7 Tekniska förutsättningar för IT-användning

Internet är den distributionsform som vi valt för Kulturnät Sverige. I följande avsnitt redovisas Internets utveckling, strukturen på Internet och i konklusionen de argument vi för fram för valet av Internet som distributionsform^[1].

7.1.1 Utveckling

Internet är en världsomspännande samling digitala nätverk som är anslutna till varandra. De tjänster som Internet erbjuder används av miljontals användare världen över för att söka och inhämta information, publicera texter och bilder etc. och kommunicera genom elektronisk post, nyhetsgrupper m.m^[2]. En av de stora fördelarna med Internet är att användarna enkelt och snabbt får tillgång till de enorma informationsresurser som bibliotek, arkiv, museer och enskilda personer publicerar på nätet.

Internet uppstod i slutet på 1960-talet på initiativ av det amerikanska försvaret. Fram till för ett par år sedan användes Internet i huvudsak inom akademiska områden för filöverföring, diskussionsgrupper och elektronisk post. De senaste åren har dock inneburit en explosion av antalet användare av Internet. Utvecklingen tog rejäl fart i slutet av 1994 och på ett par år har antalet användare vuxit från endast ett fåtal till omkring en halv miljon människor bara i Sverige^[3].

En anledning till Internets explosionsartade utbredning är utvecklingen av standarder för TCP/IP-kommunikation^[4] för persondatorer. Det har förenklat utvecklingen och ökat spridningen av Internet-verktyg och möjliggjort anslutning till Internet för hushållen.

Något som också har haft stor betydelse är utvecklingen av modemen. Billigare modem med snabbare och säkrare överföring har möjliggjort bättre anslutningar till hemmen. Med bättre modem har det blivit möjligt att använda mer kapacitetskrävande tjänster. Dessutom har priserna på anslutningar blivit lägre och leverantörerna fler

Ytterligare en anledning till Internets snabbt ökande popularitet är www^[5] och dess enkla grafiska gränssnitt. Det ger tillgång till mängder av information från stora delar av världen och har gjort det snabbt och enkelt att publicera material. Dessutom har www integrerat och förenklat användningen av andra tjänster.

Även myndigheterna har insett värdet av att följa med i den snabba utvecklingen av informationstekniken och ändrat sin syn på spridning av offentlig information. I dag finns det både myndighetsdiarier och gratis myndighetsinformation på Internet.

Den massmediala uppmärksamhet som Internet har fått under senare år har naturligtvis bidragit till att så gott som alla svenskar någon gång hört talas om Internet^[6]. Internet-användning, både för produktion och konsumtion av information, marknadsförs av allt från försäljare av Internet-anslutningar och persondatorer till företag med information på www.

Det verkar också finnas en utbredd nyfikenhet och kanske även viss oro för att inte hänga med i utvecklingen.

7.1.2 Struktur på Internet

Internet sägs ofta sakna central styrning och vara icke hierarkiskt uppbyggt. De nätverk som tillsammans utgör Internet bestämmer över sin egen struktur och fortsatta utveckling. Däri ligger förmodligen mycket av Internets styrka. Enskilda nätverk tillåts växa och förändras i princip oberoende av varandra. Denna till synes kaotiska struktur på Internet är dock inte helt sann. Det finns ett flertal oberoende organisationer som arbetar med att utveckla och förbättra standarder på Internet.^[7] De ingående nätverken måste också följa vissa grundregler för t.ex. vilka protokoll som skall användas.

Standarder

Internet är ett system som utvecklas regelbundet. En grundtanke med Internet är att såväl användare som tillverkare och leverantörer av teknisk utrustning, mjukvaror och tjänster skall delta i och bistå denna utveckling. En del av förändringen är utvecklingen av standarder på Internet.

Bland kraven på en standard för Internet är en specifikation som är stabil, lättförståelig och tekniskt kompetent. Dessutom skall den vara implementerad och testad samt ha betydande publikt stöd och anses användbar på delar av eller hela Internet.

Utvecklingen av standarder ställer höga krav på flexibilitet: implementeringen måste testas före publicering och alla intressenter ges tillfälle att kommentera specifikationen. Den snabba utvecklingen av nätverksteknologier kräver att standarder utvecklas och förbättras regelbundet. De regler för standardiseringsprocessen som finns är tänkta att balansera de motsägelsefulla målen. Processen är tänkt att vara kort och enkel utan att därför offra teknisk kompetens eller öppenhet.

Processen för att utveckla en standard för Internet är rättfram. I varje del av standardiseringsprocessen diskuteras specifikationen på öppna möten och/eller i publika distributionslistor. Dessutom görs specifikationen tillgänglig på Internet. Detta för att ge alla intressenter möjlighet att komma med kommentarer och förslag. Därmed erhålles en rättvis, öppen och objektiv bas för utveckling och evaluering av standarder. En specifikation implementeras och testas i krävande miljöer i flera upprepningar av ett antal oberoende parter innan den godkänns och antas som standard av en organisation på Internet (se nedan) och publiceras.

Organisationer

Samtidigt som Internet växer skapas nya nationella och internationella organisationer som koordinerar trafiken inom och mellan näten. För de kommersiella intressenterna på Internet finns en särskild samarbetsorganisation Commercial Internet Exchange  (CIX) som bl.a. diskuterar problem med penningflöden på nätet. Det finns också organisationer som inte företräder någon särskild intressegrupp. De organisationer som är inblandade i utvecklingsprocessen av standarder för Internet är ISOC, IAB, IESG och IETF.

Internet Society, ISOC,^[8] är en organisation för samarbete och koordination av Internet. De intresserar sig för tillväxt och utveckling av Internet vilket inbegriper hur Internet används i dag och hur det kan tänkas användas i morgon samt de sociala, politiska och tekniska frågor som då uppstår.

Internet Engineering Steering Group, IESG, ^[9] är ansvariga för teknisk ledning av IETF:s (se nedan) aktiviteter och tillsammans med IAB (se nedan) ledning av utvecklingsprocessen av standarder. IESG är direkt ansvariga för godkännandet av en specifikation som standard.

Internet Architecture Board, IAB, ^[10] assisterar vid ledningen av utvecklingsprocessen och tillser strukturen på Internet och dess protokoll.

Internet Engineering Task Force, IETF, ^[11] är en mer löst organiserad grupp av människor som kommer med tekniska bidrag till utvecklingen av Internet. IETF är indelat i nio funktionsområden: Applications, General, Internet, Network Management, Operational Requirements, Routing, Security, Transport och User Services.^[12] Varje område består i sin tur av flera arbetsgrupper. En arbetsgrupp utgörs av frivilliga som kommunicerar mestadels via Internet och träffas tre gånger per år för att utföra sina uppdrag. Målet kan vara att skapa ett informationsdokument, en protokollspecifikation eller ett förslag på lösning av ett problem på Internet. Gruppen Humanities and Arts^[13] (inom funktionsområdet User Services) har t.ex. bl.a. till uppgift att skriva en handbok för kulturproducenter och -konsumenter. De flesta arbetsgrupper har en förutbestämd livslängd och upplöses när de uppnått sitt mål.

