4 Internationella erfarenheter

Till de mer övergripande programmen hör Telematics for Libraries ^[1] (biblioteksprogrammet). Det är en del av EU:s fjärde ramprogram, vilket syftar till att stimulera IT-utvecklingen inom Europa. Biblioteksprogrammet har som målsättning att skapa en modern biblioteksinfrastruktur som, genom nya tekniska tillämpningar, gör det lättare att koppla ihop biblioteken i de olika länderna. Avsikten är att de förbättrade möjligheterna för biblioteken att koppla upp sig mot varandra skall underlätta användarnas tillgång till hela den europeiska unionens biblioteksresurser.

Biblioteksprogrammet består av tre delar. Den första delen är en satsning på interna bibliotekssystem, som bl.a. skall förbereda de enskilda biblioteken för en anslutning till ett större nätverk. Den andra riktar in sig på informationsteknik för hopkoppling av bibliotekstjänster, där avsikten är att ge användarna tillgång till kvalificerade tjänster på basis av de gemensamma biblioteksresurserna. Den tredje delen syftar till att främja bibliotekstjänster som ger tillgång till nätverksbaserad information.

Memorandum of Understanding

Till de mer övergripande initiativen hör också det samarbetsdokument om Multimedia Access to Europe´s Cultural Heritage  (multimedial tillgång till Europas kulturarv) som tagits fram av EU-generaldirektorat 10 och 13. Dokumentet, som är ett s.k. Memorandum of Understanding (MoU),  är ett erbjudande till museerna i Europa om att delta i ett nätverk för digitalisering och användning av multimedia i syfte att förbättra kommunikationen mellan museerna och göra det lättare för omvärlden att utnyttja museernas kunskapspotential. Det har hittills, hösten 1996, undertecknats av ett hundratal museer,^[2] ett flertal industriföretag och organisationer, och vissa offentliga organ som ministerier och myndigheter.

Nätverket i fråga bygger på ett samarbete mellan museerna och den europeiska IT-industrin. Målet med samarbetet är dels att kulturarvssektorn skall ges möjlighet att själv formulera regler på området, dels att skapa ett skyddat system som både kan stimulera den europeiska IT-industrin och parera den dominerande japanska och amerikanska kommersialiseringen av kulturen.

MoU:n är inte legalt bindande och är alltså inget avtal. Utan vidare undertecknande gäller överenskommelsen - som är frivillig - i två år. Den är alltid öppen för nya undertecknare och museerna har frihet att arbeta med aktörer som inte inkluderas av MoU:n. I princip medför dock överenskommelsen vissa skyldigheter. De offentliga organ som antar överenskommelsen förbinder sig bl.a. att förse museerna med riktlinjer för samarbetet med den privata sektorn, att tillse att lagstiftningen när det t.ex. gäller upphovsrätten på området är klar, och att ekonomiskt stödja digitaliseringen av akademiska och vetenskapliga forskningsverksamheter där det allmänna och kommersiella intresset är otillräckligt. IT-industrin förbinder sig bl.a. att hjälpfinansiera digitaliseringen av museisamlingar som en stimulans för att utveckla en större marknad för dess produkter och service, men även att samarbeta vid framtagandet av rutiner för hur man skall driva ett nätverk. Museerna förbinder sig i sin tur bl.a. att se till att en betydande del av deras samlingar blir tillgängliga för allmänheten på elektronisk väg till år 2000.

De aktörer som ansluter sig till MoU:n har rätt att delta i olika arbetsgrupper med anknytning till nätverket i fråga. Arbetsgrupperna, som bl.a. hanterar frågor om digitalt innehåll och upphovsrätt, leds i sin tur av en styrgrupp med representanter från samtliga EU:s medlemsländer.

INFO 2000

INFO 2000  är ett EU-program om multimedia och informationsinnehåll.^[3] Det ingår som en delåtgärd i EU:s paket av åtgärder för att främja informationssamhällets utveckling. Programmet, som är flerårigt och skall gälla fram till slutet av 1999, är en efterföljare till IMPACT (Information Market Policy Actions Programme).  IMPACT har bl.a. syftat till att utveckla den interna marknaden för informationstjänster och att öka användarvänligheten och kunskapen om informationstjänster.

INFO 2000 har fyra uttalade målsättningar;

 att skapa gynnsamma förutsättningar för utvecklingen av den europeiska multimedieindustrin,
 att stimulera efterfrågan på användning av multimedieinnehåll,
 att bidra till de europeiska medborgarnas yrkesmässiga samt kulturella och sociala utveckling,
 och att främja kunskapsutbyte mellan användare och producenter av multimediaprodukter och kunskapsinfrastruktur.

Programmet består av fyra handlingslinjer som på olika sätt skall bidra till att målen uppfylls. Handlingslinje 1 omfattar att stimulera efterfrågan och att öka kunskapen om multimedia. Linje 2 syftar till att förbättra utnyttjandet av offentlig information i Europa genom att skapa ett gemensamt regelverk när det gäller tillgängligheten till offentlig information, samt till att länka samman kataloger över information i medlemsländerna. Ett viktigt delområde rör utnyttjandet av offentliga informationssamlingar som museer, arkiv och bibliotek. Handlingslinje 3 riktar in sig på att stimulera den europeiska multimedieproduktionens konkurrenskraft, medan linje 4 omfattar stödåtgärder vilka inbegriper marknadsanalyser, standarder för strukturering av information, samt kompetensutveckling.

Raphael-programmet

Ett av EU:s huvudprogram på kulturområdet är Raphael-programmet,  om vilket förlikningsförhandlingar ännu pågår när detta betänkande går till tryck. Det är avsett att stödja europeisk verksamhet inom kulturarvets samtliga delområden, dvs. arvet i fast egendom, det arkeologiska arvet, det arv som döljs i hav och sjöar, arvet i form av lösöre, liksom arvet i museer, samlingar och arkiv. De särskilda målen för programmet är att bidra till att bevara det kulturarv som är av gemensamt europeiskt intresse, att på europeisk nivå uppmuntra samarbete och utbyte av kunskaper, erfarenheter och praxis som kan gynna bevarandet av kulturarvet, samt att förbättra medborgarnas tillgång till kulturarvet och utbudet av information om det.

Stöd planeras utgå till olika projekt, exempelvis stöd till skapandet av nätverk som kan främja utbytet av information och erfarenheter på området. Stöd skall även ges till insamling och spridning av sektorsspecialiserad information som studier rörande praxis och system i de olika medlemsländerna, statistik, handböcker och förteckningar. Som en del av detta skall stöd också utgå till användning av avancerad informationsteknik och avancerade kommunikationstjänster som ger de yrkesverksamma och allmänheten tillgång till kulturarvet.

4.1.3 Kulturprojekt inom EU

Här följer ett antal exempel på projekt inom EU som bygger på interaktion mellan industrisektorn för avancerad kommunikations- och informationsteknik och kultursektorn. Det bör poängteras att de projekt som redovisas endast utgör ett urval av den totala mängd projekt som redan genomförts eller som pågår för närvarande.

EMN-projektet (European Museums Network),  som ingick i RACE I-programmet (Research and Development in Advanced Communications Technologies in Europe),  utvecklade ett fullt digitalt multimediesystem som byggde på klient-serverkonceptet. Det installerades i åtta museer, där personalen byggde upp en gemensam kunskapssamling som inkluderade 800 museiobjekt vilka dokumenterats med hjälp av multimedia. Vid tillämpningen användes verktyg som gav personalen möjlighet att komponera sina egna multimediedokument, samt ett presentationssystem som gav museibesökarna möjlighet att leta bland objekten utifrån nyckelord som svarade mot deras individuella associationer och intryck. Projektet genomfördes mellan 1989 och 1992.

RAMA-projektet,  en del av RACE II-programmet,  siktade på att ge europeiska museer en långtgående tillgång till varandras databaser och bildarkiv. RAMA gör det möjligt för museerna att organisera sina arkiv elektroniskt, att erbjuda nya multimediepresentationer för sina egna och andra museers utställningar, och att göra detta material externt tillgängligt. RAMA förväntas bidra till att museiarkiven blir tillgängliga för forskare, publicister, skolor och vetenskapsmän på det internationella planet. Projektet genomfördes mellan 1992 och 1995.

AQUARELLE-projektet, ^[4] som är en del av Telematicsprogrammet,  vänder sig till museipersonal, forskare, arkiv, kommersiella publicister, m.fl. Det syftar till att erbjuda ett multimedialt informationssystem innehållande multimediedokument, texter, stillbilder och rörliga bilder som beskriver målningar, skulpturer, monument, musikinstrument, möbler och annat som tillhör det kulturella arvet. Samtliga informationsdatabaser, vilka skall skötas och uppdateras av de nationella myndigheter och lokala enheter som har att förvalta kulturarvet, kommer att kopplas samman i ett nationsgränsöverskridande nätverk som ger en global vision av det europeiska arvet. Projektet inleddes i början av 1996.

MAGNETS-projektet (Museums & Galleries New Technology Study)  är en djupstudie av de europeiska museernas behov och erfarenheter när det gäller den nya informationsteknik. Studien skall resultera i en förbättrad lägesbeskrivning inför den framtida planeringen av program inom den europeiska kultursektorn. Av beskrivningen skall framgå vilka museernas behov och önskemål är, vad som är möjligt respektive omöjligt, och om det redan i dag existerar lösningar på olika problem inom sektorn. Projektet pågår för närvarande.

De s.k. ESPRIT-programmen ^[5], som ingår i det fjärde ramprogrammet,  uppmuntrar museer att ta del av och utveckla IT-applikationer som är relevanta för dem. Försök att utveckla konsensus beträffande standarder har resulterat i ökad samordning mellan de involverade aktörerna.

ESPRIT-programmen  har resulterat i flera projekt. Ett projekt är MARC (Methodology for Arts Reproduction in Colour).  Det genomfördes i Frankrike mellan 1992 och 1995 och syftade till att utveckla ett integrerat system för digital lagring av bilder i publiceringssyfte. Kataloger av hög kvalitet kommer att produceras för att visa olika europeiska museers målningar, vilka skall kunna inhämtas och återges med hjälp av digital teknik. Även MUSA (Use of Multi-Media for Protecting Europe´s Cultural Heritage)  tillhör ESPRIT-programmen.  Detta program syftade till att ge multimedie-publiceringsindustrin direkt tillgång till bilder av hög kvalitet och till data om museernas konstverk, samt till att ge museerna nya verktyg för att konservera och undersöka konstverk. Ett annat projekt är VASARI (Visual Systems for Archiving an Retrieval of Images).  Projektet, som genomfördes i Storbritannien mellan 1989 och 1992, hade som mål att utveckla ett mjukvarussystem som med hög kvalitet återgav museernas målningar. Det visade fördelarna med högupplösning och digitala bildprocesstekniker inom konstområdet.

