5 Utgångspunkter

Kulturutredningen^[1] definierade kultur som ett beskrivande begrepp som inrymmer konstarterna, medierna, bildningssträvanden och kulturarvet.^[2] Utredningen angav också att: "I vidaste mening ger kulturen människor en viktig del av deras identitet. Men kulturen ger också redskap för var och en att själv forma den egna identiteten, att uttrycka tankar och känslor och att påverka och förändra".^[3]

Vi ansluter oss till Kulturutredningens beskrivande kulturbegrepp, samtidigt som vi vill understryka att nya kulturformer kan uppstå med hjälp av informationsteknik. Några exempel på hur Internet inspirerat till kongenialt nyskapande ges i "Kulturens skyltfönster på Internet", en guide till kulturella sidor på Internet som återfinns som bilaga till betänkandet.^[4]

I detta sammanhang bör också påpekas att kultur definieras på olika sätt och inbegriper olika saker i olika länder.

Vi vill inte dra någon gräns mellan vad som är etablerade kulturformer och vad som är subkultur. Subkultur definieras i Norstedts stora svenska ordbok som en kultur kännetecknande för en grupp som i något avseende avviker från det dominerande mönstret i ett samhälle. En vidare tolkning av begreppet subkultur är en (ännu) inte etablerad eller erkänd form av kulturyttring. Vad som är en etablerad kulturform och vad som tillhör subkulturer är naturligtvis oerhört subjektivt. Vi nöjer oss med att konstatera att vi vill att ett kommande Kulturnät Sverige skall inrymma så många olika slags kulturyttringar som möjligt.

5.1.2 Kulturinstitutioner och -producenter

Kulturinstitutioner är offentligt finansierade institutioner med kulturell verksamhet. Kulturutredningen delar i sitt slutbetänkande (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning in institutionerna i fyra typer:

 Konstnärligt arbetande institutioner som har stor konstnärlig integritet och som visar upp sitt arbetsresultat för en publik. Hit räknas dans-, teater- och musikinstitutionerna.
 Samlande, dokumenterande och förmedlande institutioner som har samhällsuppdraget att samla, vårda, bevara och levandegöra våra kulturarv. En del av institutionernas arbete kommer inte omedelbart allmänheten till del. Hit räknas arkiv och museer.
 Förmedlande institutioner som framför allt skall förmedla kultur till allmänheten. I viss mån kan dessa institutioner ha ett praktiskt, om än inte formellt, bevarandeintresse. Hit räknas biblioteken och konsthallarna.
 Konsulterande institutioner som betjänar andra kulturinstitutioner. Hit räknas bl.a. länsbiblioteken.

Kulturproducenter är alla som skapar kultur, alltså inte enbart kulturinstitutionerna utan också enskilda eller gruppvis arbetande professionella kulturarbetare eller amatörer. Även företag, organisationer och föreningar kan vara kulturproducenter.

5.1.3 IT och multimedia

Nationalencyklopedien förklarar IT - informationsteknik - som teknik för insamling, lagring och bearbetning samt kommunikation och presentation av data i olika former. Vi definierar IT som ett samlingsbegrepp för olika digitala tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera information med hjälp av data- eller teleteknik. Informationen kan vara i form av text, ljud, bild och/eller video.

Med begreppet informationsteknologi, som ibland används som en synonym till informationsteknik, avser vi läran om informationsteknik.

Multimedia kommer från engelskan, av multi  och medium  - 'förmedlingslänk', 'uttrycksmedel'. Nationalencyklopedien definierar multimedia som sammanhållna, datorstödda presentationer eller produkter, baserade på kommunikationsformerna text, grafik, animation, ljud och bild/video. Helheten kan avse information, ett konstverk, ett undervisnings- eller underhållningstillfälle. Uttrycket används även då de olika formerna tekniskt sett lagrats i ett och samma format, vanligen digitalt på t.ex. en hårddisk eller optisk skiva. Ofta används multimedia helt enkelt i betydelsen simultan användning av olika typer av information, t.ex. att text, ljud och bild kombineras.

5.2 Användarnas olika förutsättningar

Vår grundtanke är att öka människors tillgång till kultur med hjälp av informationsteknik och att göra den lätt åtkomlig genom en gemensam ingångssida för Kulturnät Sverige på Internet. Helt avgörande är förstås därför att alla har tillgång till den utrustning som krävs och att så många som möjligt också klarar av att använda den. I utredningsdirektivet sägs att ett uttalat mål bör vara att medborgarna inte delas upp i ett informationstekniskt A- och B-lag. Samtidigt visar en rad undersökningar och studier att den svenska befolkningen i dag de facto är uppdelad i två grupper som har, respektive inte har, tillgång till datorer.

Enligt en undersökning som genomfördes i maj 1996 är grovt räknat sju av tio Internet-användare män, åtta av tio användare är födda på 1950-talet eller senare och nio av tio är högutbildade.^[5] När det gäller tillgång till datorer och till Internet varierar olika undersökningars resultat, men någonstans kring 20-25 % av Sveriges befolkning brukar uppskattas ha tillgång till Internet,^[6] de flesta fortfarande på sin arbetsplats.

5.2.1 Demografi

Sveriges befolkning har väldigt olika förutsättningar för att använda sig av informationsteknik. De blivande användarna av ett Kulturnät Sverige är därför en mycket heterogen grupp som bl.a. består av datorovana, akademiker, pensionärer, invandrare, kulturarbetare, funktionshindrade, barn och glesbygdsboende.

Inkomststorlek och utbildningsgrad har hittills ofta varit avgörande för huruvida människor tar del av nya teknikers alla möjligheter. Precis som när nya tekniska landvinningar tidigare introducerats har de första användarna av IT varit relativt högutbildade, teknikintresserade, välavlönade och unga samt påfallande ofta män.

Utbildning

Hittills är det främst välutbildade och unga som har använt sig av informationsteknikens många möjligheter. Många skolor har också börjat lära eleverna att använda sig av IT, databaser och Internet för att skaffa kunskaper och knyta kontakter. I IT-propositionen^[7] anges det övergripande målet att kunskaper om IT och om dess användningsmöjligheter förs in på alla nivåer i utbildningsväsendet inom tre år. I propositionen sägs också att varje kommun bör upprätta en IT-strategi för skolan, att samtliga som erhåller lärarexamen från år 1998 skall ha kunskaper om och egna erfarenheter av hur IT kan användas i undervisningen samt att skolhuvudmännen och berörda högskolor bör ta initiativ till fortbildning av lärare för att öka intresset för och kunskaperna om IT:s möjligheter i undervisningen. Regeringen avser dessutom att skapa ett nätverksbaserat resurscentrum för att främja och stimulera framväxten av IT-baserade läromedel-läromedia, att under en treårsperiod avdela särskilda medel för utbildningsinsatser på IT-området av de statliga anslagsmedlen till Folkbildningsrådets respektive till Folkrörelserådets verksamhet, att uppdra åt Skolverket att i samråd med berörda branscher utveckla yrkesinriktade kurser på IT-området inom gymnasieskolan och komvux samt att uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett handlingsprogram för användning av IT inom utbildning och forskning.

