.a. definitionen av utgivning, mångfaldigande respektive fonogram.

Resultatet av konferensen var från svensk synpunkt bra av två skäl; möjligheten att behålla den globala konsumtionen^[36] av spridningsrätten bibehålls och de kontroversiella reglerna^[37] om exemplarframställning på bl.a. Internet har tagits bort. De slutliga texterna till de två fördragen antogs enhälligt. Från europeisk synpunkt innebär avtalen inte någon större förändring av skyddsnivån, men man kan säga att skyddet i viss mån stärkts ytterligare.

I fördragen beslöt man också att införa ett rättsligt skydd mot manipulation av koder och andra tekniska anordningar som skyddar mot intrång i rättigheterna till ett verk. Sådana regler har ansetts nödvändiga för att ge skydd för verk och andra prestationer vid användning av IT. Annars riskerar man att verken kopieras och används fritt. Regeln har dock försetts med vissa undantag, bl.a. att tillgången till information som skall vara fri inte får försvåras (allmänna handlingar och verk som är fria).

8.3.5 Vart kan man vända sig med upphovsrättsliga frågor?

De upphovsrättsliga organisationerna har till uppgift att för upphovsmännens räkning sköta klareringen av ekonomiska och ideella rättigheter. Dessa kan man också vända sig till med grundläggande upphovsrättsliga frågor. I Danmark och Finland sköts Copyswedes och BONUS (se nedan) uppgifter av en och samma organisation, COPYDAN respektive COPIOSTO, medan man i Sverige har valt att dela på uppgifterna. Det finns även hemsidor på Internet som tar upp upphovsrätt och litteratur som berör ämnet på ett ingående sätt.

Copyswede

Copyswede^[38] är en ideell förening för de svenska upphovsmännens och utövande konstnärernas organisationer, alltså en slags paraplyorganisation. Föreningen har också hand om nya medier, bl.a. kabel- och satellitsändningar och sammansatta verk som har flera olika upphovsmän. Copyswede representerar genom tretton olika medlemsorganisationer^[39] bl.a. författare, tonsättare, musikförläggare, musiker, artister, fotografer, tecknare, konsthantverkare och bildkonstnärer. Upphovsmännen lämnar fullmakt till sina respektive medlemsorganisationer att kontrollera att rättigheterna till deras verk skyddas. Medlemsorganisationerna lämnar sedan förhandlingsuppdrag till Copyswede, som skapar licensavtal^[40] på området som de som utnyttjar verken följer när verken distribueras till allmänheten. Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)^[41] samt Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS)^[42] är några av de upphovsrättsorganisationer som är medlemmar i Copyswede.

ALIS

Administration av Litterära rättigheter i Sverige (ALIS)^[43] är en ideell förening som skapades 1995 av Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Författarförbund och Läromedelsförfattarnas förbund. ALIS skall förvalta vidareanvändningen av litterära och sceniska verk och inriktar sig främst på ny teknik, t.ex. cd-rom, databaser och TV-on-demand.

BONUS

BONUS, Bild-Ord-Not-Upphovsrättslig Samorganisation,^[44] är en ideell förening med inriktning på litterära och konstnärliga verk samt fotografiska bilder. Föreningen har till uppgift att förhandla om, inkassera, förvalta och fördela ersättningar för mångfaldigande, dvs. reproduktion, av sådana verk. Organisationen har bl.a. hand om skolors möjlighet till mångfaldigande av skyddat material. BONUS är inte inriktad på ny teknik på samma sätt som Copyswede.

Www-adresser

Copyswedes hemsida tar upp många upphovsrättsliga frågor (http://www.copyswede.se). Det gör även ett cd-romproduktionsbolag, Promise, Produktion av Multimedia i Sverige (http://www.promise.se). Världsorganisationen WIPO (http://www.wipo.int) tar upp upphovsrätten i ett internationellt perspektiv och på det amerikanska advokatsamfundets hemsida (http://www.abanet.org) diskuteras juridiska frågor i ett allmänt perspektiv. En annan amerikansk hemsida (http://www.cyberlaw.com) tar enbart upp IT-juridik.