Till VASARI-projekten hör det brittiska EVA-CLUSTER-projektet  som syftar till att hjälpa EU-finansierade IT-projekt inom kulturområdet att samarbeta mer effektivt, samt till att stärka den europeiska industrins ställning på marknaden för kulturinformationssystem. Projektet anordnar bl.a. med jämna mellanrum workshops på olika platser i Europa där representanterna för olika projekt ges tillfälle att dela med sig av erfarenheter, projektplaner och projektresultat. Det tillhandahåller vidare ett elektroniskt forum på Internet, som även det ger möjlighet till utbyte av information mellan de olika projekten, samt nyhetsbrev i både elektronisk och tryckt form. I projektet deltar museer, universitet och ett flertal större företag.

4.1.4 Kulturprojekt inom andra internationella organ

Här redovisas de program och projekt som gäller IT och kultur inom G7-gruppen, UNESCO och Nordiska ministerrådet.

G7-länderna

G7 är ett mötes- och diskussionsforum för sju av de ledande industrinationerna^[6] i frågor om internationell ekonomi och politik. En av de frågor som G7-länderna har engagerat sig i är förverkligandet av det globala informationssamhället.

Under G7:s ministermöte i Bryssel i februari 1995, beslutade G7-gruppen om elva olika samarbetsprojekt med anknytning till det globala informationssamhället. De flesta av projekten drar nytta av och samordnar olika existerande nationella initiativ, och fyra av dem knyter direkt an till kulturområdet; projektet för elektroniska bibliotek, projektet för multimedieaccess till världskulturarvet, projektet för internationellt kulturutbyte och utbildning, och projektet för elektroniska museer.

Projektet Elektroniska bibliotek (Bibliotheca Universalis)  skall skapa en avancerad infrastruktur för att koppla samman bibliotek. Nätverkskopplingar och sökverktyg för flera språk skall utvecklas för att göra stora mängder information tillgängliga via en global och öppen plattform. Målet är att skapa en världsomfattande virtuell katalog som innehåller alla typer av kunskap. Alla länder som vill kan delta i projektet, som skall arbeta långsiktigt med att digitalisera befintligt material som text och bilder.

Projektet Multimedieaccess till världskulturarvet  består av tre huvudprojekt. Ett skall på basis av pågående internationellt projektarbete ta upp frågor som gäller upphovsrätt, uppbyggnad av globala register och IT-metoder för utväxling av information interkulturellt och mellan olika språk. Ett annat projekt skall arbeta med brukargränssnitt och anpassning av tjänster till olika grupper. Det tredje projektet är applikationsorienterat och siktar bl.a. på att utveckla avancerade programverktyg för bruk inom kultursektorn, undervisning och kulturturism.

Projektet Internationellt kulturutbyte och utbildning  syftar till att ge tillgång till utbildningshjälpmedel och olika informationskällor genom att koppla samman utbildningsinstitutioner, resurscentra för mindre företag och andra institutioner. Målsättningen är att utveckla en global webb-tjänst för internationellt kulturutbyte och utbildning som bl.a. skall tillhandahålla digitalt läromaterial. Pågående projekt och erfarenheter från varje land skall sammanställas och göras tillgängliga för övriga deltagare och andra länder. En permanent, virtuell utställning med material och verktyg skall konstrueras. Internet och www kommer att spela en central roll.

Projektet Elektroniska museer och konsthallar  syftar till att göra kulturell information tillgänglig via datornätverk på samma sätt som i biblioteksprojektet. Museer och kulturella byggnader skall kunna studeras från hem, skolor och universitet via Internet. Ett mål för projektet är att påskynda digitaliseringen av konstsamlingar världen över, för att skapa en virtuell kulturkatalog.

UNESCO

Ett av UNESCO:s ^[7] fyra huvudprogram är inriktat på kommunikation, och inom detta program är tillgång till och utbildning i informationsteknik ett viktigt fält. Främjandet av informationsnätverk och upprättandet av dokumentations- och informationsdatabaser är emellertid centralt inom UNESCO:s samtliga kompetensområden. I ökande grad används multimedia i UNESCO:s omfattande upplysnings- och undervisningsarbete.

UNESCO anordnar specialistseminarier och större konferenser om tekniska ämnen, bl.a. om IT-metoder för bevarandet av kulturellt originalmaterial, under programmet Memory of the World. ^[8] Under Memory of the World-programmet har det upprättats en informationsdatabas om världens viktigaste filmarv, och åtgärder planeras för att skapa en liknande informationsresurs när det gäller världens mest unika dokumentbestånd och audivisuella arv.

På kulturområdet är informationsdatabasen för Konventionen för skyddet av världens natur- och kulturarv  den databas som UNESCO har byggt ut mest. Databasen är inte minst ett hjälpmedel för de ansvariga myndigheterna i de länder som har förbundit sig att följa konventionen.^[9] Ett nordiskt världsarvskontor, som bygger på ett samarbete över Internet mellan fyra nordiska länder, utarbetar en databas som innehåller information om nordisk expertis och bedriver övervakning av den nordiska efterlevnaden av Världskonventionen.

UNESCO har även ett flertal underorganisationer som arbetar med frågor om kultur och IT. Till dem hör ICA (International Council on Archives), IFLA (International Federation of Library Associations and Institutions), ICOM (International Council on Museums), ICOMAS (International Council on Monuments and Sites) samt IMC (International Music Council).

Nordiska ministerrådet

Enmansutredaren för nordiskt kulturellt samarbete inom Nordiska ministerrådet tillsatte i februari 1996 en arbetsgrupp för IT inom kultursektorn. Bakgrunden är det arbete med att bygga upp digitala kulturnät som pågår i flera nordiska länder. Gruppens uppdrag är att ge råd om hur de kulturnät som etableras också kan ges en nordisk dimension.

Som ett led i sitt arbete har arbetsgruppen givit Kulturnät Sverige ekonomiskt stöd för att genomföra ett seminarium med deltagare från de nordiska länderna och självstyrande områdena. Seminariet ägde rum i november 1996 och avhandlade en rad praktiska frågor kring hur nationella kulturnät kan organiseras och finansieras.

4.2 Norden och andra europeiska länder

Enligt direktivet bör utredningen hålla sig informerad om utvecklingen i Norden och inom EU. Vi har därför valt att framför allt studera förhållandena i Europa. En studieresa har gjorts till Storbritannien och en till Frankrike. Vi har också arrangerat ett nordiskt seminarium om arbetet med att skapa nationella kulturnätverk. Seminariet genomfördes med ekonomiskt stöd från Nordiska ministerrådet.

4.2.1 Danmark

Danmark ligger internationellt sett väl framme på IT-området genom att ha en fastställd IT-strategi för samhällsplaneringen. Regeringen lade 1994 fram sin första IT-politiska rapport - Info-samfundet år 2000  - och efter en omfattande hearing presenterades för Folketinget slutsatser och en handlingsplan för IT-området i dokumentet Fra vision til handling - Info-samfundet år 2000.  Denna plan kommer Forskningsministeriet att revidera och uppdatera årligen och 1996 års upplaga har titeln Info-samfundet for alle - den danske model.

I handlingsplanen för IT-området betonas samspelet mellan offentlig och privat sektor för att få till stånd planens skisserade strategi, i vilken såväl stat, län och kommuner, som de olika politikområdena från utbildning till arbetsmarknad inbegrips. Bibliotekens roll i IT-utvecklingen betonas. Att inrätta ett utskott med uppgift att analysera bibliotekens nya villkor och uppgifter föreslås. Redan i dag prioriteras att biblioteken skall ha tillgång till elektroniska nät, och ett mål, till vilket statliga medel har anslagits, är att få folkbiblioteken anslutna till Internet.

Ett statligt webbcenter har också inrättats där alla statliga institutioner kan få gratis rådgivning, medan praktisk hjälp med att lägga ut information på nätet är avgiftsbelagd. Under 1996 har dessutom workshops arrangerats med möjlighet för institutionerna att gratis göra en hemsida. Enda motkravet har varit att hemsidorna sedan hålls uppdaterade.

I handlingsplanen tas också initiativ till ett Kulturnet Danmark; ett samordnat nätarbete mellan de statliga kulturinstitutionerna med Internet som grund.

Kulturnet Danmark

Kulturministeriets bidrag till regeringens IT-politiska handlingsplan blev att påbörja arbetet med att upprätta ett Kulturnet Danmark. ^[10] Det officiella öppnandet sker under våren 1997 men nätverket började att fungera redan under 1996. Målet är att komplettera och öka kunskapen om och spridningen av kulturupplevelser, och att offentliga bibliotek, arkiv, museer och ytterligare kulturinstitutioner efterhand skall ingå i ett sammanhängande elektroniskt nätverk tillgängligt för andra institutioner, forskare och allmänheten. Den enskilde medborgaren betonas som användare och avgörande vikt läggs vid att samhället inte delas upp i ett informationsteknologiskt A-och B-lag.

För att bl.a. kunna följa upp tillgänglighetskravet formulerade Kulturministeriet en IT-strategi för kulturnätet (vilken även den, i likhet med handlingsplanen, regelbundet kommer att revideras på grund av den snabba utvecklingen). Strategin slår fast att institutionerna bör använda Internet för att tillgängliggöra sin verksamhet för allmänheten. Samtidigt som vikten av ökat samarbete mellan de statliga kuturinstitutionerna framhålls, understryks att det är den enskilda institutionen som ansvarar för sin tekniska utveckling och för sin egen IT-strategi.

Även om det är Kulturministeriet som ansvarar för etablerandet av Kulturnet Danmark och dess IT-strategi, eftersträvas alltså att i möjligaste mån decentralisera digitaliseringsarbetet. Institutionerna bestämmer själva i vilken takt de skall skapa hemsidor och göra kulturmaterial tillgängligt på nätet. Medel till detta arbete får institutionerna också själva stå för.