Lärarnas utbildning och inställning till IT är i dag helt avgörande för vilken undervisning eleverna får. I dag varierar datortillgången mycket mellan skolorna eftersom det är kommunerna som ansvarar för grund- och gymnasieskolan.

Någon form av utbildning är också nödvändig för att så många vuxna som möjligt skall kunna använda sig av informationsteknik. Folkbildning om IT och om frågor som rör informations- och kunskapssamhället bör enligt IT-propositionen också prioriteras under de närmaste åren. En idé, som också nämns i propositionen, är införandet av ett IT- eller datakörkort efter dansk och finsk modell. I dessa och flera andra länder finns möjlighet att examineras för ett särskilt "körkort" och därmed få ett intyg på att man besitter grundkunskaper i hur man använder informationsteknik. På så sätt främjas folkbildning och kompetenshöjning. Den ideella föreningen Dataföreningen i Sverige driver tillsammans med Ungdomens IT-råd^[8] frågan om sådana körkort i Sverige.

I IT-propositionen anges att regeringens avsikt är att samtliga kostnader som följer av insatserna inom utbildningsområdet skall finansieras och inte medföra ökade kostnader för staten.

Gender

Kvinnor har tillgång till ny teknik i mindre utsträckning än män. Flera undersökningar har visat att bara omkring en tredjedel av de svenska Internet-användarna är kvinnor. Dock verkar skillnaden vad gäller tillgång  till Internet inte vara lika stor. Enligt en undersökning som opinionsinstitutet Skop gjorde för tidningen Dagens IT hösten 1996 har 23 % av kvinnorna och 28 % av männen i Sverige tillgång till Internet.^[9]

Av tradition är kvinnor inte i lika hög grad som män intresserade av teknik i sig, utan snarare av de praktiska tillämpningar som teknikutvecklingen kan erbjuda. Många menar att Internet tidigare inte innehållit så mycket information inom ämnesområden som traditionellt sett har ansetts tillhöra den kvinnliga intressesfären. Internets och inte minst www:s snabba expansion innebär dock att det numera finns material på nätet inom snart sagt alla tänkbara ämnen, inte minst kultur. Kulturyttringar brukar anses intressera kvinnor i större utsträckning än män och kanske kan de digitala kulturyttringarna locka fler kvinnor att utforska Internet.

Män kommer oftare i kontakt med teknik under sin utbildning och i sitt arbete, vilket är en följd av den traditionellt ojämlika könsfördelningen mellan olika typer av utbildning och yrken. Visserligen har intresset för teknikinriktade utbildningar ökat under senare år, men vid antagningen till Kungliga Tekniska Högskolan höstterminen 1996 var t.ex. endast 15 % av de antagna till datatekniklinjen kvinnor. Samtidigt skall sägas att datorer numera används på snart sagt alla typer av utbildningar och arbetsplatser. Merparten av de ca tre miljonerna datoranvändare i det svenska arbetslivet är faktiskt kvinnor, som ofta jobbar med administrativa uppgifter på kontor.

Flickors inlärning skiljer sig delvis från pojkars, och skolornas pedagogik är fortfarande ofta sådan att den stödjer pojkars inlärning bättre än flickors. Ett sätt att minska skillnaden mellan könen i det här avseendet kan vara att anordna särskilda utbildningar i datorteknik och Internet för kvinnor och flickor. Så har också skett på många håll, ofta med goda resultat. Vid stadsbiblioteket i Ronneby startades t.ex. ett projekt särskilt riktat till flickor sedan personalen konstaterat att över 90 % av dem som satt vid bibliotekets datorer var män, framför allt pojkar. Ett trettiotal flickor fick varje vecka komma till biblioteket för att lära sig att göra egna hemsidor, framställa en elektronisk tidning m.m. I dag är det lika många kvinnor som män som använder bibliotekets datorer.

Ålder

Som tidigare nämnts är det ofta de unga som först tar till sig tekniska innovationer. När det gäller datoranvändning och Internet är detta i hög grad sant. Många barn och ungdomar har tillgång till datorer och Internet via sina skolor och många använder Internet-uppkopplade datorer vid biblioteken eftersom de i stort sett alltid är tillgängliga utan kostnad. Dessutom har det bland många ungdomar blivit populärt att besöka Internet-kaféer.

Dator- och Internetanvändningen i Sverige kan generellt sett sägas minska med stigande ålder. Med undantag från en del intresserade pensionärer är datorerna framför allt de ungas och de medelålders verktyg. Vad datorerna används till varierar förstås med intresse mer än med ålder, men grovt sett kan sägas att datorerna i större utsträckning är ett arbetsredskap och hjälpmedel för de lite äldre medan de yngre mer använder datorer för att kommunicera, spela spel och skaffa information om fritidsintressen. I skolan används dock datorerna främst för utbildningsändamål, åtminstone under skoltid.

5.2.2 Funktionshindrade

I Kulturpropositionen^[10] sägs att det är en kulturpolitisk ambition att kulturen skall kunna erbjudas alla och att människor med funktionsnedsättning bereds möjlighet att använda sin kreativitet och sina konstnärliga och intellektella färdigheter. Kulturinstitutioner har ett särskilt ansvar att söka nya vägar att nå fram till alla de grupper som i dag inte är delaktiga i landets kulturutbud. Staten bör ta ett ansvar i att främja tillgänglighetern till kulturinstitutionernas lokaler och utbud.^[11]

Det främsta syftet med ett svenskt kulturnät är att öka tillgängligheten till kulturarvet och andra kulturyttringar. Via kulturnätet skall alla snabbt och enkelt kunna få information om och tillgång till kulturen i Sverige. Det är en demokratisk rättighet som måste gälla samtliga grupper i samhället.