Litteratur

Hovrättslagman Henry Olsson vid Justitiedepartementet har skrivit flera böcker om upphovsrätt. Den kanske mest inriktade på ny teknik är Copyright. Han har också gjort en utförlig tolkning av upphovsrättslagen i boken Upphovsrättslagstiftningen. Marianne Levin, professor i civilrätt med specialisering på immaterialrätt vid Stockholms universitet, har tillsammans med Mogens Koktvedgaard, professor i rättshistoria vid Köpenhamns universitet, skrivit en grundläggande bok om upphovsrätt, Lärobok i immaterialrätt, som på ett utförligt sätt går igenom bl.a. upphovsrättens regler.

8.4 Konklusion

Det finns inga rättsliga hinder för att skapa ett kulturnät på Internet. Kulturinstitutionerna rekommenderas dock att hålla sig väl informerade om den rättsliga utvecklingen på det digitala området, eftersom flera utredningar fortfarande arbetar med att se över och vid behov anpassa lagstiftningen till användandet av digital teknik. Kulturinstitutionerna bör också utbilda sin personal i grundläggande upphovsrätt, för att underlätta publicering av digitala verk på Internet. Att känna till upphovsrättslagstiftningen är i dessa sammanhang av stor betydelse.

Vi menar att enbart länkandet till någon annans ingångssida inte bör ses som en olovlig exemplarframställning/visning av den webbsidan, eftersom den som skapade länken endast har skrivit Internet-adressen till en allmänt tillgänglig webbsida och användaren enbart kopplat upp sig till denna. Man förflyttar sig också tydligt från den ena webbsidan till den andra.

Lagrar man i stället det skyddade materialet för vidareutnyttjande i sin egen dator (server) eller på cd-rom utan tillstånd utgör handlingen däremot upphovsrättsintrång. Detsamma gäller om man direkt laddar ned t.ex. en bild från någon annans webbsida till den egna hemsidan. För ett sådant utnyttjande krävs tillstånd från upphovsmannen.

De kulturinstitutioner som önskar lägga ut material, i första hand annat material än sitt eget, på Internet bör kunna få möjlighet till juridisk vägledning genom Kulturnät Sveriges redaktion.^[45] Redaktionen kan t.ex. vara behjälplig vid utformandet av avtal mellan de upphovsrättsliga organisationerna och kulturproducenten/institutionen samt ge grundläggande juridiska synpunkter på digital publicering i den föreslagna handboken till kulturproducenterna. Beroende på hur kulturnätet utformas kan det även komma att bli aktuellt att lösa frågor om förvärv av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer med kollektiva ordningar.

Noter

2. Begränsningarna får endast ske under vissa förutsättningar som anges i 2 kap. 12-13 §§ RF. [Tillbaka]

3. Mediekommittén, dir. 1994:104. Utredningen presenterar sitt förslag i mars 1997. Se också 3.1.6. [Tillbaka]

4. Datalagskommittén, dir. 1995:91, kommer vid utgången av mars 1997 bl.a. att föreslå de ändringar som behövs för att anpassa TF till den nya tekniken. Se 3.1.7. [Tillbaka]

5. Se SOU 1996:40, Elektronisk dokumenthantering. Se även 3.1.1. [Tillbaka]

6. Se 16:5 brottsbalken (BrB). [Tillbaka]

7. Se 16:8 BrB. [Tillbaka]

8. Se vidare SOU 1996:40 Elektronisk dokumenthantering, s. 198. [Tillbaka]

9. I dagligt tal kallas det för att ”flama” någon. [Tillbaka]

10. Se vidare Jareborg, N., Brotten II, 2 uppl. s.122. [Tillbaka]

11. Se 5:1 BrB. [Tillbaka]

12. Att något är konkludent innebär att något inte är direkt uttalat, men att man kan sluta sig till det av andra omständigheter. [Tillbaka]

13. Angående upphovsrätt, se vidare 8.3. [Tillbaka]

14. Att länka innebär att erbjuda en kopplingsmöjlighet. [Tillbaka]

15. För Kulturnät Sveriges ståndpunkt, se 8.4. [Tillbaka]

16. NJA 1996 s. 79. [Tillbaka]

17. 2§ stycke 1 och 3 Upphovsrättslagen. Stycke 3: ”Verket görs tillgängligt för allmänheten då det framförs offentligt, så ock då exemplar därav utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten eller visas offentligt.” [Tillbaka]