Nätverksuppbyggnad och framtida planer

Kulturministeriet har valt en decentraliserad organisationsstruktur för Kulturnet Danmark som grovt kan indelas i sju sektioner:

 Koordinationsutskottet  samordnar och värderar det löpande arbetet med nätet.
 IT-kulturforum  fungerar som samarbetsforum för de statliga kulturinstitutionerna, och har hand om kvalitetsaspekter.
 Expertgrupperna  är fem till antalet, och fungerar som kunskapsbanker för frågor rörande teknisk standard och format för ljud, bild, text, www och förmedling. Grupperna är även diskussionsklubbar och ger råd till kulturinstitutionerna.
 Sekretariatet  sköter uppföljningen av kulturnätets utvecklingsprojekt, och utför sekretariatssysslor för Koordinationsutskottet. Under 1997 ansvarar Statens bibliotekstjänst för sekreteriatet medan Kvinfo^[11] har hand om redaktionen.
 Servern  sköts av Det Kongelige Bibliotek. Biblioteket vägleder de statliga kulturinstitutioner som vill delta i nätverket, och ansvarar för uppbyggande, ändring och drift av Kulturnet Danmark.
 Styrgruppen  samordnar arbetet vid expertgrupperna, sekretariatet, servern och Koordinationsutskottet.
 Institutionskretsen  är en uppdelning av de offentliga kulturinstitutionerna som ingår eller kommer att ingå i kulturnätet. Dessa delas in i dels statliga kulturinstitutioner med tillgång till anslag respektive tillgång till servern, dels i offentliga institutioner med tillgång till expertgrupperna, och dels kulturinstitutioner med rätt till hänvisning på kulturnätet.

I 1996 års statsbudget avsattes 3,5 miljoner dkr till pilotprojekt för att göra digitalt kulturmaterial tillgängligt via Kulturnet Danmark. Under en tidsperiod på 6-9 månader genomfördes åtta projekt som dels skulle innefatta nya aspekter på elektronisk förmedling, dels fungera som "goda exempel" och inspiration för andra kulturinstitutioner.

För 1997 har 5 miljoner dkr anslagits för utvecklingsprojekt. Projekten kan avse såväl digitalisering av existerande källmaterial som tillgängliggörande av redan digitaliserat material. Särskild vikt läggs vid att projekten inbegriper allmänna användaraspekter som att t.ex. tillgodose informationsteknologiskt svaga grupper.

Efter hand som uppbyggnaden av Kulturnet Danmark fortskrider blir efterfrågesidan allt viktigare, bl.a. för att:

 öka medborgarnas och institutionernas kännedom om kulturnätet,
 säkra ett gensvar från användarna, och
 efter hand kunna justera utbudssidan.

4.2.2 Finland

Ett nationellt strategiprogram för IT-användningen i Finland lades fram av regeringen 1995, och i ett åtgärdsprogram för 1996-2000 har utbildning, forskning och kultur utpekats som prioriterade områden. Under 1996 anslogs för IT-ändamål 225 miljoner mark till utbildningsområdet och 15 miljoner till kulturområdet.

Med ställningstagandet för informationssamhället i Finland vill regeringen främja sysselsättningen och stärka den internationella konkurrenskraften. Åtgärderna i programmet syftar till att effektivt utnyttja IT och telekommunikationer inom samhällets olika sektorer.

I strategiplanen för Finland läggs särskild vikt vid att säkra skolornas och bibliotekens tillgång till de elektroniska näten. Regeringen har beslutat att fram till 1998 ge folkbiblioteken extra medel och knyta IT-kompetenta personer till länsbiblioteken, kursverksamheten och andra fora.

Nätverksuppbyggnad och framtida planer

På undervisningsministeriets initiativ tillsattes 1994 en expertgrupp för att göra en basutredning om den digitala teknikens verkningar på kulturutvecklingen, och vilka behov som fanns för att utveckla kulturpolitiken i IT-samhället och inom de digitala nätverken. I början av 1996 presenterade utredningen sitt förslag till en utvecklingsstrategi och ett handlingsprogram för kulturpolitiken med avseende på IT: Kulturen i informationssamhället - De strategiska grunderna och utgångspunkterna för undervisningsministeriets handlingsprogram 1997-2000.  Sextio förslag lades fram och bl.a. föreslogs att ett kulturnätskoncept skulle upprättas. Ett sådant arbetas sedan hösten 1996 fram av de tio ledamöterna i gruppen "Nätstrategi för kultur" som också skall ta fram ett koncept och skissera en struktur för ett kulturnätverk. År 1997 blir en testfas för kulturnätet och arbetsgruppen har för de närmaste åren fått tillräckliga medel för att kunna säkra starten av kulturnätet. Dessutom avsätts årligen 15 miljoner mark för att digitalisera material. En övergripande målsättning för det kommande kulturnätet är att synliggöra kulturinstitutionerna för allmänheten.

4.2.3 Island

Islands regering har i två skrifter, som publicerades hösten 1996, formulerat mål och en strategi för IT-frågor. Utbildnings- och kulturministeriet sammanställde våren 1996 en omfattande rapport, Informationens makt,  där det bl.a. understryks att IT skall användas för kulturlivets bästa, inte minst för att främja tillgången till kulturella upplevelser. Ett kulturnät skall upprättas för att öka tillgängligheten till kulturinstitutionernas verksamheter, för att förbättra informationsflödet mellan institutionerna, för att göra isländsk kultur tillgänglig på Internet och därmed ge allmänheten tillgång till information om kulturlivet i Island.

En arbetsgrupp har tillsatts för att förbereda driften av en hemsida för kulturnätet och lägga fram förslag om redaktion, referensgrupp, etc. Gruppen skall också förbereda en anbudsprocess, som företag och offentliga institutioner har möjlighet att delta i, för att välja ut den som skall ta hand om kulturnätets hemsida, erbjuda service för kulturinstitutionerna, presentera kulturnätet, osv.

Hemsidan skall läggas på Internet under våren 1997. Ministeriet anser att det tillsvidare inte finns någon bättre plattform för ett kulturnät än Internet. En hemsida, med möjligheter att komma vidare till alla konst- och kulturinstitutioners hemsidor i Island, bildar grunden till ett isländskt kulturnät. Inom nätet skall sedan mindre nät, t.ex. ett biblioteksnät, skapas som också skall vara tillgängliga för allmänheten.

Ministeriets uppgift blir följaktligen att att se till att det finns en hemsida för kulturnätet och att den styrs av en redaktion, att skapa ett samarbetsforum för alla inblandade (referensgrupp), samt att uppmuntra och erbjuda utbildning för institutionernas personal. Dessutom har regeringen avsatt 20 miljoner isländska kronor för att under de närmaste åren påskynda en fullständig datorisering av alla landets bibliotek och för att öka samarbetet dem emellan genom ett särskilt biblioteksnät.

4.2.4 Norge

Början till en norsk IT-strategi presenterades i slutet av 1995 i och med statssekreterarrapporten Den norske IT-veien. Bit for bit.  Redan i förordet slås det fast att Norge skall arbeta för en IT-strategi som baserar sig på regeringens mål om ett tryggare och mer rättfärdigt samhälle med arbete åt alla och ökad livskvalitet för den enskilde.

I rapporten tas ett brett grepp på informationsteknikens möjligheter för det norska samhället i framtiden. IT bör användas sektorsövergripande och nya medel för sådana åtgärder på IT-området har utlovats av regeringen. Upprepade gånger poängteras att för att en IT-strategi skall kunna leda till en positiv utveckling är det av största vikt att myndigheter och näringsliv nära samarbetar kring IT-frågorna. IT ses också som ett verktyg för den ekonomiska utvecklingen och för att öka sysselsättningen samt effektivisera och kvalitativt förbättra den offentliga sektorn, m.m.

Nätverksuppbyggnad och framtida planer

Ganska snart efter att den refererade IT-rapporten lagts fram beslutade Kulturdepartementet att utarbeta en plan för IT-användning på kulturområdet. Grundmaterialet till en sådan plan lades fram i utredningsrapporten Skape, bevare, formidle ^[12] hösten 1996. Titeln anspelar på att om begreppen "bevara" och "förmedla" hittills varit centrala föreställningar i norsk kultur så kommer "skapa" och "uppleva" att accentueras framöver. I rapporten föreslås 27 mål och 71 åtgärder, däribland att etablera ett Kulturnät Norge. Erfarenheterna från det pågående arbetet med att skapa kulturnät i Danmark och Sverige kommer att utgöra ett viktigt bakgrundsmaterial inför planläggningen av ett norskt kulturnät. Själva utredningsrapporten bildar underlag till den kulturnätsplan som beräknas vara färdig i början av 1997.

I utvecklingen av Kulturnät Norge utpekas folkbiblioteken som centrala, dels för att knyta kulturinstitutionerna till Internet, dels för att utbilda medarbetare i de nya tekniska hjälpmedlen. För att stärka folkbiblioteken som informationscentrum har Kulturdepartementet i sin budget för 1997 avsatt 5 miljoner nkr till IT-initiativ.

Utredaren tänker sig att Kulturnät Norges funktion skall vara övergripande i förhållande till olika sektorsnät som skall byggas upp inom centrala konst-och kulturområden. Man fäster också stor vikt vid att kvalitetssäkra det kulturutbud som läggs ut på nätet. Vidare understryks att en viktig uppgift för kulturnätet är att på IT-området säkra landets två skriftspråk. Ytterligare en tanke är att inrätta ett upphovsrättsligt kontor som företräder framför allt brukarnas intressen.

4.2.5 Nordens självstyrande områden

Förutom de fem nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, inbegriper Norden även de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Utvecklingen vad gäller IT-användning på kulturområdet på dessa öar beskrivs kortfattat i det här avsnittet.

Färöarna

Färöarna saknar fastlagd IT-strategi. I juni 1996 presenterades kulturbetänkandet Begränsad marknad,  där IT-frågorna tas upp i biblioteksavsnittet. Pengar till IT-utveckling har anslagits både för 1996 och 1997, och för 1997 har även medel till nätadministration avsatts.

Flera kulturinstitutioner är i dag uppkopplade mot Internet.