Informationstekniken kan vara till stor hjälp för personer med funktionshinder. Därför måste hänsyn tas till de funktionhindrade när man skapar ett kulturnät. Tekniken i sig är inget hinder för att funktionshindrade skall kunna ta del av ett kulturnät. Det går t.ex. att omvandla datortext till talsyntes och punktskrift. Vad som har större betydelse för att personer med funktionshinder skall kunna använda ett kulturnät är att samhället bidrar med utbildning och nödvändig utrustning, och att kulturnätets användarfunktioner anpassas till funktionshindrade.

Allmänna förutsättningar

Att vara funktionshindrad kan innebära allt ifrån att man behöver läsglasögon till att man är dövblind. Många funktionshinder avhjälps genom enkla praktiska lösningar som inte kostar så mycket, medan andra kräver mer genomgripande och kostsamma anpassningar. Funktionshindret ligger hos den enskilde, men hur handikappande det blir beror på omgivningen och samhället.

Informationstekniken har inneburit en revolution för många funktionshindrade. Med hjälp av datorteknik kan exempelvis dövblinda kommunicera via telenätet. Gravt synskadade kan hämta information och nyheter från olika databaser och direkt läsa vad som står på en datorskärm med hjälp av syntetiskt tal eller punktskriftsdisplay. Rörelsehindrade kan, även om de är nästan totalförlamade, använda persondatorer med hjälp av t.ex. en sug- och blåsfunktion, och det är till och med möjligt att styra en persondator med rösten. För rörelsehindrade kan rätt anpassade datorer ge tillgång till en ny värld, med möjligheter att ta sig till platser som annars kan vara svårtillgängliga, som t.ex. bibliotek och museer.

Det kan dock uppstå nya problem för funktionshindrade som vill använda sig av informationsteknik, bl.a. när det gäller nätverk som www. Det stora problemet just nu är att allt fler webbsidor baseras på informationsbärande bilder i stället för text. Starka kommersiella intressen verkar för att göra sidorna attraktivare genom användning av ett stort antal bilder. Det finns webbsidor som är helt textlösa, vilket innebär att gravt synskadade omöjligt kan ta del av informationen. Även om många synskadade i dag har utrustning som direkt kan översätta bildskärmens text till syntetiskt tal eller punktskrift så finns det ingen teknisk utrustning som kan översätta informationen i en bild på samma sätt, och det kommer förmodligen heller aldrig att finnas någon sådan.

Det beskrivningsspråk, HTML,^[12] som används vid utformningen av webbsidor har emellertid inbyggda möjligheter att i text beskriva den bild som läggs på sidan. I praktiken går det till så att den som utformar webbsidan kompletterar den grafiska bilden med en text som beskriver bilden. När webbläsaren, dvs. programmet som används för att tolka informationen, visar upp sidan så visas antingen bilden eller också den beskrivande texten beroende på vad användaren väljer. För t.ex. synskadade och personer med långsam Internet-anslutning via modem kan det senare vara att föredra.

Om man vill åstadkomma en layout på sin webbsida som i huvudsak bygger på grafik så finns också möjligheten att skapa sida baserad på text för synskadade. Man skapar då ett parallellt dokument som uteslutande återger de texter som finns utspridda över det grafiska dokumentet, vid exempelvis ikoner och bilder. Texterna återges i koncentrerad form i löpande text, som lätt kan översättas till syntetiskt tal eller punktskrift. På varje grafisk sida bör det då högst upp till vänster finnas en textlänk till det textbaserade parallelldokumentet.

Allt detta förutsätter dock att de som producerar webbsidor verkligen kodar in bildbeskrivande textsidor respektive upprättar parallella textdokument, vilket många inte gör.

För de synskadade är det alltså problematiskt att utvecklingen på Internet går från textbaserade användargränssnitt till grafiska, eftersom grafiska gränssnitt är svårare att anpassa till talsyntes och punktskriftsdisplay. Från synskadesynpunkt är DOS-miljön, som bygger på tangentkommandon, att föredra då den är bättre lämpad för talsyntes och punktskriftsdisplay än vad mac- och windowsmiljöerna med grafiska fönster är.

Med andra ord finns det flera aspekter som berör funktionshindrade som måste beaktas inför inrättandet av ett kulturnät. Om ett kulturnät skall kunna kallas demokratiskt är det nödvändigt att upprätta en strategi som avhjälper de tekniska hinder som annars kan försvåra för funktionshindrade att få full tillgång till kulturnätet.

Handikappkrav

Regeringen föreslog i IT-propositionen^[13] att förutsättningarna för att genomföra ett IT-program med inriktning på att främja funktionshindrade samt äldre personers användning av IT skall prövas. Efter ett regeringsbeslut i frågan, som togs i augusti 1996, har Handikappinstitutet fått i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och organisationer utveckla ett sådant program samt lämna förslag till finansiering. Syftet med programmet är att skapa förutsättningar för ett mer samlat grepp när det gäller beslut om prioriteringar och åtgärder inom området IT för äldre och funktionshindrade. I uppdraget ingår också att föreslå handlingslinjer och åtgärder på området, och programmet skall bl.a. beröra skola och utbildning, arbetsliv, kultur, fritid, boende, samt frågor om tillgänglighet i samhällslivet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 maj 1997.

Redan nu finns dock riktlinjer för hur information på Internet bör utformas för att den skall kunna vara tillgänglig för funktionshindrade. Handikappinstitutet har formulerat ett antal krav,^[14] vilka Kulturnät Sverige och dess deltagare bör följa. Kraven, som bl.a. gäller tillgänglighet, utformning av text, och användning av bilder och ljud, redovisas något bearbetade och förkortade i det följande.

Baskrav

Användaren skall kunna välja att få enbart textbaserad information, och denna valmöjlighet skall återfinnas på ett enhetligt ställe på webbsidan och med ett enhetligt utförande på samtliga sidor. Detta möjliggör för gravt synskadade och personer med lässvårigheter att använda skärmläsare, som är ett datorprogram som gör informationen tillgänglig via hjälpmedel som t.ex. talsyntes och punktskriftsdisplay.

All information som producenten vill få fram och all information som användaren behöver måste föreligga i textform, och texten skall lagras i teckenbaserad form. Anledningen till detta är att text går att omvandla till bl.a. talsyntes och punktskrift, vilket inte är möjligt att göra med bilder. Information och kommunikation skall därför inte baseras på enbart ett grafiskt gränssnitt om inte en skärmläsare finns tillgänglig för detta gränssnitt eller detta gränssnitt kompletteras med ett textbaserat sådant.