Internet Research Task Force, IRTF,  är en organisation som inte är någon direkt del av standardiseringsprocessen. IRTF betänker utvecklingsproblem på Internet i ett längre perspektiv och undersöker problem som är för avancerade, för ospecifika eller för dåligt förstådda för att standardiseras. När en aktivitet inom IRTF genererar en specifikation som anses tillräckligt stabil för att kunna standardiseras går specifikationen genom standardiseringsprocessen.

Mycket av utvecklingen av standarder för www görs av The World Wide Web Consortium (W3C).^[14] Det är ett oberoende forum som även tillhandahåller information om www och exempel på lösningar för att sprida användning av standarder.

Publikationer

Varje version av en specifikation publiceras i serien med Request for Comment (RFC).  RFC är den officiella kanalen för publicering av dokument om standarder för Internet och andra publikationer från IESG och IAB. Nya RFC:er ersätter gamla i takt med att standarder för Internet utvecklas. Från början användes RFC för att kommunicera om särskilda problem mellan dem som skapade ARPANET^[15]. De utvecklades till att bli mer formella och täcker i dag en lång rad ämnen, allt från tidiga diskussioner om nya projekt till specifikationer om de protokoll för kommunikation som används på Internet. Dessa RFC:er finns fritt tillgängliga på Internet.^[16]

Delserien STD  (Standards) utgörs av de RFC:er som är antagna som standard för Internet. Det är ofta tekniska specifikationer av hård- eller mjukvara som krävs för datakommunikation. En specifikation kan fortsätta att utvecklas även efter det att den antagits som standard.

BCP  (Best Current Practice) är en delserie som används för att standardisera riktlinjer och råd för de organisationer vars nätverk utgör Internet. BCP är ett sätt att strukturerat föreslå ett speciellt handlingssätt eller en viss användning inom ett område, väcka uppmärksamhet på särskilda frågor, etc.

Under utvecklingen av en specifikation publiceras utkast, s.k. Internet Drafts,  av IETF. Dessa arbetsdokument görs tillgängliga, för att alla som är intresserade skall kunna ge reaktioner och kommentarer på innehållet. En Internet Draft är inget officiellt sätt att publicera en specifikation. De är giltiga i sex månader och kan uppdateras, ersättas eller bli obsoleta när som helst. Det är inte lämpligt att använda Internet Drafts som referensmaterial eller att citera dem som något annat än arbetsmaterial eller arbete som pågår.

7.1.3 Konklusion

Informationen i ett kulturnät kommer från institutioner, myndigheter och organisationer inom olika kulturområden. Den är av olika slag och av skiftande mängd. De tänkta användarna av ett kulturnät är allmänheten som utgör en både heterogen och stor grupp.

Vi har valt Internet som distributionsform för Kulturnät Sverige för att det ger tillgång till många tjänster för kommunikation och lämpar sig väl för stora mängder information och många användare.

En viktig anledning till att vi föreslår ett kulturnät på Internet är att möjligheterna till kommunikation mellan kulturproducenter och -konsumenter förbättras. De olika grader av interaktivitet som finns på Internet gör det möjligt för användaren att bli en aktiv deltagare i stället för en passiv åskådare.

Många kulturinstitutioner har redan gjort eller börjat att göra sitt digitaliserade material externt tillgängligt via Internet och fler är på gång. En teknisk lösning som inte inbegriper Internet skulle medföra att de blir tvungna att lägga material på flera ställen.

Med Internet som lösning skulle Kulturnät Sverige också kunna hjälpa till att dirigera användarna till kultur på resten av det världsomspännande nätet. Det skapas också många vägar till kulturnätet som kan betyda att nya grupper av användare hittar fram till institutioner, myndigheter och organisationer på kulturområdet.

Internet är ett system i regelbunden förändring. Såväl producenter och konsumenter av information som tillverkare och leverantörer av teknisk utrustning deltar i utvecklingen. Standardutvecklingen på Internet är en flexibel och ofta effektiv process som om standarderna följs gör att man inte riskerar att låsa sig vid en teknisk lösning utan kan följa med i utvecklingen. Nya användningsområden tillkommer hela tiden.

Beslutet om anslutning till Internet via SUNET för bibliotek och museer^[17] betyder att vägen till nätet - och därmed också till kulturnätet - breddas. Med snabba anslutningar för arkiv, bibliotek och museer kan de nå och nås av nya användare.

7.2 Användbarhet

Inom forskningsområdet människa-dator interaktion (MDI) används begreppet användbar för att beskriva ett system som fungerar väl^[18]. Det räcker inte att systemet är användarvänligt, effektivt eller grafiskt tilltalande. Ett användbart system måste vara allt detta och lite till. Användaren måste ges möjlighet att arbeta intuitivt på ett sätt som ger stöd åt tidigare kunskaper och erfarenheter. Gränsytan skall förmedla systemets funktionalitet på ett sätt som gör att användaren förstår vad som kan göras och hur det görs. Ofta är problemet inte främst att få tillgång till information utan att kunna tillgodogöra sig den. Det blir extra tydligt med så stora mängder information som finns på Internet. Många gånger är transporten av information inte mer intressant för användaren än vad järnvägens uppbyggnad är för en tågpassagerare. Fram till i dag har mycket av utvecklingen på Internet styrts av forskare och tekniker som bara letar efter tekniska möjligheter och begränsningar. Med en mer heterogen användargrupp kommer vi förmodligen få se mer användbara tillämpningar och mer användarorienterade tjänster.

7.2.1 Sökmöjligheter och metainformation

Det finns stora mängder kulturmaterial på Internet som kan nås via www. För att göra informationen tillgänglig för användarna krävs struktur i form av katalog- och söktjänster. Ett sökbart system kräver en viss form av standardisering av vad det skall gå att söka på, vilken information som skall ingå, etc. Metainformation - information om information - kan vara till hjälp för att skapa en sådan standardisering. Just sökmöjligheten är en av de parametrar som skiljer ett kulturnät som sammanhållen enhet från ett antal disparata webbsidor. Nedan följer en kort beskrivning av informationssökning mer allmänt, sökning via www mer specifikt samt metainformation.

Informationssökning

Datorbaserade system för sökning av information har funnits länge. Redan på 1960-talet fanns system för att samla ihop, söka och bearbeta information med hjälp av datorer, s.k. IR-system  (Information Retrieval). Ett IR-system bygger upp en indexfil vars innehåll baseras på informationen som skall göras sökbar. Från indexfilen finns det länkar till den ursprungliga informationen. När en användare anger sökbegrepp och sökvillkor kontrolleras indexfilen efter eventuella förekomster, s.k. träffar. Ett sökvillkor används för att t.ex. sortera och rangordna träffarna. Resultatet levereras som ett antal träffar, möjligen inbördes rangordnade, med länkar till den tillhörande informationen. IR-system gör det tack vare indexeringen möjligt med snabba sökningar i stora mängder information. Dessutom kan de användas för sofistikerade sökningar; boolesk sökning^[19], närhetssökning, sökning på delar av ord, sökning i naturligt språk, relevanssökning etc.