Grönland

Grönland har ännu inte någon fastlagd IT-strategi, men i slutet av 1995 tillsattes en arbetgrupp med uppgift att lämna rekommendationer till en nationell IT-strategi. Rapporten, som förelades parlamentet i slutet av 1996, kommer att diskuteras under våren 1997. Rekommendationerna i rapporten rör tre huvudområden:

 Fri tillgång till Internet på bibliotek och skolor. Grönland är anslutet till Internet sedan januari 1996, och ca 1 % av befolkningen har tillgång till Internet i hemmet. Tanken är att skapa fria Internet-uppkopplingar för allmänheten vid folkbibliotek och skolor,
 Uppkoppling av lokala sjukhus till centralsjukhuset i Nuuk för att ge de lokala enheterna tillgång till de centralt arbetande medicinska specialisterna.
 Ökad användning av IT i skolundervisningen.

I rapporten föreslås också att ett Kulturnät Grönland, Inunet,  upprättas för att göra kulturinformation tillgänglig för alla grönlänningar och för att informera om Grönland internationellt. Inunet skall bl.a. innehålla samlingar i digital form, turistinformation, elektroniska diskussioner och fungera som webbhotell för ickekommersiella organisationer. Nätet skall ha biblioteken som bas, men hittills har pengar vare sig avsatts eller satts i utsikt för uppbyggnaden av Inunet.

Åland

Åland har hösten 1996, med hänvisning till självstyrelselagens skrivningar om att bevara kulturella särdrag och det svenska språket, påbörjat arbetet med att skapa ett eget kulturnät. En intresseförfrågan till en stor del av Ålands kulturinstitutioner har fått ett övervägande positivt gensvar. Någon samlad IT-strategi har däremot inte arbetats fram.

En del av Ålands kulturinstitutioner är uppkopplade till Internet och vid de bibliotek som har Internet-anslutning kan allmänheten utan kostnad ta del av nätet.

Syftet med det blivande kulturnätet är att få till stånd ett samarbete mellan kulturinstitutionerna och att öka kunskaperna om kulturupplevelser för att därmed också öka spridningen av dem. Att ett framtida Kulturnät Åland blir en del av Internet ses som det mest ändamålsenliga.

De resurser som hittills anslagits är den tid som landskapsstyrelsens kulturansvarige kan avsätta. Kulturinstitutionerna får själva bära kostnaderna för sin IT-användning och för att göra sin verksamhet digitalt tillgänglig.

4.2.6 Storbritannien

Det är val i Storbritannien i maj 1997 och IT-frågorna ligger högt på den politiska dagordningen. Labourpartiet  har bl.a presenterat ett avtal som innebär att British Telecommunications (BT)  gratis skall ansluta alla skolor, bibliotek och sjukhus till Internet mot att Labour lättar på de statliga restriktionerna för BT. Regeringspartiet the Conservatives  har svarat med ett förslag om att låta alla teleoperatörer dela på kostnaderna för att ansluta landets skolor till bredbandsnätet.

Den brittiska regeringen vill stimulera användning av informationsteknik och föregår själv med gott exempel. Government Information Service  är t.ex. regeringens uppmärksammade informationssatsning på Internet.^[13]

I Storbritannien har man kommit långt vad gäller användning av informationsteknik och landet har en väl utbyggd infrastruktur för datakommunikation. Kabel-TV-bolagen har t.ex. åtagit sig att ansluta ett visst antal hem till sina nät och inom tre år beräknas ca 64 % av alla brittiska hushåll vara anslutna. I Storbritannien, till skillnad från USA, kan kabel-TV-företagen få licens att erbjuda telekommunikationstjänster över sitt kabelnät. Det stigande antalet abonnenter har öppnat en marknad för nya interaktiva multimedietjänster.

Department of Trade and Industry, DTI  (motsvarande det svenska Näringsdepartementet), har formulerat den brittiska IT-policyn Creating the Superhighways of the Future: Developing Broadband Communications in the UK.  Policyn är mycket allmänt hållen och talar mer om möjligheter än om direkta åtgärder. Den brittiska IT-politiken är generellt sett mycket inriktad på näringslivet och betonar vikten av att företagen investerar i ny teknik för att effektivisera och förbättra verksamheten. År 1996 lanserade DTI projektet Information Society Initiative. : Syftet med projektet är att öka IT-användningen i Storbritannien och det är främst inriktat på små och medelstora företag. Staten satsar 350 miljoner kronor på projektet under fyra år och DTI räknar med att näringslivet ställer upp med minst lika mycket.

Det finns ingen IT-strategi för kulturområdet eftersom Department of National Heritage, DNH  (motsvarande det svenska Kulturdepartementet), menar att kulturinstitutionerna måste formulera sina egna IT-strategier. DNH betonar vikten av decentralisering och vill så lite som möjligt gå in och styra kulturinstitutionernas IT-användning och digitaliseringsarbete.

IT på kulturområdet

IT-användningen vid kulturinstitutionerna i Storbritannien varierar mycket. De stora statsunderstödda institutionerna som t.ex. The Science Museum  och The Natural History Museum  i London liksom British library  har kommit långt vad gäller att använda ny teknik och att digitalisera samlingar.

De mindre och lokala kulturinstitutionernas IT-användning varierar lika mycket som antalet institutioner. Ett bibliotek i en liten fattig kommun har ofta inte ens tillgång till en dator medan t.ex. biblioteket i Croydon (en välmående förstad till London) kan erbjuda allmänheten Internet, ordbehandlare och cd-rom i nätverk. Biblioteket kommer inom det närmaste året också att lägga ut sina kataloguppgifter på Internet.^[14]

Kulturinstitutionerna i Storbritannien har de senaste åren fått känna av det allt kärvare ekonomiska klimatet, bl.a. i form av sänkta anslag. DNH uppmanar därför institutionerna att söka sponsorer och försöka finansiera projekt externt. Detta har lett till flera omdiskuterade projekt; The National Gallery  i London sålde t.ex. rättigheterna att digitalt publicera museets samlingar till företaget Microsoft mot att Microsoft bekostade digitalisering och publicering av materialet på cd-romskiva. Många menar att National Gallery "sålde sig för billigt", andra menar att museet aldrig hade haft råd och möjlighet att göra samlingarna tillgängliga i lika stor utsträckning på egen hand.

Den förra premiärministern Margret Thatcher införde en form av regleringsbrev där de större kulturinstitutionerna som får statliga bidrag skall redovisa vad de har åstadkommit och vad de har för planer för verksamheten de närmaste åren. Detta har tvingat institutionerna att omprioritera och effektivisera verksamheten. Tom Wright som är biträdande chef för samlingarna vid Science Museum i London menar att kulturinstitutionerna måste göra sitt yttersta och leva upp till allmänhetens förväntningar för att motivera sina statsanslag. Science Museum visar i dag bara 2 % av sina samlingar vid museet i South Kensington, men håller nu på att öppna resten av samlingarna, både fysiskt och viruellt. Flera lagerlokaler där museet förvarar sina samlingar har öppnats för allmänheten och både tid och pengar har satsats på att digitalisera register över samlingarna som förhoppningsvis kommer att finnas tillgängliga på museets webbsidor på Internet under 1997.^[15]

De brittiska museerna har kommit olika långt i arbetet med att digitalisera register över sina samlingar. Majoriteten av landets museer har dock förbundit sig att vårda och dokumentera sina samlingar enligt ett system kallat SPECTRUM som Museum Documentation Association, MDA, ^[16] har tagit fram.

Brittiska museer (undantaget de stora nationella museerna) måste registrera sig hos Museum Galleries Commission, MGC,  för att få statsbidrag och MGC har ställt krav på institutionerna att de skall dokumentera sina samlingar med hjälp av SPECTRUM. Målet är att museerna som lyder under MGC skall ha digitaliserat registren över sina samlingar före sekelskiftet.

Samlingarna hos museerna i Hampshire County (grevskap) i södra England är registrerade enligt MDA-standard och finns nu tillgängliga via Internet.^[17] Registratorn vid Hampshire County Council Museums Service,  Martin Norgate, har själv under fem år fört över uppgifter om museernas samlingar från gamla katalogkort och pärmar till datorbaserade register. Efter många regniga dagar i Winchester finns nu 83 000 register över 300 000 musieföremål digitaliserade. Martin Norgate har också utvecklat en egen hierarkisk sökstruktur "som även en 11-åring skall kunna använda".

IT-projekt på kulturområdet

Det pågår en rad IT-projekt på kulturområdet i Storbritannien. Många projekt genomförs med medel från the National Lottery.  Den brittiska regeringen beslutade för ett och ett halvt år sedan att starta the National Lottery för att få in pengar till konst, sport, kulturarv, välgörenhet samt projekt inför millennieskiftet år 2000. Intäkterna fördelas lika mellan de fem utvalda områdena och lotteriet har bara under det första året inbringat 1,2 miljarder pund. National Lottery bekostar sällan hela projekt utan står för 25-75 % av kostnaderna. Resten måste respektive projekt finansiera på egen hand.

Ett projekt som drivs med medel från National Lottery är SCRAN 2000. ^[18] SCRAN står för Scottish Cultural Resources Access Network och är ett samarbetsprojekt mellan tre kulturinstitutioner i Skottland. Projektet som kostar ca 15 miljoner pund, startade för ett och ett halvt år sedan och innebär att en databas byggs upp med de mest efterfrågade delarna av kulturarvet i Skottland. Materialet omfattar bl.a. 1,6 miljoner förteckningar och register samt 100 000 digitala bilder från arkiv, bibliotek och museer i Skottland.

Ett annat viktigt IT-projekt är Electronic Libraries Programme.  Detta mycket uppmärksammade program drivs av de brittiska högskolemyndigheterna. The E-lib Programme har hittills genererat 40 projekt inom områdena elektronisk dokumentleverans, elektroniska tidskrifter, digitalisering, publicering "on demand", utbildning och information. Programmets syfte är att förbättra tillgången till information vid högskolebiblioteken med hjälp av elektroniska bibliotekstjänster, att underlätta för de akademiska biblioteken att klara av tillväxten vid universiteten, att utforska olika modeller för administration av upphovsrätter och att understödja utvecklingen av metoder för vetenskaplig publicering.

Kulturnätsplaner

Det finns planer på att bygga upp ett kulturnät i Storbritannien. DNH har tillsatt en arbetsgrupp som undersöker om det är möjligt att få till stånd ett kulturnät utan något egentligt samhällsåtagande.

Tanken är att ett kommersiellt företag ges i uppdrag att lägga upp en gemensam ingångsida för den brittiska kulturen på Internet. DNH tror att det finns företag som är intresserade av att härbärgera ett kulturnät eftersom det anses prestigefullt och ger god publicitet. Det är sedan upp till företaget som åtar sig uppdraget att uppdatera ingångssidan och ansvara för eventuell sökmotor och webbhotell.