Krav på text

Om teckensnitt på något sätt fördefinieras vid skapandet av ett webbdokument bör det generellt vara groteskt eller linjärt, dvs. en stil som inte innehåller några schatteringar. För många synsvaga kan schatteringar medföra att texten tycks flyta ihop, vilket gör den oläslig. Det är en fördel om användarens webbläsare klarar att visa texter i flera olika typsnitt. Dock bör påpekas att www-information av tekniska skäl sällan kan ses i ett visst typsnitt, även om ett sådant har angetts.

Versaler bör i text enbart förekomma i början av meningar och egennamn enligt vedertagna svenska skrivregler. Text med enbart versaler bör generellt inte användas då sådan text är mer svårläst.

Med hänsyn till användarnas skiftande möjlighet att läsa olika attribut som färg, fetstil etc. bör producenterna göra en logisk beskrivning av innehållet i webbdokumenten för att ge användaren möjlighet att förändra utseendet för att tillfredsställa individuella behov.

Vid markering i löpande text bör alternativa presentationer kunna väljas. Fetstil och färger med stor kontrast är lämpligt, dock ej kontrasten rött/grönt. Generellt får ingen information göras beroende av att användaren kan uppfatta dess färg. Används röd eller grön färg är det extra viktigt att informationen också förmedlas på annat sätt, eftersom många färgblinda personer har svårigheter med dessa färger.

För större textmängder är det lämpligt med korta radlängder med sju till åtta ord per rad.

Upplösningen bör vara sådan att tecken inte kan misstolkas och att läsbarheten är god även vid maximal förstoring. Detta gäller hela innehållet men särskilt text och knappar av olika slag.

Krav på användning av bilder, tal och ljud

Bilder måste förses med text som förmedlar bildens väsentliga budskap. Denna text får inte vara en del av bilden. Detta är av avgörande betydelse för om gravt synskadade skall kunna läsa med behållning.

Fullständig information bör kunna erhållas via bilder och piktogram. Det är viktigt främst för vissa språkskadade och utvecklingsstörda.

Den viktigaste informationen bör kunna presenteras med tal och ljud. Det är särskilt viktigt för synskadade, dyslektiker, vissa utvecklingsstörda och förskolebarn. Talad information bör användaren med hjälp av en webbläsare kunna justera vad gäller volym, intonation och hastighet. Detta är viktigt främst för hörselskadade. Tal och ljud bör också alltid finnas textade eller texttolkade.

Krav avseende övrig tillgänglighet

Informationen bör kunna förmedlas med olika svårighetsgrader så att den som inte har behov av att fördjupa sig kan få enkel och övergripande information i lättläst form. Informationen bör vidare kunna förmedlas på olika språk.

Den som utformar informationssidor bör ge läsaren möjlighet att känna igen sig genom att följa enhetliga principer för var viss basinformation finns på skärmen och för hur man bär sig åt för att gå vidare liksom att komma tillbaka.

Krav avseende varningssignaler

Varningssignaler och dylikt bör erbjudas i alternativa presentationsformer som tillåter såväl synskadade som hörselskadade personer att rätt uppfatta signalen. Detta innebär bl.a. att ljudsignalerna bör kunna regleras avseende nivå, puls och frekvenser via användarens webbläsare, och synliga signaler bör vara placerade där de är lätta att upptäcka. Varningar och motsvarande viktiga meddelanden bör kvarstå eller upprepas under tillräckligt lång tid för att hinna uppmärksammas av användaren.

Krav vid erbjuden kommunikation

Kommunikationen bör kunna fås teckentolkad till teckenspråk om textalternativ saknas. I första hand gäller det viktig information som teckentolkad bör visas i videosekvenser. Videosekvenser kan också kompletteras med textremsa.

Kommunikation som bygger på inmatning av text bör kunna acceptera felstavningar eller föreslå alternativ stavning eller att rättning görs. Knappar av olika slag måste också ha stora träffytor som ställer små krav på precision från användaren, vilket är viktigt för personer med motorisk funktionsnedsättning.

Särskilda krav på kulturinstitutioner

Vi anser att ytterligare några krav, förutom de som Handikappinstitutet har formulerat, bör ställas på kulturinstitutioner och -myndigheter, nämligen att vid digitala presentationer av verksamheten också informera om tillgängligheten och eventuell service för funktionshindrade. Dessutom bör kulturminnen, -byggnader, etc. som är svåra att fysiskt nå för rörelsehindrade göras tillgängliga i digital form med hjälp av t.ex. Virtual Reality-teknik.

5.2.3 Mångkulturella aspekter

Kultur hjälper oss människor att förstå samhälleliga sammanhang och ger en känsla för vilka vi är och varifrån vi kommer. Sverige är ett mångkulturellt samhälle som snabbt förändras. Omkring en miljon invandrare från andra kulturer bor i vårt land och ytterligare ca 700 000 är födda i Sverige men har minst en förälder som är invandrare. Samtidigt reser och bor svenskarna i ökande omfattning utomlands. Internationaliseringen av det svenska samhället har blivit allt tydligare, inte minst i och med Sveriges EU-medlemskap.

Även bland de svenska medborgarna finns en rad kulturella särdrag, beroende på i vilken del av landet man bor och vilken etnisk och religiös bakgrund man har. Inom Sverige finns också flera minoritetskulturer, varav den samiska intar en särställning. Just den samiska kulturen lever undanskymt och har under senare år fått allt färre utövare. Vi hoppas att det blivande Kulturnät Sverige kan bli ett forum för ökad spridning av och kännedom om den samiska kulturen.

Att känna och förstå det samhälle och den omgivning man är en del av och veta hur dessa har formats genom historien är en förutsättning för att få en egen identitet och för att aktivt kunna delta i samhällslivet. Vissa av kulturarvets symboler har på senare år utnyttjats av grupper som vill skapa motsättningar mellan invandrare och övriga invånare i Sverige, men rätt använt kan kulturarvet utgöra en grund för integration. Den svenska kulturen är viktig att förvalta men det är också angeläget att uppmuntra och spegla de mångkulturella särdragen. Att tillägna sig och respektera ett främmande kulturarv kräver dock insikt i det egna, som Kulturutredningen^[15] uttryckte det.