IR-system används för hantering av information på www, dels för övergripande söksystem och dels för databaser i allmänhet. De kan vara speciellt utvecklade för www eller tillhandahållas genom anpassningar mellan www och andra system. WAIS (Wide Area Information Sever) är ett distribuerat textsökningssystem som är baserat på ett protokoll för informationssökning i databaser kallat Z39.50.

En annan modell för informationssökning och -lagring är relationsdatabaser. I en relationsdatabas är informationerna och relationerna mellan dem organiserade i tabeller. Principen för indexering skiljer sig från IR-system. I ett IR-system bestäms vilka begrepp som skall indexeras medan det i en relationsdatabas bestäms vilka uppgifter som skall indexeras oavsett deras innehåll. Till skillnad från IR-system är även icke-indexerade ord sökbara i en relationsdatabas, men en sådan sökning tar längre tid. SQL är ett standardiserat språk för att söka i relationsdatabaser. Även relationsdatabaser som nyttjar SQL kan kopplas till www.

Sökning och indexering av webbsidor

Internet och www svämmar över av information. Den explosionsartade utvecklingen av antalet www-platser och -sidor har gjort det svårt att hitta det som söks. Det gäller för användaren att veta vad det finns för information, var den finns och hur den enklast kan nås. Det enkla sättet att lägga upp och sprida information gör det samtidigt svårt att lokalisera den. Dessutom bör en bedömning göras av hur tillförlitlig information är, vilka regler som gäller för att använda och sprida den vidare, etc. Informationssökning på www blir lätt en konst i att undvika ointressant information.

Visionen om att underlätta navigering på www genom att skapa ett index över alla sidor är förhållandevis gammal. Tidigt fanns ideer om att leta på www och indexera alla dokument som hittades. Tanken var att följa länkarna i hypermediesystemet för att till slut ha besökt alla webbsidor. För detta ändamål skapades speciella robotar (kallas även spindlar eller kravlare) som automatiskt följer länkar och indexerar de webbsidor som besöks. Indexet kan bestå av dokumentets titel, författare, adress och en delmängd av innehållet, alternativt en sammanfattning. Möjligheten att göra bra automatiska sammanfattningar är begränsade i dag. Det finns inga artefakter som sammanfattar en text lika bra som en människa. Är det dessutom en svensk text minskar möjligheten till en bra sammanfattning ytterligare eftersom de flesta system är uppbyggda kring engelska. Det index som skapas förses med en sökfunktion och ett gränssnitt mot www. Resultatet blir ett IR-system för www.

Ett sådant söksystem underlättar för användaren att hitta information. Bra sökresultat kräver dock bra sökfrågor och sökvillkor. För att formulera relevanta frågor som ger precisa svar krävs kunskap om det ämne som söks. Mer allmänt ställda frågor kan resultera i tusentals svar, varav kanske bara ett fåtal är intressanta. Dessutom är det omöjligt för globala söksystem att hitta och indexera alla webbsidor vilket gör dem inkompletta. Urvalet av vilka webbplatser som indexeras och beskrivningen av dem varierar i noggrannhet eller saknas helt. Webben som dynamiskt och kontinuerligt växande system gör att indexeringen av information bör göras ofta. Webbsidor uppdateras, försvinner och flyttas hela tiden.

För att förbättra sökmöjligheten använder de flesta robotar metainformation (se nedan) om sådan finns tillgänglig. Flertalet dokument på www saknar i dag metainformation varför det är svårt att bygga ett generellt och globalt söksystem som är baserat på metainformation. Söksystem som täcker färre ämnesområden eller en mer avgränsad mängd webbplatser är naturligtvis lättare att indexera och göra sökbara. Dels går det att göra en mer noggrann indexering med mer information om innehållet och dels kan indexeringen göras oftare. Om alla sedan följer ett antal rekommendationer för hur webbsidorna skall utformas, då främst att de skall innehålla metainformation som beskriver dokumentets innehåll, finns alla möjligheter att erhålla ett sökbart system.

Kataloger sorterade efter ämne, geografi, etc. är ett alternativ till söktjänster. De fungerar väl om användaren söker efter ett ämne eller ett koncept. En katalog förmedlar s.k. organiserande information till användaren, jämför med innehållsförteckningen i en bok, och gör det lättare för användaren att skapa sig en bild av informationens struktur och ordning. Även kataloger brukar utrustas med en sökfunktion, antingen för att söka efter ett ämne eller för att söka fritt som i ett söksystem. De webbplatser eller enskilda sidor som ingår har inte sammanställts av en robot utan sker ofta genom frivillig registrering. Således är det upp till var och en som vill kunna nås genom söktjänsten att fylla i ett formulär med uppgifter om titel, författare, innehåll, etc. På så sätt kan en katalogtjänst bättre styra kvaliteten på innehållet, men på bekostnad av mångfalden. Det är svårt att få en heltäckande katalogtjänst.

Utvecklingen av verktyg för IR-system kopplade till www fortgår. Mer avancerade och för användaren avpassade verktyg konstrueras kontinuerligt. Det skall inte behöva vara svårt att använda ett söksystem. Användaren är ofta inte intresserad av alla detaljer kring sökningen utan vill att det skall vara enkelt och gå snabbt att få önskat svar. En intressant utveckling är söksystem i kombination med intelligenta agenter för att underlätta för användaren^[20].

Metainformation

Metainformation i sin vidaste betydelse är information om information. Det används för att klassificera information och dess egenskaper. Varje individuell information beskrivs i en egen post. Posterna är i sin tur en samling element där vart och ett av elementen beskriver en speciell egenskap hos informationen, t.ex. när den skapades, vem som skapat den och i vilket format den är. En samlad mängd metainformation möjliggör struktur och samordning på ett helt annat sätt än informationen i sig. Användning av speciella format för att beskriva information är inget nytt. Redan på 1960-talet utvecklades format främst för biblioteksvärlden. Tanken var att kunna byta enhetliga beståndskataloger mellan olika bibliotek.

Det finns ett antal olika format för metainformation, t.ex. Dublin Core, SOIF  (Summary Object Interchange Format), IAFA  (Internet Anonymous Ftp Archive) Templates, MARC  (MAchine Readable Catalogue)^[21] och TEI  (Text Encoding Initiative) som alla har sina för- och nackdelar. De har var för sig utvecklats för de särskilda behov som olika verksamheter med olika slags information har. IAFA utvecklades t.ex. av en arbetsgrupp inom IETF^[22] för att beskriva innehållet och tjänster i anonyma ftp-arkiv^[23].