För kulturinstitutionerna skall det vara gratis att, i mån av intresse och resurser, delta i Kulturnätet.

Departement of National Heritage har än så länge bara uttalat en vilja att skapa ett nationellt digitalt kulturnät. Frågor kring eventuella avgifter för användare, regler för deltagare, etiska gränsdragningar osv. har man ännu inte tagit ställning till. Departementet hoppas dock att ett brittiskt kulturnät skall bli verklighet redan under 1997.

4.2.7 Frankrike

Den franska regeringen har antagit en liberal IT-strategi. Staten skall stimulera utvecklingen utan att styra den. Det mesta av ansvaret för de konkreta initiativen lämnas över till regioner och näringsliv, även om franska staten betonar vikten av universella tjänster, dvs. att alla skall ha lika tillgång till vissa bastjänster oavsett geografisk hemvist eller personlig ekonomi. Alla fransmän kan t.ex. genom statens försorg i dag koppla upp sig mot Internet-leverantörer till lokalsamtalstaxa.

Hela det franska telefonnätet är sedan 1994 digitaliserat efter beslut av staten. Den 1 januari 1998 kommer telemarknaden att avregleras och tre telebolag börjar redan forma allianser med brittiska och tyska telekommunikationsföretag.

Upprop om IT-projekt

1994 lämnade enmansutredaren Gérard Thiéry sitt slutbetänkande les Autoroutes de l´information  (informationsmotorvägarna) om Frankrikes nationella IT-strategi. Thiérys förslag innebar ett stort statligt åtagande; bl.a. skulle man dra fiberoptik till alla franska hushåll i landet. Förslaget kritiserades både från regeringshåll och allmänheten. I samband med detta gjorde regeringen ett upprop om IT-projektförslag, i syfte att visa att man ville låta marknaden och behoven styra utvecklingen på IT-området. Kostnaden för de 170 godkända projektförslagen blev sammanlagt 18 miljarder svenska kronor. Meningen var emellertid att marknadskrafterna utan större inblandning från staten skulle genomföra projekten. De flesta av projekten var därför redan finansierade eller fann sina finansiärer på marknaden. Därefter fördelade franska staten 75 miljoner svenska kronor på 48 projekt.

I oktober 1996 presenterades ett nytt förslag till fransk IT-strategi, Les Résaux de la Société de l´Information  (informationssamhällets källor), som visar att regeringen tagit till sig den kritik som mötte den tidigare rapporten. Behovet av att marknaden styr utvecklingen betonas, liksom behovet av att telecomföretagen och de audiovisuella parterna (innehållskreatörerna) samarbetar. Både vägarna och fordonen behövs, som man uttrycker det. Sedan kan staten gå in och rätta till eventuella snedeffekter av marknadens styrning.

Den internationella utvecklingen

Frankrike betonar att utvecklingen på IT-området måste ske i nära samarbete med andra europeiska länder. En gemensam europeisk politik för innehåll och kultur eftersträvas, eftersom man bl.a. är orolig för att den amerikanska dominansen på nätet kan påverka den franska kulturen och det franska språket på ett negativt sätt.

Minitel

Minitel  är ett äldre, men väl fungerade informationssystem, presenterat på svartvit bildskärm utan grafik, genom vilket man kommer åt ca 25 000 olika slags tjänster online. Minitel används regelbundet av en femtedel av fransmännen, vilket innebär att de är världsledande på att utnyttja online-service. De tjänster som erbjuds representerar alla delar av samhället, från bokning av tågresor till erotiska tjänster. Utbudet av kulturinformation är stort. Nätverket används dagligen av många fransmän, t.ex. för att få en väderprognos inför en resa inom landet.

Även om tekniken är föråldrad är Minitel ett lysande exempel på hur man enkelt kan göra en tjänst tillgänglig online. Nyttan av online-service, som fransmännen uppenbarligen har upptäckt, gör att de besitter en unik erfarenhet och kunskap inför Internets intåg i hemmen. Genom att Minitel redan finns i de flesta hushåll känner många ännu inte behov av att också ha Internet hemma,^[19] men sannolikt kommer Internet-användningen att öka.

Kulturdepartementets IT-projekt

Frankrikes kulturtradition är stark och det franska kulturdepartementet menar bestämt att kultur inte kan hanteras som andra varor på marknaden. Kultur måste stödjas av staten och kan inte vara en marknadsvara bland andra. Just nu pågår tre stora projekt i kulturdepartementets regi:

1. Att digitalisera kulturarvet. Digitaliseringsprojektet påbörjades redan för tio år sedan. Meningen är att 20 nationella databaser samt mindre databaser på museer, arkiv o.dyl. skall tillgängliggöras via Internet, vilket bl.a. medför att mer än 20 miljoner bilder kommer att digitaliseras.
Joconde och Merimee  är två konstdatabaser som redan finns på Internet i dag. Dessa databaser kan användas fritt för att söka konst vid museerna respektive historiska monument. Bilder finns inlagda och dessa kan förstoras upp osv. Utförlig information kring epoken och den enskilde konstnären respektive dennes konstverk finns också beskrivet.^[20]
2. Att skapa standarder vid digitalisering, för att underlätta internationellt utbyte, interaktivt arbete och återsökning av information.
3. Aquarelle  är ett europeiskt kulturnät för yrkesverksamma inom konstområdet.^[21] Frankrike, Grekland, Italien och England ingår i nätet, som skall samordna kulturinstitutioner. Ett problem är dock att nätet måste vara flerspråkigt, vilket gör det svårt att utforma ett gemensamt system. Franska kulturdepartementet ger inget ekonomiskt stöd till Aquarelle, utan fungerar bara som medproducent vad gäller utformningen. EU-kommissionen står för hälften av kostnaderna för kulturnätet, samt alla resor som behövs mellan länderna. Resten betalas av forskningsorganisationer utom en liten del som kommer från olika IT-företag. Den sammanlagda kostnaden för uppbyggnaden av Aquarelle är ca 42 miljoner svenska kronor.

Bibliothèque nationale de France

Bibliothèque nationale de France  är Frankrikes stora nationalbibliotek. Samlingarna flyttas under 1996-1997 till nybyggda, moderna lokaler i Tolbiac, strax söder om Paris. Lokalerna har byggts för nationalbibliotekets räkning och bygget påbörjades 1989. I december 1996 öppnade den del av biblioteket som är till för allmänheten. Den senaste tekniken har använts vid byggandet, där t.ex. forskare kan beställa upp material från magasinen via dator. Materialet levereras sedan automatiskt på räls till det forskarrum varifrån beställningen gjorts.

Bibliothèque nationale de France arbetar med att lägga ut hela det franska kulturarvet i uppslagsverksform. Man hoppas att om tio år ha en bokkatalog med över 20 miljoner böcker tillgänglig på Internet. Därigenom ges också tillgång till bilder, videofilmer och ljud. En mindre bokkatalog finns tillgänglig på Internet sedan 1996,^[22] men kräver att man har tillgång till programvaran Telnet. Under 1997 kommer ytterligare bokkataloger att göras sökbara via Internet. Man har tänkt att ha en ingångssida gemensamt med nio specialbibliotek från olika delar av Frankrike. Bibliothèque nationale upplever att IT-tekniken gör de äldre delarna av kulturarvet betydligt mer tillgängliga, eftersom den digitala versionen kan ses av alla hur ofta som helst, utan att originalets kvalitet riskeras.

Louvren och dess cd-romproduktioner

Musée du Louvre  började tidigt använda sig av ny teknik för att tillgängliggöra sina konstskatter. Vid utredningens besök i november 1996 hade man hunnit ge ut tre cd-romskivor som visar museets samlingar med rörliga bilder och vägledning av chefskonservatorn vid museet. Huvudsyftet med Louvrens audiovisuella satsningar är framför allt att nå ut till universitet och skolor. Man ordnar bl.a. videokonferenser med skolor där man utgår från cd-romskivorna och diskuterar konst samtidigt som man tittar på samma cd-romskivor. På så sätt skapas en dialog, i stället för en traditionell envägskommunikation. Museet utgår dock från att de som använder deras skivor har vissa förkunskaper i konsthistoria.

I samarbete med bl.a. Apple gör Louvren en encyklopedi över konsthistorien på fyra cd-romskivor. Den första skivan beräknas vara klar i april 1997. Företagens insatser i produktionen utgör en mindre del av den totala kostnaden.

Tanken är att t.ex. universiten skall få gratis tillgång till en eventuell framtida databas vid Louvren, medan distributionskostnaden får bäras av universiteten. Servern står således fritt tillgänglig. Därmed finansieras större delen av innehållet i databasen med de offentliga medel museet har att tillgå, medan användaren kan sägas få stå för konsumtionskostnaden (dvs. distributionskostnaden).

4.3 Utomeuropeiska länder

Runt om i världen pågår ett stort antal program och projekt som syftar till att främja användningen av IT på kulturområdet. Många länder upprättar också särskilda IT-strategier i samma syfte. I det följande redovisas Australiens, Japans, Canadas och USA:s IT-strategier, och vidare olika program och projekt med inriktning på kultur och IT som pågår inom nämnda länder.

4.3.1 Australien

Australiens regering fastslog i april 1995 en nationell strategi för användningen av informations- och kommunikationsteknik. Strategin involverar hela statsförvaltningen, och den baseras på ett flertal studier som har genomförts under 1994-1995. De centrala dokumenten har tagits fram av Broadband Services Expert Group och heter "Networking Australia´s Future".

Riktlinjer och mål

Den nationella strategin styrs av tre politiska riktlinjer:

 Den första riktlinjen är att initiativet skall bidra till förbättrade informationstjänster som skall vara tillgängliga för hela det australiska samhället.
 Den andra riktlinjen är att initiativet skall stärka den ekonomiska effektiviteten och konkurrenskraften hos statsförvaltningen och industrin.
 Den tredje riktlinjen är att utnyttja möjligheterna hos IT för att utveckla kreativa och kulturella produkter och industrier.

Statens mål med den nationella strategin är att underlätta för den privata sektorn, som tillmäts det huvudsakliga ansvaret för att utveckla den nya informationsbaserade industrin. Det är den privata sektorns investeringsbeslut och agerande som skall vara den främsta drivkraften, både när det gäller utvecklingen av en infrastruktur och utvecklingen av produkter och tjänster. Statens roll i sammanhanget är att stödja och uppmuntra denna utveckling.