Den ökande invandringen till och omflyttningen inom landet har medfört att en rad skilda kulturuttryck ibland blandas, ibland lever sida vid sida. En alltför liten del av denna kulturella mångfald är dock synlig i det svenska kulturlivet. Vi tror att ett Kulturnät Sverige kan möjliggöra ökad kännedom om och tillgång till det svenska kulturarvet och till olika svenska kulturyttringar. Vi vill också att kulturnätet skall inrymma olika invandrargruppers kulturyttringar så att kulturnätet blir en samlad resurs och ett forum för möten mellan alla de olika former av kultur som ryms i landet. Internet är dessutom en viktig resurs för invandrare som med nätets hjälp lättare kan upprätthålla kontakt och informera sig om utvecklingen i sina ursprungsländer.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle i och med att en rad invandrarkulturer finns representerade här, men svensk kultur sprids också allt mer i världen i och med det ökade internationella utbytet. Inte minst ungdomar reser i stor utsträckning utomlands och vistas ofta också under längre tid i andra länder. Många svenska företag är transnationella samtidigt som allt fler internationella företag verkar i Sverige. Alla dessa processer bidrar till ett ökat utbyte mellan olika kulturtyper och -former. Det globala datornätverket Internet har i sig bidragit till ett ökat utbyte mellan kulturer och kulturarbetare i olika länder. Därför är det logiskt att Kulturnät Sverige blir en del av Internet.^[16]

5.2.4 Det svenska språket

Med den nya informationstekniken övergår vi från en "papperskultur" till en "skärmkultur". Det medför förändringar som är lika genomgripande som de förändringar som följde av att tryckpressen uppfanns. Att byta ut papper mot skärm innebär inte bara att vi går från ett medium till ett annat, utan också att vi arbetar med språket och söker information på ett annat sätt. Generellt sett blir texterna vid digital ordbehandling längre, samtidigt som språket blir mindre formellt, vilket bl.a. kan bero på att det är ett snabbare medium. Formen för hur information presenteras i datornätverk som Internet påverkar också läsningen av texter. På Internet tvingas läsaren in i en viss struktur som bygger på länkar och punkter, och det styr läsningen i högre grad än vad som är fallet vid tidningsläsning där man har en annan överblick. Samtidigt ger just denna struktur läsaren större möjligheter att söka den information som han/hon vill läsa, och möjlighet att välja bort den information som inte önskas.

Utvecklingen av nya teknologiska områden skapar också nya begrepp. Några av dem blir allmänna och påverkar våra föreställningar om världen, exempelvis informationssamhället. Begreppet är redan något av en realitet som påverkar allt fler människors vardag. Alla grupper i samhället kommer att möta informations- och kommunikationstekniker i ökande grad, inte minst inom yrkeslivet där kunskap om IT numera ofta är ett krav. Att stora delar av IT-användningen bygger på språkanvändning innebär att förutsättningarna för att använda IT kommer att variera mellan olika samhällsgrupper, bl.a. beroende på utbildning och olika funktionshinder som t.ex. dyslexi. Med IT-utvecklingen får med andra ord den allmänna undervisningen och stödåtgärder för funktionshindrade en ökad betydelse.

IT påverkar nationalspråken, särskilt de små, på ett dramatiskt sätt. De kommer i skymundan av särskilt det engelska språket som i allt större utsträckning blir det internationella bruksspråket, inte minst i IT-sammanhang. För att det svenska språket skall kunna utvecklas och behålla sin ställning i den informationstekniska utvecklingen krävs därför nya strategier och allianser.

Ett av målen för den nationella IT-strategi som fastställdes av riksdagen i juni 1996 var att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld.^[17] Svenskar skall inte vara hänvisade till att söka information och kunskap enbart i andra länders och kulturers samlade vetande. I dag finns också mycket fakta och information på svenska att hämta på Internet. I förhållande till vår folkmängd tillhör Sverige de länder i världen som har lagt ut allra mest information på det egna språket på www. En hel del information i språkfrågor, bl.a. i form av lexikon, finns också tillgänglig på Internet. Den statliga myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet har t.ex. flera intressanta projekt för att utveckla användandet av IT inom det immateriella kulturarvet (dialekter, personnamn, ortnamn, folkminnen, visor m.m.).

5.2.5 Konklusion

Lärarnas utbildning och inställning till IT är i dag helt avgörande för vilken undervisning eleverna får. Läroplanen borde därför mer uttryckligt understryka vikten av att eleverna ges grundläggande kunskaper i datorteknik och informationssökning. Riktade statsbidrag skulle kunna garantera att Sveriges elever ges en någorlunda jämlik tillgång till teknisk utrustning.

Någon form av utbildning är också nödvändig för att så många vuxna som möjligt skall kunna använda sig av informationsteknik. På många håll i Sverige anordnas kurser i datoranvändning och Internet. Det är viktigt att sådana kurser ges till rimliga avgifter och att kurserna avpassas till användarnas olika förutsättningar och förkunskaper. Önskvärt är att det även finns snabb- och repetitionskurser.

På www finns en rad kurser i hur Internet är uppbyggt, fungerar och kan användas. Redaktionen för Kulturnät Sverige bör producera en självinstruerande beskrivning av hur kulturnätet fungerar som nås från ingångssidan på Internet. Även en lättfattlig tryckt bruksanvisning bör tas fram.^[18]

Funktionshindrade

Handikappinstitutet har utformat riktlinjer för hur information på Internet bör utformas för att den skall kunna vara tillgänglig för funktionshindrade. Dessa krav bör de kulturproducenter som deltar i Kulturnät Sverige följa. Kulturinstitutioner och -myndigheter som lägger ut information om sin verksamhet på www bör också informera om sin tillgänglighet och eventuella särskilda service för funktionshindrade. Under en tydlig symbol, förslagsvis den stiliserade person i rullstol som oftast används på skyltar, bör sådan information finnas samlad. Dessutom måste en bildbeskrivande textversion av symbolen kodas in.

Kulturbyggnader, kulturinstitutioner och kulturminnesmärken med begränsad framkomlighet, som rörelsehindrade kan ha svårt att besöka, bör göras tillgängliga genom att byggnaden/platsen dokumenteras med hjälp av VR (Virtual Reality)-teknik.^[19]

Mångkulturella aspekter

Övergripande information om det svenska kulturlivet, kulturarvet och de olika kultursektorernas verksamhet bör finnas tillgänglig på engelska, eventuellt också på fler världsspråk liksom på de större invandrarspråken. Att ta fram en sådan introduktion till kulturen i Sverige föreslås bli en uppgift för den blivande redaktionen för Kulturnät Sverige. Det är också viktigt att det svenska kulturnätet blir en vägvisare till internationella kulturnät och kulturprojekt.

Alla deltagare med sidor på kulturnätet bör överväga att översätta delar av sin information till andra språk.