Formaten skiljer sig åt bl.a. vad gäller vilka element som kan användas, hur metainformationen lagras och vilket stöd det finns för att söka poster. Många verksamheter måste kunna hantera samma information i flera versioner och/eller flera format, t.ex. dokument i ASCII, Postscript, etc. Andra verksamheter har information som ofta flyttas, ändras eller blir inaktuell. I dag kan inget enskilt format förväntas uppfylla alla krav från samtliga verksamheter. För en del kanske det passar bra med ett enkelt och litet format med få element medan det för andra verksamheter krävs många områdesspecifika element för att vara funktionellt. Ett gemensamt system för metainformation kan bli otympligt och onödigt komplext.

För att möjliggöra effektiv sökning av digital information publicerad på www är det nödvändigt att utnyttja metainformation. Begreppet metainformation används då för sådan information som beskriver innehållet i digitala texter, bilder, ljud, etc. och som kan distribueras via Internet. Det förutsätter att formatet för metainformation stöder element som kan referera till information utspridd på olika platser. Dessutom kan det finnas önskemål om att det skall gå att specifiera olika accessmetoder som ftp, www, etc.^[24], olika rättigheter med lösenord samt att informationen kan finnas på flera ställen samtidigt. En arbetsgrupp bestående av representanter för olika metaformat, IT-företag och söktjänster på Internet har utarbetat rekommendationer för hur metainformation skall bäddas in i dokument på www. De stöder olika metaformat genom att utnyttja de indexeringsord (metataggar) som finns i standarden för HTML. Det betyder att varje institution kan använda det mest lämpade metaformatet samtidigt som metainformationen kan samlas ihop för sökning med information i andra format.

7.2.2 Interaktivitet

Interaktivitet är ett aktuellt begrepp som påträffas i begrepp som interaktiv TV, interaktiva uppslagsverk, interaktiva tillämpningar på Internet, etc. Avsikten är att användaren skall kunna bli en aktiv deltagare i stället för en passiv åskådare. Interaktiva system förutsätter att det är möjligt med tvåvägskommunikation. Användarens val och handlingar måste kunna förmedlas till systemet och resultatet måste kunna avspegla sig på systemets tillstånd. Interaktiv TV ger användaren möjlighet att beställa filmer, att tidsbeställa TV-program, att välja kameravinkel, etc.

På liknande sätt finns det möjlighet till interaktiva tillämpningar på Internet, som med sina tjänster - www, ftp, IRC, MUD, etc.^[25] - utgör ett interaktivt system. Det erbjuder t.ex. möjlighet att skicka och ta emot e-post, att använda interaktiva formulär för individanpassade webbsidor, att använda tryckkänsliga bilder och bildkartor, att deltaga i diskussioner eller att vara med och aktivt skapa själv. Det kan därmed sägas finnas flera grader av interaktivitet på Internet. Möjligheterna utvecklas konstant; nya användare och nya användningsområden ställer andra krav på interaktivitet.

Interaktiva tillämpningar på Internet

Med elektronisk post och nyhetsgrupper kan kommunikation mellan användare, hög grad av interaktivitet, uppnås. De förutsätter att kommunikationen kan föras asynkront och inte sker i realtid. Förutom att skicka digitala meddelanden möjliggör e-post mer samordnade tjänster. En e-postadress är även grundförutsättningen för att deltaga i distributionslistor där användaren kan vara med och diskutera och fatta beslut. Har användaren dessutom tillgång till nyhetsgrupper ökar möjligheterna till interaktivitet ytterligare. Då öppnas en port till alla de diskussionsfora där alla möjliga ämnen debatteras. Nya distributionslistor och nyhetsgrupper som tillgodoser användarnas krav på att vara med och påverka kan skapas.

IRC  (Internet Relay Chat) och MUD  (Multi User Dungeon) är tjänster som möjliggör hög grad av interaktivitet i realtid. IRC erbjuder digitala mötesplatser där olika diskussionsämnen tas upp. MUD är en typ av äventyrsspel där deltagarna kan kommunicera med varandra eller med artificiellt skapade karaktärer. Praktiska tillämpningar av MUD kan vara distansundervisning och konferenser. Ytterligare möjlighet till synkron kommunikation ges med grupparbete i realtid. Nya verktyg för grupparbete utvecklas i takt med att överföringskapaciteten på Internet ökar och komprimeringen av bild och ljud förbättras.

Www erbjuder i dag begränsade möjligheter att tillhandahålla interaktiva tillämpningar. En av grundtankarna med www är att användaren själv bestämmer en väg genom informationsmängden genom att följa länkar. Ofta ställs emellertid högre krav på en tjänst för att den skall kallas interaktiv. Cgi-program (Common Gateway Interface) möjliggör mer interaktiva tillämpningar än att enbart läsa statisk information. Ökad interaktivitet erhålles genom att användaren kan välja mellan flera möjliga alternativ genom att skriva eller på annat sätt kommunicera med webbservern som svarar med en webbsida avpassad efter valet. En annan möjlighet är att låta användaren ändra innehållet i en databas eller andra filer. Ett cgi-program anropas av webbservern efter det att användaren har gjort sina val. Det skickar tillbaka avpassad information till servern som förmedlar den vidare till användaren. Med cgi går det att välja om webbplatsen skall vara passiv och inte kräva något engagemang av användaren eller aktiv där användaren själv måste ge indata. Webbplatsens syfte och innehåll bör styra hur mycket interaktivitet som den skall tillhandahålla.

Cgi-program erbjuder en viss grad av interaktivitet men det utvecklas också andra tekniker för www. Java är ett programspråk som flyttar interaktiviteten från servern till webbläsaren. Ett program kan överföras till webbläsaren och exekveras på användarens lokala system i stället för på servern. Det innebär ett sätt att skapa och distribuera exekverbara program över www som inte tidigare varit möjligt. Java kan användas för att ladda ned hela applikationer som möjliggör rikare interaktivitet, t.ex. kompletta ordbehandlingsprogram. ActiveX heter en annan teknik som är ett samlingsnamn för hur Internet- och PC-teknik skall integreras. Med ActiveX kan program på olika datorer i ett nätverk samverka. Varken Java eller ActiveX är dock färdiga tekniker varför det är svårt att avgöra deras betydelse för interaktiva tillämpningar.

Viktigt för att öka användbarheten och tillgängligheten till tjänster som nyhetsgrupper, IRC, MUD, etc. är att integrera dem i webbläsare. Det är en utveckling som har pågått ett tag. Fler tjänster blir tillgängliga direkt i webbläsarna och därmed kan de i framtiden komma att nås genom samma enkla grafiska gränssnitt som www.