Statens stöd skall konkret bestå i reformer av lagar och regler för att främja utvecklingen mot en öppen marknad baserad på fri konkurrens, samt skapandet av riktlinjer och program för att säkerställa att alla får lika tillgång till informations- och kommunikationstjänster. Därutöver skall staten också vara en ledande förebild genom att själv använda ny teknik och nya tjänster, både när det gäller statsförvaltningens egen verksamhet och samhällstjänster riktade mot medborgarna.

Det nyligen skapade National Information Services Council (NISC),  med premiärministern som ordförande, är ett diskussionsforum på hög nivå som består av experter från olika sektorer och organisationer. Rådets uppgift är att studera viktiga socioekonomiska frågor och att ge regeringen expertsynpunkter när den nationella strategin utformas.

Tillgänglighet och kulturaspekter

Ett antal nyckelfrågor ligger till grund för Australiens nationella IT-strategi. Till dessa hör bl.a. att skapa ett dynamiskt regelverk baserat på konkurrens, att uppmuntra den privata sektorn att investera i och utveckla den egna IT-industrin. Dit hör också frågan om lika tillgänglighet för alla till IT. Enligt strategin får tillgängligheten inte begränsas av geografiska avstånd, höga kostnader eller olika former av handikapp. En strategi där alla, så långt det är möjligt, får lika möjligheter att kommunicera effektivt prioriteras högt.

I praktiken innebär det att ett nätverk med online-tjänster skall ha lokala anslutningspunkter över hela Australien. Strategin kompletterar ett av regeringens tidigare initiativ; att Australiens 1 400 bibliotek skall anslutas till ett nätverk och till de Telecenters  som upprättats i flera landsortsstäder. Department of Social Security  invigde som ett led i detta den första fasen av ett nationellt Community Information Network (CIN)  i juli 1995. Nätet skall ge fri tillgång till myndighets- och samhällsinformation, och ge kommunikationsmöjligheter genom 300 lokala anslutningspunkter.

Satsningar på att tillgängliggöra kulturarvet

I den nationella strategin ingår också satsningar på att öka tillgängligheten till det australiska kulturarvet. Under perioden 1996-1997 kommer regeringen att satsa 13 miljoner australiska dollar på utvecklingen av nya online-tjänster och program som ger medborgarna ökad tillgång till Australiens kulturinstitutioner. Merparten av pengarna, 10 miljoner dollar, kommer att användas till att stimulera landets museer till att i större utsträckning tillgängliggöra sina samlingar via onlinesystem.

Ett av de nyare och större IT-projekten på kulturområdet är framtagandet av ett nationellt nätverk som skall göra de australiska museernas samlingar och informationsresurser tillgängliga via Internet. Projektet, som kallas för AMOL^[23] (Australian Museums On Line),  bygger på principen att de nationella, regionala och lokala museerna har enorma resurser som i dag inte utnyttjas, men vilka kan tillgängliggöras med hjälp av den nya informationstekniken. När AMOL - som i nuläget befinner sig på uppbyggnadsstadiet - är fullt utvecklat kommer användarna att få tillgång till information om alla Australiens museer genom en enda databassökning. Informationen kommer att omfatta allt från museernas olika samlingsföremål till deras utställningsprogram.

AMOL bygger på ett initiativ från Cultural Ministers Council´s Heritage Collections Committee.  Rådet, dvs. Cultural Ministers Council,  inrättades 1984/1985 som ett forum för utbyte av synpunkter på området för kulturella aktiviteter i Australien och Nya Zeeland. Heritage Collections Committee  är ett samarbete mellan museisektorn och de statliga och regionala kulturministerierna, vilket syftar till att förbättra tillgängligheten till Australiens museiresurser. Andra parter som är involverade i projektet är National Museum of Australia,  som är AMOL:s bas och samordningsenhet, samt Department of Communications and the Arts,  som stödjer de övriga tre finansiellt och administrativt.

En avgörande komponent i framtagandet av nätverket är att utveckla ett online-system för Australiens museer. Projektet kommer att genomföras i flera steg där AMOL-enheten skall samordnas, information om museernas verksamhet skall samlas in och en genomgång av museernas dokumentationssystem skall genomföras.

Utbildning och IT

En del av den nationella strategin är vidare det s.k. Education Network Australia, EdNA.  Nätet, som redan är i funktion, skall på sikt förbinda alla skolor och universitet över hela Australien. Tjänster relaterade till undervisning, där allt från diskussionsgrupper till uppslagsverk ingår, tillhandahålls till en låg kostnad med hjälp av modern teknik för interaktiv kommunikation. Nätet kan nås av lärare och studenter från institutionen eller från hemmet oberoende av geografisk plats. Huvudmålet är att säkerställa nödvändig kompetens för Australiens lärare och elever för att de effektivt skall kunna delta i informationssamhället oberoende av plats eller socioekonomisk status. Nätverket skall också stimulera till produktion och distribution av elektroniskt undervisningsmaterial.

Delstatsinitiativ

Flera av Australiens delstater har tagit initiativ på IT-området. Ett framgångsrikt exempel är delstaten Victoria som invigde sitt VICNET ^[24] i april 1995. VICNET  är ett gemensamt projekt mellan delstatens bibliotek som finansieras via Victorian State Government`s Community Support Fund,  där syftet är att skapa lika möjligheter för alla i Victoria att ansluta sig till Internet samt att sprida delstatsinformation på Internet. Regionala noder sätts upp över hela Victoria för att möjliggöra billig modemanslutning. Terminaler, som får användas fritt, installeras dessutom i alla bibliotek, vilket gör det möjligt för samtliga medborgare att ta del av det utbud som Internet erbjuder.

4.3.2 Japan

Japan har inte varit något föregångsland på IT-området, utan har under många år legat efter i utvecklingen jämfört med USA och Europa. De senaste åren har dock intresset för informationsteknik ökat markant i Japan. Japanerna, framför allt i storstäderna, har börjat använda datorer, mobiltelefoner och Internet i större utsträckning. De stora företagen har omstrukturerat sina verksamheter och myndigheter har utfärdat program och riktlinjer.

Samtidigt har Japans intresse för omvärlden ökat från att landet tidigare främst har varit upptaget med den nationella utvecklingen. Till exempel flyttar nu Japan i ökad utsträckning produktionen utomlands för att minska kostnaderna. Nya marknader utvecklas, framför allt i de expansiva regionerna i Asien, samtidigt som enheter för forskning och utveckling förläggs till Europa och USA för att man snabbt skall kunna få tillgång till ny kunskap och vetskap om de senaste trenderna på området. Från både stat och företag märks också ett allt större intresse att delta i internationellt samarbete, t.ex. teknisk standardisering och olika pilotprojekt med inriktning på att bygga upp en global informationsinfrastruktur.

Japans IT-strategi

När USA:s regering i september 1993 tog initiativet till en nationell informationsinfrastruktur följde många länder efter och upprättade egna strategier för att främja användningen av informationsteknik, däribland Japan. Både Japans Departementet för industri och internationell handel (MITI)  och Departementet för post och telekommunikation (MPT)  kände sig pressade att snabbt dra upp riktlinjer för det egna landet, även om liknande tankar tidigare formulerats i Japan.

I maj 1994 presenterade MITI  och MPT  sina program för att föra Japan in i informationssamhället: "Program for Advanced Information Structure"  respektive "Reforms toward the Intellectually Creative Society of the 21st Century".  Regeringen har därefter fattat beslut om de grundläggande riktlinjerna för arbetet genom en enhet som kallas Högkvarteret för främjandet av informationssamhället.  Enheten bildades i augusti 1994.

Principer och statens roll

Den japanska regeringen har för avsikt att genomföra en politik som grundar sig på följande principer. Politiken skall:

 skapa ett samhälle där alla kan dra nytta av fördelarna med en infrastruktur för IT,
 ta största möjliga hänsyn till äldre och funktionshindrades behov,
 eliminera skillnaderna när det gäller tillgången till IT mellan centrum och regionerna genom att utveckla användningen av IT i olika regioner,
 skydda den personliga integriteten samt förbättra säkerhet och tillförlitlighet,
 baseras på en helhetssyn och mångsidighet,
 undanröja olika hinder genom flexibla lösningar,
 samt bidra till att utveckla en global IT-infrastruktur och ge stöd i IT-frågor till utvecklingsländerna.

Målet att bidra till u-ländernas IT-utveckling är ovanlig i andra länders nationella strategier. Detta visar på Japans intresse att delta i den internationella utvecklingen.

Statens roll är att skapa bra förutsättningar för att IT-infrastrukturen skall utvecklas på ett mångsidigt och kontrollerat sätt. Ansvaret för uppbyggnaden av infrastrukturen ligger på den privata sektorn. Regeringen kommer dock att stödja utvecklingen av ett fiberoptiskt bredbandsnätverk i de större regionerna, och vidare ett nationellt nätverk som skall vara klart till år 2010. Den kommer även att stödja utvecklingen av grundläggande och generella applikationsteknologier för att möjliggöra praktisk användning av näten, samt introduktionen av innovativa applikationer för allmänheten som utnyttjar dessa nätverk.

Tillgänglighet och kulturaspekter

I den japanska regeringens IT-strategi finns en uttalad målsättning att skapa ett samhälle där alla kan dra nytta av fördelarna med IT. Den omfattar även IT inom kulturområdet.

Japan deltar i G7, som är ett mötes- och diskussionsforum för sju av de ledande industrinationerna i frågor om internationell ekonomi och politik. Under G7:s ministermöte om informationssamhället, vilket hölls i Bryssel i februari 1995, beslutade G7-gruppen om ett antal principer, strategier och pilotprojekt för att förverkliga det globala informationssamhället. Elva olika samarbetsprojekt beslutades och ledningsansvaret för vart och ett fördelades mellan G7-länderna. De flesta av projekten drar nytta av och samordnar olika existerande nationella initiativ. Japan beslutade att delta i samtliga projekt och aktivt dela ledarskapet i fyra projekt.

Fyra av de totalt elva projekten knyter direkt an till kulturområdet; projektet för internationellt kulturutbyte och utbildning, projektet för elektroniska bibliotek, projektet för elektroniska museer och projektet för multimedieaccess till världskulturarvet.^[25]

4.3.3 Canada

Canada sägs ofta ligga i främsta ledet vad gäller att utveckla IT-innehåll. Regeringen har också antagit en nationell IT-strategi med tonvikt på just kanadensiskt innehåll och kultur. Datortekniken ses som en möjlighet att utjämna den ännu ojämlika tillgången till information och därför betonas alla kanadensares rätt till uppkoppling mot Internet till en rimlig kostnad, oavsett var i detta glesbefolkade och vidsträckta land de bor.