Många är oroliga för att det annalkande informationssamhället i kombination med den ökande globaliseringen medför att de kulturella särdragen mellan människor suddas ut och att den egna identiteten blir mindre tydlig. Vi tror dock att dessa tendenser motverkas av informationssamhällets ökade möjligheter att sprida och få kunskap om olika kulturer och sätt att leva.

Det svenska språket

Det är av stor betydelse att det svenska kulturarvet och kulturutbudet görs tillgängligt i nya medier och datornätverk, inte minst i undervisningssyfte. Vi behöver skön- och facklitterära informationsbaser, och viktigt kulturhistoriskt källmaterial måste kunna nås via Internet och i form av multimedieprodukter. Informationen bör presenteras på svenska och enligt svenska pedagogiska principer, så att det svenska språket blir ett naturligt och fullvärdigt bruksspråk i IT-sammanhang.

5.3 Geografisk spridning

Sverige är ett samhälle i stark förändring. Vi brukar tala om att vi är på väg från industrisamhället in i informations-, kompetens- eller kunskapssamhället. Människors kompetens, kunskaper och kommunikationsförmåga värderas allt högre medan jobben i den industriella produktionen står för en minskande andel av landets intäkter och arbetstillfällen. Med hjälp av informationsteknik blir en allt större del av samhället elektroniskt tillgängligt, samtidigt som allt färre personliga möten krävs för att få tillgång till information, hjälp och service.

Detta är förstås en utveckling på gott och ont. Fördelarna är uppenbara i form av effektivare verksamheter, rationellare administration och arbetsrutiner, ökad tillgänglighet till information och service - allt till lägre kostnader. Förutsättningen är dock att alla får tillgång till och kan använda sig av den nya tekniken.

I nästa avsnitt går vi närmare in på vikten av att vissa grupper i befolkningen inte ställs utanför i informationssamhället och hur det kan motverkas. Detta är en grundläggande demokratifråga eftersom rätten till information är "en allemansrätt lika viktig som rätten att vistas i skog och mark", för att citera Det offentliga Sverige på Internet.^[20] Rätten till information omfattar också kulturområdet och varje kulturinstitution bör noga överväga hur elektroniskt tillgänglig information kan öka tillgängligheten till institutionen och dess verksamhet.

En grundläggande förutsättning för att Kulturnät Sverige skall kunna användas av alla är förstås att det är tillgängligt för alla, oavsett var i landet man bor. Just nu bygger en rad operatörer snabbt ut nät för data- och telekommunikation i Sverige, men tyvärr sträcker sig näten sällan ut till dem som bor i de glesast befolkade delarna av landet. De sista kilometerna kabel fram till den enskilda bostaden anses ofta inte vara företagsekonomiskt lönsam. Därför saknas tillräcklig bandbredd för datakommunikation i stora delar av Sverige. De som skulle vinna mest på ökad tillgänglighet till kulturen är med andra ord också de som i dag har minst möjlighet att ta del av ett digitalt kulturnät.^[21]

Fortfarande är inte heller alla hushåll anslutna till digitala växlar för telekommunikation, s.k. AXE-stationer, vilket medför att mer avancerade IT-tillämpningar inte kan användas. Det är däremot möjligt att med hjälp av modem amvända det vanliga telefonnätet för datakommunikation.

Under förutsättning att infrastrukturen byggs ut öppnar annars informationstekniken nya möjligheter till att arbeta och bo i glesbygd.^[22] Många arbeten kan skötas på distans med hjälp av datorer. Den information som behövs för att sköta arbetet kan hämtas på elektronisk väg. Allt fler samhälls- och kommersiella tjänster erbjuds också i digital form vilket gör att man kan beställa och snart också betala varor och tjänster hemifrån med hjälp av datorn. Många kulturinstitutioner har också gjort delar av sin verksamhet tillgänglig via Internet.^[23]

En ökad satsning på kulturturism i Sverige kan också bredda möjligheterna att bo och verka i områden med få arbetstillfällen. Därför kan kulturturism ha stor betydelse för utveckling och tillväxt ur regional synvinkel.

I en del glesbygdskommuner har "datastugor" eller andra centrum med tillgång till datorer och annan teknisk utrustning inrättats. På dessa platser får ett stort antal människor tillgång till relativt dyr teknik samtidigt som lokalerna blir naturliga mötesplatser för erfarenhetsutbyte och samvaro.

I ett samhällsekonomiskt perspektiv är det bra om så stora delar av Sverige som möjligt bebos och utnyttjas. Informationstekniken kan bli ett hjälpmedel för regional utveckling och motverka att bygder avfolkas och att befolkningen koncentreras till ett fåtal större städer.

Konklusion

Rätten till information är en grundläggande demokratifråga och varje kulturinstitution bör noga överväga hur elektroniskt tillgänglig information kan öka tillgängligheten till institutionen och dess verksamhet.

Det är viktigt att infrastrukturen för tele- och datakommunikation byggs ut så att hela Sveriges befolkning ges möjlighet att ta del av digital information. Med hjälp av IT skapas ökade möjligheter till att arbeta och bo i glesbygd. Distansarbete och kulturturism kan innebära fler arbetstillfällen i områden med liten tillväxt och hög arbetslöshet.

5.4 Tillgänglighet till digital information

Den enskilda människan har stått i centrum under utredningsarbetet. För att göra det mer påtagligt för oss själva har vi försökt ha en fiktiv kulturanvändare i åtanke: en äldre kvinna bosatt i en by i Norrlands inland. Den kvinna vi föreställer oss har ingen högre utbildning eller välavlönat arbete och hon bor i ett område som få infrastrukturbyggare anser det lönsamt att investera i. Hon har ingen egen dator och är inte heller särskilt intresserad av att lära sig att använda datorer eftersom hon har svårt att se nyttan av att kunna det. Kvinnan är ingen stor kulturkonsument men hon läser en del böcker och tycker att det är roligt att gå på föreläsningar och teater någon gång ibland.

Själva grundtanken med ett kulturnät är ju att öka tillgängligheten till det svenska kulturarvet och till dagens kulturyttringar. Vi har därför velat ha en person i åtanke som riskerar att tillhöra det informationssamhällets B-lag som vi enligt direktivet skall motverka uppkomsten av. Om vi lägger förslag som är bra för någon som bor i glesbygd, som är lite äldre utan alltför lång utbildning och är kvinna, bör förslaget också gagna Sveriges befolkning i stort. Det är därför som vi har försökt att frammana bilden av denna blivande kulturnätsanvändare under utredningsarbetet.