7.2.3 Intelligenta agenter

Med intelligenta agenter avses här sådan mjukvara som hjälper en enskild användare att söka och filtrera information på Internet. En sådan tolkning resulterar i en bred skala av tillämpningar. Dock betyder det att de robotar som söksystem använder för att indexera dokument på www utesluts^[26]. I den mån det går att tala om intelligens är olika slags agenter olika mycket intelligenta. I framtiden kommer sannolikt agenterna att klara av att utföra mycket tråkigt och tidsödande arbete som följer med sökning av information men än så länge måste användaren vara delaktig. Utvecklingen av intelligenta agenter för Internet drivs av problemen med att söka information. Stora mängder information gör att det är svårt att navigera på egen hand och ställer därför höga krav på att användaren kan formulera relevanta sökfrågor. Agenter bör kunna användas för att förhindra att användaren drunknar i informationsflödet på Internet.

Agenter för att kopiera och sammanställa information

En enkel agent kan vara en mjukvara som endast kopierar delar av en webbplats till användarens lokala dator. Agentprogrammet kan startas på kvällen och arbeta under natten för att på morgonen erbjuda användaren en lokal kopia av den önskade webbplatsen. Användaren kan sedan besöka webbplatsen utan att vara ansluten till Internet, s.k. offline browsing. Alla länkar mellan de hämtade dokumenten byts ut mot länkar till de lokala filerna medan länkar utanför de hämtade dokumenten behålls. Det går ofta att bestämma hur många nivåer som skall hämtas för att undvika alltför lång anslutningstid. Om samma webbplats hämtas flera gånger kan en kontroll göras av om det har tillkommit någon ny information.

En mer avancerad form av agent är de som även kan göra en sammanfattning av de hämtade dokumenten. På samma sätt som för robotar innebär det problem att låta ett program tolka innehållet i ett dokument.^[27] Det är svårt att få en agent att göra en automatisk sammanfattning som varken förvränger eller saknar viktiga delar av innehållet. För att underlätta vissa agenters arbete kan dokumenten förses med relevant metainformation.^[28]

Assisterande agenter

Det som ofta kallas assisterande agenter är en programvara som mer aktivt hjälper användaren att söka, filtrera och prioritera information samt i vissa fall även klarar av att utföra andra tjänster. Användaren formulerar ett uppdrag, då inte nödvändigtvis att söka efter information, som agenten sedan utför utan vidare medverkan av användaren. Det kan t.ex. gälla att boka en biljett till en teaterföreställning ett visst datum dessutom med önskemål om bra platser, eller att konstruera en personlig dagstidning med avpassat innehåll baserat på användarens intressen.

De riktigt intelligenta agenterna låter dock vänta på sig ännu ett tag. Mer realistiskt i dag är att ta hjälp av en assisterande agent för att formulera väldefinierade frågor om ett visst ämne till ett söksystem. Användaren behöver därmed inte lära sig hur ett specifikt söksystem fungerar. Det kan också vara så att användaren inte är tillräckligt insatt i ämnet för att ställa rätt frågor. Även om antalet träffar med ett söksystem kan reduceras till ett tiotal måste användaren själv läsa samtliga dokument för att avgöra deras värde. En väl fungerande agent kan i bästa fall underlätta för användaren att hitta önskad information på Internet. De kan ta en fråga i talspråk och omvandla den till relevanta sökfrågor. För att en personlig agent skall fungera krävs att den matas med information och regler om både användaren och det aktuella ämnet. Det möjliggör skräddarsydda hjälpmedel för enskilda användare. Agenten använder den angivna informationen för att formulera egna frågor. Sedan söker den på Internet tills den hittar ett svar och presenterar det för användaren. Allt detta medan användaren är fri att göra något annat.

Ytterligare funktionalitet fås om agenten kontinuerligt kan bevaka ett visst ämne via ett söksystem. Det ger möjlighet att få reda på när något nytt inom ett visst ämne har indexerats av söksystemet. Resultatet kan med rätt söksystem t.ex. bli en personlig sammanfattning av veckans händelser inom biblioteksvärlden.

Nackdelen med intelligenta agenter är att det tar tid för dem att utföra sitt arbete. I motsats till att använda ett söksystem som söker i en lokal databas måste agenten ut på Internet och utföra sina sökningar i realtid. Det betyder att det är svårt att uppskatta hur lång tid det tar innan resultatet erhålles.

7.2.4 Konklusion

Ökad användbarhet är ett av de starkare argumenten för ett Kulturnät Sverige. Det räcker inte att allmänheten har tillgång till kulturinstitutionernas digitala material på det distribuerade Internet. Materialet måste struktureras på ett sätt som gör det möjligt för alla att hitta vad de söker. För att inte tvinga användarna att hålla reda på vad det finns för information om kultur och var informationen finns, skall de veta att kulturnätet är platsen att börja sökandet på.

Med Internet som teknisk lösning följer en mängd verktyg som kan användas för att tillhandahålla tjänster och möjliggöra spridning av digital information. Det är viktigt att erbjuda allmänheten tillgång till tjänster som är relevanta och underlättar kommunikation, t.ex. distributionslistor och nyhetsgrupper för att utbyta tankar och idéer om kultur.

Det finns en motsättning mellan å ena sidan teknikens snabbt ökande möjligheter och å andra sidan att alla skall ha samma möjlighet att tillgodogöra sig dem. Utvecklingen bör dock inte hejdas för att alla skall hinna med, utan i stället uppmuntras. Användning av tjänster och verktyg som i dag anses avancerade driver på utvecklingen mot mer användbara verktyg och ökar kompetensen. För att inte riskera att mer avancerade verktyg utestänger de grupper av människor som har liten eller ingen datorvana bör flera nivåer av t.ex. detaljrikedom och finesser skapas. Vana användare ges därmed möjlighet att arbeta med avancerad sökning, kommunikation, etc. men det måste också finnas enklare alternativ för de datorovana. Oavsett tidigare erfarenhet av Internet skall det gå att använda de tjänster som kulturnätet tillhandahåller.

För att underlätta sökning i kulturmaterial publicerat på www bör metainformation användas. Ett antal gemensamma sökord kan förbättra sökmöjligheterna och därmed öka användbarheten av kulturnätet. Därför är det viktigt att förmå kulturproducenterna att förse de dokument, bilder och ljud som publiceras med rekommenderad metainformation.

De stora mängder information som publiceras på Internet kräver att användaren kan formulera relevanta sökfrågor som resulterar i önskade svar. Intelligenta agenter kan vara ett sätt att göra kulturnätet mer användbart. Även om agenter i dag inte är fullgoda ersättare för mänskligt formulerade sökfrågor vet vi inte hur det förhåller sig i morgon. Det borde t.ex. vara möjligt att skapa, eller träna upp existerande, agenter för att söka information om litteratur, konst, etc.

Ett av de viktigaste syftena med ett kulturnät på Internet är att dirigera användarna till de tjänster inom kulturområdet som tillhandahålls på nätet. Det betyder att det kanske räcker med att informera om att det går att söka i flera av Naturhistoriska riksmuseets forskningsdatabaser och att hänvisa dit med en länk i stället för att möjliggöra sökning direkt från kulturnätets hemsida. Skall kulturnätet även fungera som sökmotor till kulturinstitutionernas samlade material - databaser med museiföremål, bokbestånd, etc. - krävs samordning av format och struktur i databaser, möjliga sökfrågor, etc. Kan kulturnätet användas för att skapa struktur på nätet genom att erbjuda en gemensam ingång med sökbara webbsidor har vi kommit en bit på vägen mot ett användbart system. En sådan sökbar webbplats blir i mångt och mycket en unik möjlighet för allmänheten att hitta information om kultur.