Nationell IT-strategi

I början av 1994 tillsatte regeringen Information Highway Advisory Council (IHAC),  något liknande den svenska IT-kommissionen,^[26] för att få hjälp att utveckla en kanadensisk IT-strategi. Tre mål stod i förgrunden för IHAC:s arbete:

 att skapa arbeten genom innovationer och investeringar i Canada,
 att stärka Canadas suveränitet och kulturella identitet, samt
 att trygga allas tillgång till "informationsmotorvägarna" till en rimlig kostnad.

Uppdraget slutredovisades i rapporten The Challenge of the Information Highway ^[27] i september 1995. Rapporten innehåller 300 rekommendationer till regeringen, bl.a. om att utvecklandet av kanadensisk kultur på Internet bör stödjas och att de viktigaste delarna av Canadas kulturarv bör digitaliseras. En del av kulturinstitutionernas anslag bör öronmärkas för digitalisering av samlingar.

IHAC:s rekommendationer anammades i hög grad av regeringen som i mars 1996 presenterade Moving Canada into the 21st Century, ^[28] en plan för hur Canada skall kunna omvandlas till ett informationssamhälle och en kunskapsekonomi. Ett av de fyra övergripande målen i planen är att öka det kanadensiska innehållet på "informationsmotorvägen" och på så sätt stärka den nationella kulturdialogen och skapa ekonomisk tillväxt och jobb.

"Informationsmotorvägarna" skall vara tillgängliga för alla. I de områden där marknadskrafterna inte på egen hand förmår erbjuda medborgarna tillgång till datakommunikation är regeringen beredd att ställa upp. För att tillförsäkra alla kanadensare, oavsett inkomst och hemvist, tillräckliga och billiga datakommunikationer skall därför en särskild accesstrategi utvecklas under 1997. Sannolikt kommer bl.a. allmänna uppkopplingsplatser att skapas i bibliotek, kommmuncentrum, skolor och köpcentrum. I strategin ingår också att analysera hur kön, ålder och olika sociala faktorer påverkar användandet av IT.

Industridepartementet har ett särskilt program för att ge människor i glesbefolkade och svårtillgängliga delar av Canada tillgång till Internet. Kommuner i sådana trakter kan få upp till motsvarande 150 000 kronor för teknisk utrustning, utbildning och anslutningar. Tanken är att kommunerna genom programmet dels skall kunna skapa egna sidor på Internet för att informera kommuninvånarna, dels få tillgång till information och service från regeringen.

IT-strategier för kulturområdet

I den nationella IT-strategin sägs att Canadas kulturminister avser att utveckla en strategi för kanadensiskt kulturinnehåll i informationssamhället som bl.a. skall innefatta stöd till produktion och marknadsföring av inhemskt kulturinnehåll. Tillsammans med industriministern avser kulturministern också att utveckla en exportstrategi för informationsprodukter med kanadensiskt innehåll och att identifiera vägar att underlätta finansiering av utvecklandet av kanadensiska multimedieprodukter.

Regeringen understryker vikten av att digitalisera de stora samlingarna vid Canadas kulturinstitutioner och på så sätt göra dem tillgängliga för hela befolkningen. En nationell digitaliseringsstrategi skall skapas och vikten av att de offentligt finansierade kulturskatterna också kan nås av alla skattebetalare betonas.

Regeringen vill även uppmuntra samarbete mellan kulturskapare, informationsföretag och forskningscentrum för att, genom olika pilotprojekt, utveckla nya verktyg och produkter.

Nationella kulturnät

Sedan 1972 har Canadian Heritage Information Network (CHIN)  arbetat med att förbättra tillgängligheten till kunskap om Canadas kulturarv, bl.a. med hjälp av digitalisering. CHIN är en särskild avdelning inom kulturdepartementet och har länge arbetat med datorer och byggt databaser. Sedan några år används Internet för att ge tillgång till kanadensiska kulturdatabaser, referensservice och en rad internationella kulturarvstjänster.

Ca 100 kanadensiska museer är anslutna till CHIN varav ett fyrtiotal har lagt ut delar av sina samlingar på nätet. Mot avgift kan man via CHIN:s webbtjänst^[29] ta del av ett stort antal bevarandedatabaser och omkring 25 miljoner kanadensiska museiföremål.

CHIN utvecklar standarder och intelligenta sökverktyg, utbildar museianställda i ny teknik och administrerar digitaliseringsprojekt. CHIN har också startat en interaktiv tidskrift på Internet där museianställda kan utbyta erfarenheter, samt tagit fram en guide till kanadensiska museer och gallerier som finns tillgänglig och sökbar via CHIN:s webbtjänst.

År 1994 initierades Culturenet,  ett ideellt nätverk för kultursektorn, av the Canadian Conference of the Arts, the Canadian Institute for Theatre Technology och fakulteten för Fine Arts vid universitetet i Calgary.

Culturenet består av en webbtjänst,^[30] ett webbhotell (med låga priser för enskilda kulturarbetare) och en mötesplats, baserad på FirstClass. Nätverket erbjuder också råd, stöd och koordinering.

I första hand är det artister, kulturarbetare och konstnärer som är anslutna till Culturenet. Nätet fungerar också som ett paraply för lokala och regionala kulturnät.

Hemsidan innehåller bl.a. en sökbar förteckning över personer och organisationer som är verksamma inom kultursektorn i Canada. Där finns också en förteckning över kanadensiska kultursidor på Internet. Culturenet bedriver dessutom flera projekt för att öka det kanadensiska kulturinnehållet på nätet, bl.a. genom att skapa ett Canadian Music Information Centre (en samlingspunkt för kanadensisk musikindustri), en förteckning över lokaler i Canada som är lämpliga för kulturevenemang och en nationell evenemangskalender.

Det Kanadensiska kulturnätet

Under 1995 föddes idén att skapa ett övergripande kanadensiskt kulturnätverk, Canadian Cultural Electronic Network (CCEN).  Idén är att bygga vidare på det kulturinnehåll som redan finns på Internet, att länka samman olika kultursektorer och låta dem dela verktyg. Regeringen ser som sin roll att stödja och underlätta denna utveckling, men själva samordningen skall Culturenet stå för.

CCEN skall vara en ideell organisation som länkar samman institutioner, organisationer, företag och individuella kulturarbetare och som ägs av dem som lägger ut information i nätverket. De största grundande organisationerna är Canadian Conference of the Arts, Canadian Music Information Centre, Culturenet och Technological Arts Society.

Alla som sysslar med kultur i vid mening och som förbinder sig att följa en samling etiska regler får utan kostnad delta i nätverket. De etiska reglerna skall bl.a. omfatta upphovsrätt och intellektuella rättigheter, personlig integritet och att man förbinder sig att regelbundet uppdatera den information som läggs ut.

Nätverket kommer att bestå av ett resurscentrum med tematiska fönster där de olika kultursektorerna kan nås och är sammanlänkade. Varje tematiskt centrum skall ha en egen samordnare och en gemensam databas samt länkar till kultursidor utanför nätverket. Ett förbindelsecentrum med sökverktyg och länkar till andra nätverk skall göra det möjligt att söka kulturmaterial såväl alfabetiskt som geografiskt och tematiskt. Dessutom planeras ett servicecentrum som skall bistå deltagarna med teknisk utrustning och utbildning samt arbeta med forskning och utveckling.

CCEN kommer att styras av ett operatörsforum med representanter för varje kultursektor. Alla deltagare kan medverka i ett elektroniskt diskussionsforum och dessutom skall ett partnerforum inrättas där nätverkets sponsorer ges information om CCEN:s utveckling.

Ett litet team skall sköta den dagliga driften av nätverket. Under de första två åren skall det bestå av en chef, en kommunikationsexpert och en tekniker som tillsammans ansvarar för organisationen av information och för att utveckla sök- och kommunikationsverktyg. Ett team av resande konsulter skall också åka runt i Canada och erbjuda deltagarna i nätverket teknisk assistans och utbildning till låg kostnad.

Alla projekt inom CCEN skall finansieras individuellt. Genom sponsorstöd och försäljning av servicetjänster räknar man med att nätverket skall klara sig utan statligt stöd om ca tre år. Kultur- och industridepartementen samt företag i kommunikations- och radio-TV-branschen har utfäst sig att stödja CCEN ekonomiskt.

4.3.4 USA

USA är det land där IT-utvecklingen har kommit längst och där IT-frågorna har fått stort utrymme i den offentliga debatten. Alla sektorer av det amerikanska samhället berörs i allt större utsträckning av den utveckling som pågår på IT-området.

Den amerikanska regeringen framhåller ofta IT:s betydelse för USA:s fortsatta välfärd. Målsättningarna med att bygga ut informationsinfrastrukturen är:

 att skapa jobb och ekonomisk tillväxt,
 att stärka USA:s ledande roll inom teknikutvecklingen,
 att minska kostnaderna för och samtidigt höja servicenivån inom det amerikanska sjukvårdssystemet,
 att förmedla högkvalitativ offentlig service till en låg kostnad,
 att förbereda de yngre generationerna för framtida arbetsuppgifter,
 samt att bygga upp en mer öppen och interaktiv demokrati på alla nivåer i landet.

USA:s IT-strategi

USA:s regering har definierat statens roll i IT-utvecklingen. I president Clintons programförklaring för de federala myndigheternas IT-användning, kallad Agenda for Action  från september 1994 sägs att staten skall:

 stimulera den privata industrin till investeringar,
 utveckla begreppet universal service ^[31] för att alla skall få tillgång till informationsteknikens möjligheter till en rimlig kostnad,
 fungera som en katalysator för att stimulera teknisk utveckling och nya tillämpningar,
 stödja integrerad, interaktiv och användarstyrd styrning av nationell IT-infrastruktur,
 garantera informationssäkerhet och tillförlitlighet i nätverk,
 förbättra förvaltningen av radiofrekvensspektrat,
 skydda upphovsmannarätten,
 koordinera arbetet med lokala initiativ och andra länders IT-program, samt erbjuda tillgång till offentliga handlingar och förbättra den offentliga upphandlingen.