5.4.1 Tillgång till Internet

För att kunna ta del av Internet och därmed av Kulturnät Sverige^[24] behöver man en dator med Internet-uppkoppling. Än så länge har majoriteten av Sveriges befolkning inte tillgång till sådana datorer^[25] men med tanke på Internets oerhört snabba expansion, de sjunkande priserna på teknisk utrustning och den kraftiga tillväxten av antalet Internet-abonnemang tror vi att de svenska hushållen i stor utsträckning och relativt snart kommer att skaffa Internet-anslutning. Den tekniska utvecklingen kommer sannolikt också att medföra nya, enklare och billigare typer av anslutning till Internet.^[26]

Inte desto mindre måste det under en ganska lång period finnas goda möjligheter att nå Internet, och därmed också Kulturnät Sverige, via publika datorer. Vi lämnar nedan förslag och beskrivningar till några lämpliga platser för sådana datorer.

5.4.2 Internet och andra digitala informationstjänster vid biblioteken

Hittills har möjligheterna att på allmänna platser använda sig av datorer varit mycket begränsade. Biblioteken utgör dock undantag som i ganska stor utsträckning har skaffat datorer med Internet-anslutning för publik användning, nästan alltid också utan kostnad för användaren. Vid vår kartläggning av IT-användningen vid svenska kulturinstitutioner^[27] våren 1996 erbjöd vart femte folkbibliotek allmänheten tillgång till Internet och sedan dess har det sannolikt blivit än mer vanligt. Även andra digitala informationstjänster, främst olika cd-romproduktioner, är ofta fritt tillgängliga för allmänheten.

I Kulturpropositionen^[28] föreslogs en bibliotekslag som antogs av riksdagen i december 1996. Lagen föreskriver att alla medborgare skall ha tillgång till ett folkbibliotek, där allmänheten avgiftsfritt skall få låna litteratur. I lagen sägs också att folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare. Lagen föreskriver alltså inte att databaserad information måste göras tillgänglig och reglerar inte heller huruvida avgifter får tas ut för tillhandahållandet. Däremot sägs att folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning.

På annan plats i Kulturpropositionen understryker regeringen vikten av åtgärder som främjar tillgängligheten till databaser och nätverk inom biblioteksverksamheten. "Samtidigt är detta en komplicerad och ekonomiskt svåröverblickbar fråga som det i nuvarande läge inte är lämpligt att lagstifta om".^[29] Dessutom sägs explicit att regeringen avvaktar Kulturnät Sveriges slutbetänkande vad gäller frågan om avgiftsfrihet för informationsteknik på biblioteken.

Vi vill starkt förorda att både folk- och forskningsbibliotek erbjuder allmänheten fri tillgång till såväl Internet som andra typer av digitala informationstjänster. Kommunerna bör som folkbibliotekens huvudmän känna ansvar för att invånarna verkligen ges den möjligheten. I utredningsdirektivet och på många andra sätt har regeringen uttalat vikten av att medborgarna inte delas upp i ett informationstekniskt A- och B-lag. IT kan effektivisera och göra samhället mer tillgängligt och demokratiskt, men förutsättningen är att alla får tillgång till och kan använda sig av den nya tekniken. I dag är den svenska befolkningen de facto uppdelad i två grupper som har, respektive inte har, tillgång till datorer. Genom att allmänheten ges möjlighet att ta del av digitala informationstjänster vid biblioteken kan den ojämlika tillgången till digital intormation motverkas.

I budgetpropositionen^[30] för 1997 föreslog regeringen att ett särskilt anslag anvisas universitetsdatanätet SUNET.^[31] Syftet är bl.a. att ge biblioteken bättre tillgång till nätverk och databaser för att på det sättet erbjuda biblioteksbesökarna möjlighet att söka information. Anslutningen till SUNET torde medföra att folkbiblioteken i varje kommun snart kommer att kunna erbjuda besökarna möjlighet att använda sig av Internet. Enligt planerna kan de flesta folkbiblioteken troligen få Internet-anslutning under 1997.

Runt om i landet går bibliotekarier nu på Internet-utbildning för att kunna vägleda biblioteksbesökarna. Nästa år kommer också ett läromedel i IT för bibliotekarier, som tas fram av DIK-förbundet,^[32] att finnas tillgängligt via Internet. Bibliotekarierna har stor erfarenhet av att hantera, sortera och värdera information efter olika användares behov. De fungerar också sedan länge som centrala sökare och förmedlare av information i samhället och denna funktion kommer i framtidens informationssamhälle att bli allt viktigare. För allmänheten är det redan i dag relativt lätt att få tillgång till stora mängder information, men många har svårigheter att tillgodogöra sig, värdera och sovra i materialet.

5.4.3 Internet vid skolorna

Flera bibliotek liksom många studieförbund ordnar IT- och Internet-kurser för allmänheten. Ibland används också skolornas datorer för externa kurser men ofta är den tekniska utrustningen tillgänglig enbart för elever och skolpersonal. Det blir allt vanligare att svenska skolor på alla utbildningsnivåer har Internet-anslutning och skolorna borde därför också i större utsträckning kunna fungera som IT-resurscentrum för alla som bor i deras närhet.

5.4.4 Internet vid medborgarkontor

Medborgarkontor är ett medel för att förbättra information och service till medborgarna. Tanken är att människor på ett ställe kan få svar på frågor och sköta ärenden som berör en rad olika myndigheter inom offentlig förvaltning, t.ex. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen och Vägverket. Ett 70-tal kommuner i Sverige har antingen öppnat medborgarkontor eller utreder förutsättningarna för att starta sådana kontor. Tanken är att medborgarkontoren skall förbättra kontakten mellan människor och den offentliga förvaltningen, och verksamheten är främst inriktad på information och handläggning av okomplicerade ärenden. Idén innebär att myndigheter samverkar i ökad utsträckning, att användningen av IT stimuleras, att den offentliga verksamheten blir billigare och effektivare samtidigt som den lokala demokratin stärks och servicen för befolkningen, inte minst i glesbygd och i storstädernas förortsområden, förbättras.

Utvecklingen mot datoriserade service- och informationssystem gör att människor i allt större omfattning själva skall kunna hämta och lämna uppgifter från och till offentlig förvaltning på elektronisk väg. Det kan ske via elektroniska medborgarkontor som förmedlar tjänster till hemmen och via publika medborgarterminaler och informationskiosker vid t.ex. kommun- och medborgarkontor, bibliotek, postkontor och köpcentrum.