7.3 Tillgänglighet

Via ett framtida kulturnät borde alla snabbt och enkelt kunna få tillgång till kunskap och information om kulturen i Sverige. Det faktum att det krävs teknisk utrustning och anslutning till Internet för att kunna ta del av kulturnätets innehåll gör att många till en början inte kommer att ha tillgång till nätet hemifrån. Därför får bibliotek, skolor och medborgarkontor viktiga roller för att tillhandahålla kulturnätet. I det här avsnittet ges en översikt över infrastrukturen för datakommunikation. Där beskrivs ett antal möjliga sätt för infrastrukturen att utvecklas som resultat av allt fler användare och allt mer kapacitetskrävande tillämpningar på Internet.

7.3.1 Internetanslutning via SUNET för bibliotek och museer

Det svenska universitetsdatornätet SUNET  (Swedish University computer NETwork) skall uppgraderas. Pengar anslogs i Budgetpropositionen för 1997 för att under den kommande treårsperioden öka SUNETs kapacitet och utvidga dess uppgifter. Förutom ursprungsuppgiften, att förse högskolor och universitet med de nätverksresurser som modern forskning och utbildning kräver, skall även bibliotek och museer ges tillgång till Internet-anslutningar med god kapacitet.

Under åren 1997-1999 anslås 100, 38 respektive 36 miljoner kronor till SUNET och på tilläggsbudget anvisas också ett engångsbelopp om 66 miljoner kronor som avses kunna förbrukas under en treårsperiod. Pengarna skall bl.a. gå till 2 Mbps förbindelser för huvudbiblioteken i varje kommun, länsbiblioteken, de statliga museerna samt länsmuseerna. Dessutom skall ryggradsnätet uppgraderas till 155 Mbps och förbindelserna till de mindre och medelstora högskolorna uppgraderas till 34 Mbps.

SUNET planerar att genomföra uppkopplingarna av huvudbibliotek, länsbibliotek, länsmuseer och statliga museer redan under 1997. Under de första två åren står staten för anslutningskostnaderna för huvudbibliotek, länsbibliotek och länsmuseer under förutsättning att berörda kommuner åtar sig att själva svara för kostnaderna när statens stöd upphör.

I dag är ett trettiotal högskolor och universitet knutna till SUNET. En utvidgning med bibliotek och museer ger många nya intressenter vilket ställer stora krav nätverksmässigt. Den nationella knutpunkt som SUNET i dag utgör kanske därför i framtiden kommer att bestå av flera regionala knutpunkter.

7.3.2 Infrastruktur för datakommunikation

Så gott som dagligen redovisas nya planer på anslutning till snabba nätverk för enskilda bostadsområden eller delar av kommuner. Det är lätt att tro att det byggs en mängd nätverk och skapas nya satellitförbindelser som inom en snar framtid kommer alla tillgodo. Klart är att den digitala tekniken leder till att olika typer av telekommunikation smälter samman. Tidigare åtskilda tekniker för att sprida information börjar kunna erbjuda samma typer av tjänster. Nätet för kabel-TV kan användas för datakommunikation och telefoni, telenätet kan användas för television, satelliter kan kombineras med telenätet för att erbjuda interaktiva tjänster, etc.

Alla verkar vara överens om att digital information är framtiden. När det gäller hur den skall distribueras, vägen in i hushållen, går uppfattningarna emellertid starkt isär. Det är dock orealistiskt att tro att den snabba utbyggnadstakten av infrastruktur för datakommunikation i storstäderna skall komma att upprepas överallt i landet.

Dessutom är det viktigt att den infrastruktur som skapas anpassas för interaktiva tjänster. Kommunikation enbart i en riktning lämpar sig inte för de tjänster som digital information kräver^[29]. Det stora envägsriktade informationsflödet från traditionella producenter som TV-stationer och tidningar till konsumenterna kan i framtiden kompletteras av andra flöden, t.ex. om alla vill producera egna TV-program^[30]. Sådana informationsflöden ställer höga krav på infrastrukturen.

Gemensamt för flera av distributionsalternativen är att digital television och lättåtkomligt Internet är drivkrafterna. De kräver en koppling till telenätet för interaktion och utnyttjar en s.k. set top-box för att omvandla digitala signaler till dagens analoga TV-apparater. När boxarna kan användas för anslutning till Internet blir uppkopplingen enkel för användaren. Även de som inte vill eller kan köpa en persondator med tillbehör skall kunna komma ut på nätet.

Nedan följer en kort genomgång av ett antal möjliga vägar för digital information att nå hushållen^[31] vilket också ger en översiktsbild av infrastrukturen för datakommunikation.

Distribution via telenätet

Så gott som varje hushåll i Sverige är anslutet till det allmänna telenätet för vanlig telefoni. I telenätet består de stamlinjer som förbinder telestationerna i olika delar av landet av fiberoptisk kabel vilket ger mycket hög överföringskapacitet. De ledningar som går mellan stationerna och de enskilda abonnenterna är dock i allmänhet av vanlig kopparkabel med begränsad kapacitet. De centrala delarna av telenätet är därmed digitalt medan lokalnäten ofta är analoga.

Telenätet har länge varit det dominerande nätet även för datakommunikation. Tekniken i telenätet har kontinuerligt förbättrats för att tillgodose de krav som datakommunikation ställer på bl.a. snabb uppkoppling och hög överföringshastighet. Teknisk utrustning som växlar, modem, etc. utvecklas vad gäller såväl hastighet, säkerhet som felkorrigering.

Ny teknik för kodning av signaler, nya snabba signalprocessorer och förbättrade metoder för signalanalys gör det möjligt att öka kapaciteten i det befintliga telenätet. Hur hög överföringskapaciteten i nätet blir beror i första hand på kopparkabelns längd. Ju kortare kabel desto högre kapacitet.

Med ADSL  (Assymetric Digital Subscriber Line) kan det befintliga telenätet användas men nät- och abonnentterminaler bytas ut. Närmare 90 % av Sveriges befolkning - de som är anslutna till telenätet med en total kabellängd under ca fem kilometer - kan erbjudas ADSL. Tekniken ger överföringskapacitet på 2-5 Mbps, att jämföra med ca 30 kbps för vanligt modem.

VDSL  (Very high bit-rate Digital Subscriber Line) är en teknik för att utnyttja fiberoptisk kabel fram till telenätets yttersta delar. Längden på kopparkabeln till abonnenterna måste understiga en kilometer. VDSL kan ge överföringskapacitet på 25-50 Mbps. Tekniken kräver dock investeringar i befintligt nät för att dra fiberoptisk kabel längre ut mot abonnenterna.