18. Inget straff utan uttryckligt lagstöd. [Tillbaka]

19. Se SOU 1996:40, Elektronisk dokumenthantering. [Tillbaka]

20. 1 § datalagen (DL). [Tillbaka]

21. Se 3.1.7. [Tillbaka]

22. 1:2 tryckfrihetsförordningen. [Tillbaka]

23. SOU 1996:40, Elektronisk dokumenthantering, s. 165. Betänkandet kommer under 1997 att skickas på lagrådsremiss. Se även 3.1.1. [Tillbaka]

24. Dessa rättigheter beskrivs utförligt under 8.3.1. [Tillbaka]

25. Bild-Ord-Not-Upphovsrättslig Samorganisation. BONUS är en ideell förening med uppgift att förhandla om, inkassera, förvalta och fördela ersättningar för mångfaldigande av litterära och konstnärliga verk samt fotografiska bilder. [Tillbaka]

26. COPYSWEDE bildades 1982 på upphovsmannasidan för att möta den moderna teknikens höga krav på snabb tillgänglighet till upphovsrättsligt skyddade verk och underlätta avtalslösningar. Organisationen fungerar som en förhandlingskartell som tar till vara sekundära rättigheter m.m., bl.a. i samband med utnyttjandet av skyddade verk i kabel-tv. [Tillbaka]

27. 9 § upphovsrättslagen (1960:729). [Tillbaka]

28. Statens Konstmuseer gjorde t.ex. en cd-romproduktion men beslöt att dra in den, eftersom man inte klarerat rättigheterna till den konst som ingick i innehållet och påmindes om detta av BUS, den upphovsrättsliga organisation som representerar bildkonst. [Tillbaka]

29. Se nedan under 8.3.4. [Tillbaka]

30. Adressen är http://www.copyswede.se. [Tillbaka]

31. Följande 16 partners ingår i konsortiet Imprimatur: ALCS, Bertelsmann, British Library, CISAC, CliPet Communications, Digicash, EUSIDIC, universitetet i Florens, IFPI, ILC, Croft Communication Consultants, The Interactive Multimedia Association, Teles samt Telia Infomedia Content Center. [Tillbaka]

32. Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization). [Tillbaka]

33. Se nedan under WIPO. [Tillbaka]

34. Trade Related Intellectual Property Rights. [Tillbaka]

35. Principen innebär att varje lands egen nationella lagstiftning reglerar förutsättningarna i det landet. [Tillbaka]

36. Se ovan under EU för definition. Global konsumtion av spridningsrätten av upphovsrättsligt skyddade verk tillämpas av Sverige, men i EU:s s.k. grönbok om upphovsrättsliga frågor har man uttryckt önskemål att alla medlemsländer inom EU skall tillämpa regional konsumtion. [Tillbaka]

37. Artikel 7 i fördraget WIPO Copyright Treaty. I artikeln stod bl.a. ”...shall include direct and indirect reproductions of their works, whether permanent or temporary, in any manner or form” samt ”...it shall be a matter for legislation in Contracting Parties to limit the right of reproduction in cases where a temporary reproduction has the sole purpose of making the work perceptible or where the production is of a trancient or incidental nature...”. Formuleringarna kritiserades kraftigt av biblioteksvärlden i synnerhet och IT-användare i allmänhet. Man menade att beskrivningarna kunde ges alltför snäva tolkningar med följd att kunskapsnavigerande på Internet skulle kräva tillstånd av respektive upphovsman. [Tillbaka]

38. Copyswede, Skeppargatan 26, 114 52 Stockholm. Tel: 08-667 88 11. [Tillbaka]

39. Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), Nordisk Copyright Bureau (ncb), Sveriges Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenska Fotografernas Förbund, Svenska Journalistförbundet, Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Svenska Tecknare, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare samt Sveriges Yrkesmusikerförbund (SYMF). [Tillbaka]

40. Se 8.3.1. [Tillbaka]

41. Sandhamnsgatan 79, 102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 00. [Tillbaka]

42. Dalagatan 7, 111 23 Stockholm. Tel: 08-10 70 90. [Tillbaka]

43. Skeppargatan 26, 114 52 Stockholm. Tel: 08-663 05 53. [Tillbaka]

44. Sandhamnsgatan 81, 102 51 Stockholm. Tel: 08-667 88 85. [Tillbaka]

45. Se vidare 11.7.1. [Tillbaka]