Medborgarkontoren och andra publika platser bör också inrymma Internet-anslutna datorer där allmänheten kan ta del av information, som t.ex. det offentliga Sverige på Internet^[33] och Kulturnät Sverige. En proposition om medborgarkontor väntas i mars 1997.

5.4.5 Konklusion

Vi vill starkt förorda att både folk- och forskningsbibliotek erbjuder allmänheten fri tillgång till såväl Internet som andra typer av digitala informationstjänster. I utredningsdirektivet och på många andra sätt har regeringen uttalat vikten av att medborgarna inte delas upp i ett informationstekniskt A- och B-lag. Genom att allmänheten ges möjlighet att ta del av digitala informationstjänster vid biblioteken kan den i dag ojämlika tillgången till digital information motverkas.

Planerna på att uppgradera SUNET^[34] och ansluta ett folkbibliotek i varje kommun, länsbiblioteken, länsmuseerna och de statliga museerna underlättar även för ett Kulturnät Sveriges uppbyggnad. I och med att huvudmännen förbinder sig att svara för kostnaderna för anslutningen under minst tre år bör folkbiblioteken, även efter de inledande två avgiftsfria åren, kunna erbjuda besökarna fri tillgång till Internet och andra digitala informationstjänster. Angeläget är att folkbiblioteken, även efter de inledande två avgiftsfria åren, har möjlighet att erbjuda besökarna fri tillgång till databaser, andra digitala informationstjänster och Internet. Detta är av stor betydelse för att motverka att ett informationstekniskt A- och B-lag uppstår i befolkningen. I dag är det framför allt de välutbildade och välbeställda som har tillgång till digital information och det är av både demokrati- och rättviseskäl angeläget att alla ges möjlighet att ta del av digitala kunskaps- och informationskällor.

Det är angeläget att även Riksarkivet och landsarkiven får anslutning till SUNET på samma villkor som bibliotek och museer, så att det blivande kulturnätet har balans i utbudet från de olika typerna av kulturarvsinstitutioner. Eftersom materialet vid arkiv, bibliotek och museer utgör basen i det blivande Kulturnät Sverige är det viktigt att även de största arkivinstitutionerna får tillgång till fast Internet-uppkoppling så att dessa står på samma tekniska nivå som bibliotek och museer. Dessutom är det pedagogiskt angeläget att alla de större kulturarvsinstitutionerna har höghastighetsuppkoppling, så att de anställda har möjlighet att ta del av Internet, kan inspireras av www-materialet och förstå varför den egna institutionens verksamhet bör göras tillgänglig via nätet.

Bruksanvisningar för användarna av kulturnätet bör tas fram i såväl tryckt som elektronisk form. Vid allmänna platser med Internet-uppkopplade datorer bör också guider finnas i ett inledningsskede. Dessa guidejobb kan t.ex. organiseras som arbetsmarknadsprojekt. Det borde kunna vara samhällsekonomiskt intressant att utbilda arbetslösa i IT- och Internet-användning och sedan genom guidejobb ge dem arbetslivserfarenhet inom en expanderande bransch. Samtidigt får många människor möjlighet att lära sig att använda ny teknik till en relativt låg kostnad.

Noter

2. Kulturarvet inrymmer historia och traditioner, kulturlandskapet och den byggda miljön liksom språket, det konstnärliga kulturarvet och folkkulturen. [Tillbaka]

3. Ibid s. 13. [Tillbaka]

4. Se bilaga 7, Kulturens skyltfönster på Internet - Ett snapshot från januari 1997 av en föränderlig kulturscen. [Tillbaka]

5. Undersökningen genomförs kontinuerligt sedan april 1995 med hjälp av postal enkät av företaget KAIROS Research/Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier. [Tillbaka]

6. Se vidare 3.4.5. [Tillbaka]

7. Proposition 1995/96:125, Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Se också 3.2.1. [Tillbaka]

8. Se 3.1.4. [Tillbaka]

9. Se vidare 3.4.5. [Tillbaka]

10. 1996/97:3, Kulturpolitik. [Tillbaka]

11. Ibid, s 188. [Tillbaka]

12. HyperText Markup Language, HTML, är det dokumentformat som används på World Wide Web. I HTML kan hyperlänkar definieras och bilder läggas in. [Tillbaka]

13. Proposition 1995/96:125, Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. [Tillbaka]

14. Kraven är framtagna för Toppledarforums projekt Det offentliga Sverige på Internet. Toppledarforum är en arbetsgrupp för verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning med stöd av informationsteknik. [Tillbaka]

15. SOU 1995:84, Kulturpolitikens inriktning, slutbetänkande av Kulturutredningen, s. 296. [Tillbaka]

16. Se vidare 7.2.4. [Tillbaka]

17. Proposition 1995/96:125, Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik, s. 13. [Tillbaka]

18. Se vidare 11.7.1 om redaktionens arbetsuppgifter. [Tillbaka]

19. En digital teknik som ger möjlighet till förflyttningar i rummet, t.ex. i en byggnad. Tekniken gör det också möjligt att vrida på ett avfotograferat föremål så att man kan se det från olika håll. [Tillbaka]

20. Rapport från Toppledarforums projekt, utgiven av Statskontoret 1996. Se vidare 3.3.1. [Tillbaka]

21. Se dock 7.4.3 om hur enkel teknik ändå kan ge tillgång till Kulturnät Sverige. [Tillbaka]

22. Se vidare 7.3 om den förväntade utvecklingen av infrastrukturutbyggnad och nya former för dataöverföring. [Tillbaka]

23. Se vidare 2.2. [Tillbaka]

24. Se vidare 7.1.3 om valet av Internet-teknik för det blivande kulturnätet. Se även bilaga 2. [Tillbaka]

25. Se vidare 3.4.5. [Tillbaka]

26. Se också 7.3.2. [Tillbaka]

27. Se vidare kapitel 2. [Tillbaka]

28. Proposition 1996/97:3, Kulturpolitik, s. 9. [Tillbaka]

29. Ibid s 50. [Tillbaka]

30. Proposition 1996/97:1, utgiftsområde 16 utbildning och universitetsforskning. [Tillbaka]

31. Se vidare 7.3.1. [Tillbaka]

32. Förbundet för anställda inom Dokumentation, Information och Kultur. Materialet skapas i samarbete med bibliotekarieutbildningarna, Den Digitala Salongen, Statens kulturråd, Bibsam och Svenska kommunförbundet. [Tillbaka]

33. Se vidare 3.3.1. [Tillbaka]

34. Se vidare 7.3.1. [Tillbaka]