FTTC  (Fibre To The Curb) är en teknik där endast ca 100 meter till abonnenten är kopparkabel. Fiber dras alltså nästan ända fram till varje enskilt hushåll. FTTC kan ge kapaciteter på upp till 155 Mbps men kräver också att fibernätet byggs ut till höga kostnader.

Företag börjar i allt större utsträckning ansluta sig till telenätet med fiberoptisk kabel. Fiber kan ge överföringskapaciteter på flera hundra Mbps, eller kanske i vissa fall till och med Gbps.

Digitalt markbundet nät

Det finns i Sverige ett rikstäckande nät av sändare för TV som når ca 99,8 % av befolkningen. Ett antal större sändarstationer utgör sändarnätets ryggrad. De kompletteras med mindre stationer för att öka täckningsgraden. Sändning sker genom radiolänk eller kabel till de större stationerna som distribuerar signalen vidare. I propositionen om digitala TV-sändningar^[32] som presenterades i december 1996 föreslås att digital marksänd TV skall införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta.

Propositionen föregicks av Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och TV^[33]. Där framgår att samma sändare som i dag sänder analog TV kan utrustas för att sprida digitala sändningar. Förutsättningen är därför att de hushåll som kan ta emot digitala sändningar via takantenner är många, minst 98 %. Ett digitalt markbundet nät för television kan leda till bättre infrastruktur även för interaktiva tjänster och datakommunikation.

Den ökade överföringskapaciteten kan användas för nya former av TV, som t.ex. tidsförskjuten utsändning och alternativa bildvinklar samt interaktiva TV-tjänster som t.ex. beställ-TV och informationssökning. Interaktiva tillämpningar bygger på att informationsflödet är assymetriskt, dvs. att flödet av information är mycket större åt det ena hållet. De val som användaren gör kan förmedlas via det vanliga telenätet men även mobiltelefoninäten eller kabel-TV-näten kan användas.

Utvecklingen av digital TV skapar möjligheter för digital kommunikation inom andra områden. Den infrastruktur som digital marksänd TV förutsätter skulle förutom distribution av TV också kunna användas för distribution av stora mängder annan information, t.ex. tjänster på Internet.

Distribution via kabel-TV

De ledningar som i dag förser drygt hälften av de svenska hushållen med kabel-TV kan också användas för distribution av annan information. Kabel finns primärt i tätorter med relativt koncentrerad bebyggelse. Lokala kabelnät i bostadsområden är ofta av kopparkabel och därmed långsamma. De kan dock uppdateras, förbättras och knytas samman med stadsnät av snabb fiberkabel. Vissa sådana kombinerade nät finns redan utbyggda och utvecklingen fortsätter kontinuerligt.

På samma sätt som för satellit- och marksändningar kan en returkanal över telenät eller mobiltelefonnät användas för att erbjuda interaktiva tjänster. Returkanalen kan även läggas i själva kabel-TV-nätet genom frekvensdelning så att en viss frekvens används i backriktningen. Huvuddelen av de kabelnät som används i dag är byggda för kommunikation i en riktning och med samma signal till alla mottagare. De har dock delvis förberetts för dubbelriktad kommunikation.

Distribution via satellit

Med satellit går det att åstadkomma en mycket god yttäckning till en förhållandevis låg distributionskostnad. Det förutsätter att mottagaren har en parabolantenn som tar emot de digitala signalerna som satelliterna sänder ut. Antennerna monteras utomhus och kräver placering med fri sikt mot satelliten. I stadsbebyggda områden kan det vara svårt att åstadkomma en sådan placering. En större gemensam antennanläggning eller tillgång till kabelnät kan vara nödvändigt som komplement. Mellan 10 och 15 % av befolkningen beräknas ha tillgång till egna satellitantenner.

Satelliter som går i stationära banor runt jorden är så långt borta - ca 3 600 mil ovanför jordytan - att det blir stora fördröjningar i överföringen. Det leder till att den effektiva överföringskapaciteten blir låg och att interaktiviteten blir lidande.

För att kunna fungera interaktivt krävs satelliter närmare jordens yta eller samverkan med t.ex. telenätet. Det finns företag i USA som har planer på att sända upp ett stort antal satelliter för kommunikation på Internet. Satelliterna skall befinna sig så nära jorden - ca 70 mil ovanför jordytan - att överföringstiden inte blir samma hinder som för vanliga satelliter.

Distribution via mobiltelefonnäten

Sverige är ett av världens mest mobiltelefontäta länder. I Europa har 18 länder enats om en gemensam standard för digital mobiltelefoni - GSM  (Global System for Mobile Communications). Mobiltelefoni förutsätter att det finns ett system av basradiostationer som förmedlar samtalen. När avståndet från en station är för stort för att hålla kontakten skall en annan station ta över kopplingen. De digitala näten som krävs för GSM-tekniken utökas kontinuerligt av operatörer i såväl Sverige som i övriga Europa. I Sverige är täckningen bäst i städer och längs de större riksvägarna.

Dagens mobilnät är optimerade för talkommunikation. De medger relativt låg överföringskapacitet för datakommunikation. Överföringshastigheten ligger på ca 10 kbps, jämfört med det fasta telenätets ca 30 kbps. Dessutom är det dyrt för användaren att utnyttja nätet.

Arbete pågår för att standardisera nästa generation mobiltelefonsystem. Det kan inbegripa bättre förutsättningar även för datakommunikation. De stora investeringar som redan ligger i GSM-nätet gör att ett nytt mobiltelefonsystem troligen inte lanseras förrän en bra bit in på 2000-talet. GSM kan dock uppgraderas genom att man "klumpar ihop" t.ex. sex kanaler för ökad överföringskapacitet. De ökade kostnaderna som en sådan lösning i dag medför gör att den inte lämpar sig för det stora flertalet användare.

7.3.3 Exempel på tillgänglighetsproblem

I samband med den genomgång av ett antal relevanta databaser och tillgängligt material på nätet som vi genomfört för att åskådliggöra prototypen^[34] har vi fått en inblick i vilka problem som kan uppstå när digitalt material görs externt tillgängligt. Vi har därför valt att mera utförligt redovisa två skilda exempel i bilaga 2, avsnitt 2.4. Det ena exemplet; Demografiska databasen, visar hur man uppfattar problemen innan man egentligen påbörjat och fått erfarenheter av att göra material externt tillgängligt. Det andra exemplet, Naturhistoriska Riksmuseet pekar på de problem som kan uppkomma hos en institution med mångårig och omfattande erfarenhet av att tillgängliggöra material.

Den Demografiska databasen har till upppgift att registera och bearbeta demografiska och sociala historiska data för forsknings- utbildnings- och arkivändamål. Källorna är alla mer än hundra år gamla, det görs ca 20-25 uttag per år huvudsakligen för forskare, och den faktiska kostnaden för uttagen varierar mellan några tusen och 40 000 till 50 000 kronor. Demografiska databasens problem rör ställningstaganden i processen från beslut till färdigt system, t.ex. hur mycket material som skall göras tillgängligt och huruvida efterfrågan kan tillgodoses. En idé som nu växer fram är att i samarbete med Kulturnät Sverige göra detta material mer allmänt tillgängligt och att presentera ett basutbud som är avgiftsfritt.