Arbetet med att skapa en nationell IT-policy sker på flera fronter och brukar gå under samlingsnamnet National Information Infrastructure, NII.  I september 1993 lanserade Clinton-administrationen The National Information Infrastructure Initiativ, ett initiativ som bygger på följande fem principer:

 privata investeringar i NII skall uppmuntras,
 konkurrens inom NII skall stödjas och skyddas,
 konsumenter och leverantörer av tjänster skall ha öppen tillgång till NII,
 NII skall bygga vidare på konceptet att alla skall ha möjlighet att skaffa sig en anslutning till NII, på samma sätt som alla amerikaner i dag har rätt till telefon till en rimlig kostnad,
 lagstiftning och andra regler och förordningar skall vara flexibla så att de kan anpassas till den tekniska utvecklingen.

Kultur och IT i USA

USA har inte någon särskild strategi för IT på kulturområdet. Till stor del beror det på att kultur inte betraktas som en statlig angelägenhet, vilket den i praktiken inte heller är. En betydande skillnad mellan kulturinstitutionerna i USA och kulturinstitutionerna i de europeiska länderna är att de amerikanska institutionerna närmast uteslutande är privatfinansierade. Medan ett stort antal europeiska kulturinrättningar bygger sina verksamheter på statliga anslag finansieras majoriteten av de amerikanska av ideella eller kommersiella intressen.

Detta förhållande har stor betydelse för förekomsten, eller snarare den i stort sett obefintliga förekomsten, av digitala kulturnät i USA. Eftersom de amerikanska kulturinstitutionerna existerar som separata enheter utan helhetsansvar är incitamentet till olika former av samarbete inom ramen för digitala nätverk inte lika starkt som i Europa. Då USA saknar kulturdepartement och därför också en IT-strategi för kulturområdet finns heller ingen given samordnande kraft som skulle kunna bidra till ett ökat IT-samarbete mellan de amerikanska kulturinstitutionerna.

Det betyder inte att kulturinstitutionerna i USA inte använder sig av IT. Det gör de i stor utsträckning, men under mer individuella former. Många museer, konsthallar och bibliotek finns representerade på Internet, och ett stort antal av dem håller på att digitalisera sina samlingar.

Digitala nätverk

Det finns dock ett fåtal exempel på digitala kulturnät även i USA. Ett av dem är Los Angeles Culture Net (LACN). ^[32] Målsättningen med LACN,  som är ett pilotprojekt, är att ge Los Angeles 88 lokalsamhällen möjlighet att använda IT för att bevara, presentera och utveckla sitt kulturella arv. I projektet ingår att upprätta ett kulturnät som visar upp Los Angeles kulturresurser online, att utbilda lokalsamhällena i hur de kan använda och bidra till kulturnätet, samt att skapa nya sammanslutningar mellan näringslivet, utbildningssektorn och kulturlivet som kan bidra till att utveckla regionen. Kulturnätet skall kunna användas av samtliga invånare, dock under förutsättning att de har tillgång till Internet som kulturnätet är kopplat till. Projektet pågår mellan 1996 och 1999.

Open Studio: The Arts Online (OSAO) ^[33] är ett annat exempel. Projektet, som är rikstäckande, syftar till att öka tillgången på lokal konst- och kulturinformation på Internet samt till att ge lokala kulturinstitutioner och konstnärer möjlighet att nå ut till en större publik i ett nationellt sammanhang. OSAO kommer att genomföras i en tvåstegsprocess där man i ett första steg inrättar så kallade public points  för konstnärer och en intresserad allmänhet. Dessa public points skall bl.a. finnas på bibliotek och medborgarkontor, vilka kommer att erhålla en mindre ekonomisk ersättning för att de gör Internet tillgängligt för medborgarna i det lokala samhället. I ett andra steg skall konstorganisationer och enskilda konstnärer ges utbildning i hur de kan kommunicera och publicera sig elektroniskt online. Utbildningen skall initialt ges genom tio regionala centra. De organisationer och konstnärer som utbildas kommer i sin tur att bli ombedda att lära ut det de själva lärt sig till andra organisationer och konstnärer. Bland finansiärerna bakom projektet finns bl.a. det oberoende regeringsorganet National Endowment for the Arts.

I USA finns också på många håll så kallade Community Networks.  Dessa fungerar som ett slags lokala medborgarnätverk där myndigheter, institutioner, organisationer, m.fl. kan informera om sina verksamheter, och där medborgarna kan inhämta samhällsinformation samt kommunicera med lokala politiker och med andra medborgare. Även om det inte är fråga om renodlade kulturnät så har dessa nätverk många gånger kulturella inslag.

Utbildning

I USA är grundskolan ett prioriterat område för pilotprojekt inom IT. Den amerikanska staten stöder projekt som hjälper skolor i glesbefolkade områden och skolor i områden där skolsystemet behöver stöd av andra orsaker. I de projekt som staten stödjer måste skolorna ordna 50 % av finansieringen själva. Ofta får skolorna hjälp av lokala företag. För tillfället satsar staten inga stora summor på pilotprojekten; under 1994 avsattes totalt 182 miljoner kronor för detta ändamål. Meningen är dock att stimulera skolorna till att själva avsätta pengar till IT-utrustning, med de lyckade pilotfallen som förebild.

4.4 Konklusion

Informationstekniken är till sin natur gränsöverskridande vilket innebär att vikten av samverkan över nationsgränserna ökar. Det är angeläget både för ett svenskt kulturnät och för landets kulturinstitutioner att följa den internationella utvecklingen och att delta i de arbeten som pågår för att inte uppfinna hjulet en gång till, utan i stället lära och ta del av andras erfarenheter. Som redovisats i detta kapitel pågår en rad internationella samarbetsprojekt, bl.a. inom EU och G7-gruppen. Projekten verkar för att främja IT-användningen på kulturområdet och finna gemensamma lösningar för att öka tillgången till kulturinstitutionernas samlingar, bl.a. genom gemensamma standarder för klassificering av kulturmaterial.

Det är viktigt att även enskilda kulturinstitutioner deltar i dessa internationella samarbetsprojekt och själva initierar projekt på kulturområdet. Här finns även möjlighet till ekonomiskt bistånd, Blekinge län har t.ex. fått medel ur EU:s strukturfonder som bl.a. kommer att användas till IT-projekt på kulturområdet.

Det pågår många intressanta projekt även på nationell nivå inom EU och i andra delar av världen. I Danmark och Canada finns det t.ex. nationella digitala kulturnät. Vi ser det som betydelsefullt att få till stånd ett samarbete mellan dessa fungerande kulturnät och ett framtida Kulturnät Sverige.

Utvecklingen går internationellt sett mot en ökad öppenhet där tillgång till fri information får allt större betydelse. Vikten av "contents", dvs. innehåll betonas ofta och Sverige, som har en lång tradition av öppenhet och spridning av offentlig information, kan här spela en viktig roll.

I ett internationellt perspektiv är det också intressant att jämföra synen på kultur i olika länder. Det finns t.ex. markanta skillnader mellan USA och Frankrike i synen på samhällets ansvar för kulturen. Vad som inryms i begreppet kultur varierar också; i Storbritannien är det t.ex. kulturdepartementet som ansvarar för turistfrågor och i Kulturnät Danmark är idrotten en egen rubrik.

Det finns mycket att lära av andra länders arbete med IT och kulturfrågor. Ett internationellt perspektiv bör därför genomsyra Kulturnät Sveriges verksamhet.

Noter

2. Två svenska museer har undertecknat MoU, det är Naturhistoriska riksmuseet samt Statens Historiska museer. [Tillbaka]

3. Adressen är http://www.echo.lu/mlis/mlishome.html [Tillbaka]

4. Adressen är http://aqua.inria.fr/EN/project.html [Tillbaka]

5. Adressen är http://www.cordis.lu/esprit/home.html [Tillbaka]

6. USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Canada. [Tillbaka]

7. FN:s organ för internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. [Tillbaka]

8. Adressen är http://cis.anu.edu.au/CCE/memowrld.htm [Tillbaka]

9. World Heritage Convention (Världsarvskonventionen) är en internationell överenskommelse om skydd för världens kultur- och naturarv, antagen av UNESCO 1972. [Tillbaka]

10. Adressen är http://www.kulturnet.dk [Tillbaka]

11. KVINFO (Center for information om kvinde- och kønsforskning) är ett landstäckande informations- och kulturcenter, som har till uppgift att förmedla kvinno- och genderforskningens resultat till en bred allmänhet. [Tillbaka]

12. Adressen är http://odin.depno/kd/pub//96/it-plan/it-plan4.html [Tillbaka]

13. Adressen är: http://www.open.gov.uk/ [Tillbaka]

14. Adressen är http://www.croydon.gov.uk/cr-libce.htm [Tillbaka]

15. Adressen är: http://www.nmsi.ac.uk/ [Tillbaka]

16. Adressen är: http://www.open.gov.uk/mdocassn/index.htm [Tillbaka]

17. Adressen är: http://www.hants.gov.uk/museums/ [Tillbaka]

18. Adressen är http://www.nms.ac.uk/scran [Tillbaka]

19. 1995 använde endast 150 000 abonnenter Internet i Frankrike, medan Sverige hade ca 500 000 abonnenter. [Tillbaka]

20. Länkar till Joconde och Merimee finns bl.a. på franska kulturdepartementets hemsida adress http://www.culture.fr. [Tillbaka]

21. Se 4.1.3 om innehållet i Aquarelle. [Tillbaka]

22. Bokkatalogen bn-Opale och tidskriftskatalogen bn-Opaline. Se adress http://www.bnf.fr [Tillbaka]

23. Adressen är http://www.nma.gov.au/AMOL [Tillbaka]

24. Adressen http://www.vicnet.net.au/vicnet/Vnetprop.html [Tillbaka]

25. Se vidare 4.1.4. [Tillbaka]

26. Se 3.1.2. [Tillbaka]

27. Rapporten finns att läsa på http://info.ic.gc.ca/info-highway/ih.html [Tillbaka]

28. Planen finns att läsa på adressen ovan. [Tillbaka]

29. Adressen är http://www.chin.gc.ca [Tillbaka]

30. Adressen är http://www.culturenet.ca [Tillbaka]

31. Universal service är ett begrepp som infördes på 1930-talet i USA och som syftar till att förse alla amerikaner med möjligheten att ha telefon. [Tillbaka]

32. Adressen är http://www.gii.getty.edu/lacn/ [Tillbaka]

33. Adressen är http://www.openstudio.org/ [Tillbaka]