Vid Naturhistoriska riksmuseet är problemen av mer teknisk karaktär. Riksmuseet satsar mycket på att använda lösningar och material som finns fritt att hämta på nätet och har långvarig erfarenhet av www som distributionsform. Det krävs mycket arbete för att hålla en webbplats uppdaterad och utan felaktiga länkar. Det gäller också att ta hänsyn till låga överföringskapaciteter och gamla webbläsare som inte klarar av nya standarder för formatering.

Båda institutionerna betonar att Internet breddar deras möjligheter till effektiv kommunikation med användarna, vare sig dessa är kollegor eller externa användare vid bibliotek, skolor, universitet och inte minst i hemmen.

7.3.4 Konklusion

Alla måste kunna nå Kulturnät Sverige. Det bör inte krävas någon dyr utrustning eller anslutning för att kunna ta del av tjänsterna som utgör kulturnätet. Därför är den beslutade uppgraderingen av SUNET för bibliotek och museer angelägen liksom att även Riksarkivet och landsarkiven får anslutning till SUNET på samma villkor. Publika terminaler vid arkiv, bibliotek och museer ökar naturligtvis tillgängligheten till kulturnätet. Dessutom ger anslutningen de berörda kulturinstitutionerna möjlighet att både göra en del digitaliserat material externt tillgängligt och att själva medverka i kulturlivet på Internet.

De flesta kulturproducenter är också konsumenter och därmed i behov av den samlade resurs till hjälp och kontakter som kulturnätet innebär. Lika viktigt som att erbjuda allmänheten tillgång till tjänster och information via kulturnätet är alltså att möjliggöra för kulturproducenter att både sprida digital information och att själva använda sig av tjänsterna. Såväl små som stora producenter bör få utrymme på Kulturnät Sveriges webbplats.

Utvecklingen av infrastrukturen för datakommunikation är nödvändig för att öka tillgängligheten till kulturnätet. Tyvärr är det svårt att sätta in infrastrukturen i ett tidsperspektiv. Ingen kan svara på om det dröjer fem, tio eller tjugo år för bredbandskommunikationen att nå hushållen i större skala. Det mest troliga är att de olika alternativen - telenätet, kabel-TV, satellit, etc. - kommer att utvecklas både var för sig och i kombination. Mycket av tekniken är redan utvecklad men kostar ännu alltför mycket för att slå igenom. Med en avreglerad telemarknad kommer utvecklingen till stor del att styras av efterfrågan och det innebär troligen att datakommunikation med hög kapacitet inte når alla på länge än. De stora kostnaderna för att förse glesbygden med snabba anslutningar gör att få är intresserade av att medverka i utbyggnaden. Det anses inte lönsamt att bygga ut infrastrukturen så att den omfattar alla. Även tekniker som utnyttjar det existerande telenätet - ADSL, VDSL, etc. - fungerar bara där det finns modern kopparkabel.^[35]

Risken är att skillnaderna mellan tätort och glesbygd blir extra tydliga i ett land som Sverige med sin omfattande yta och geografiskt utspridda befolkning. Därför bör kulturnätet erbjuda alternativa vägar till material publicerat på Internet. Avsaknaden av väl fungerande lösningar med cd-teknik kombinerat med Internet innebär inte att det är ett omöjligt framtida alternativ^[36]. Utvecklingen av uppslagsverk på cd-romskiva med möjlighet att uppdatera valda delar via nätet tyder på att det finns en marknad för kombinerade lösningar.

Den stora mängden information medför problem för ett kulturnät. Många tjänster och mycket information kan dock nås med verktyg som inte kräver snabb anslutning; t.ex. kan e-post användas för att besöka webbplatser^[37]. Vilken överföringskapacitet som krävs beror helt och hållet på vilka tjänster som skall utnyttjas. Alla användare kommer inte vara intresserade av anslutningar med hög kapacitet och de olika anslutningsmöjligheter för användare som finns i dag - främst uppringd förbindelse - blir hela tiden snabbare och billigare. En anslutning med modem som klarar ca 30 kbps räcker för de flesta tillämpningar i dag.

Noter

2. Se bilaga 2.1. [Tillbaka]

3. Se vidare 3.4.5. [Tillbaka]

4. Se bilaga 2.1.1. [Tillbaka]

5. Se bilaga 2.1.3. [Tillbaka]

6. Se 2.1.3. [Tillbaka]

7. RFC 2026 The Internet Standards Process, se t.ex. http://www.isi.edu/rfc-editor [Tillbaka]

8. Adressen är http://info.isoc.org/index.html [Tillbaka]

9. Adressen är http://www.ietf.org/iesg.html [Tillbaka]

10. Adressen är http://www.iab.org/iab [Tillbaka]

11. Adressen är http://www.ietf.org [Tillbaka]

12. Se vidare http://www.ietf.org/html.charters/wg-dir.html [Tillbaka]

13. Se vidare http://www.ietf.org/html.charters/harts-charter.html [Tillbaka]

14. Adressen är http://www.w3.org/pub/WWW/Consortium [Tillbaka]

15. Se bilaga 2.1.1. [Tillbaka]

16. Se t.ex. http://www.isi.edu/rfc-editor [Tillbaka]

17. Se 7.3.1. [Tillbaka]

18. Se t.ex. Preece, J., Human-computer interaction, 1994. [Tillbaka]

19. Kombinera sökord med hjälp av booleska operatorer som AND, OR och NOT. [Tillbaka]

20. Se 7.2.3. [Tillbaka]

21. Se vidare 6.3.1. [Tillbaka]

22. Se 7.1.2. [Tillbaka]

23. Se bilaga 2.1.3. [Tillbaka]

24. Se bilaga 2.1.3. [Tillbaka]

25. Se bilaga2.1.3. [Tillbaka]

26. Se 7.2.1. [Tillbaka]

27. Se vidare 7.2.1. [Tillbaka]

28. Se vidare 7.2.1. [Tillbaka]

29. Se bilaga 2.1.3 och bilaga 2.3.1. [Tillbaka]

30. Se t.ex. Negroponte, N., Leva digitalt, 1995. [Tillbaka]

31. Se också SOU 1996:25, Från massmedia till multimedia. [Tillbaka]

32. Proposition 1996/97:67, Digitala TV-sändningar. [Tillbaka]

33. SOU 1996:25, Från massmedia till multimedia. [Tillbaka]

34. Se vidare 11.9. [Tillbaka]

35. Telelagen ses för närvarande över och en proposition om ändringar i telelagen väntas i februari 1997. [Tillbaka]

36. Se vidare bilaga 2.1.5. [Tillbaka]

37. Se vidare bilaga 2.1.5. [Tillbaka]