2  Kartläggning av
IT-användningen i kultursverige

Kartläggningen bygger på resultat av flera olika fångstmetoder. Vi har samlat in uppgifter vid personliga besök vid nyckelinstitutioner på kulturområdet. Vi har deltagit/medverkat vid konferenser, seminarier och mässor som tagit upp frågor kring kultur och IT.^[1]

Vi har också "surfat" på Internet, eller kunskapsnavigerat som vi föredrar att kalla vår informationssökning via www.

Grunden för kartläggningen utgörs dock av en enkätsammanställning.

I januari 1996 sändes en enkät till 864 myndigheter, institutioner och organisationer, föreningar och företag inom kulturområdet, med frågor om deras IT-användning. Enkäten har skickats till samtliga remissinstanser för Kulturutredningens slutbetänkande, (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning. Dessutom har samtliga kommuners huvudbibliotek, alla länsbibliotek och de special- och forskningsbibliotek som allmänheten har tillgång till, fått enkäten. Även landsarkiven, de flesta institutionella medlemmar i Svenska museiföreningen, de större regionala teatrarna samt de större massmedieföretagen i Sverige har ombetts att svara på våra frågor.

För att möjliggöra ett så stort urval som det här är fråga om har metoden postal enkät valts. Denna form har även motiverats av den begränsade tidsram och det fåtal anställda som en ensamutredning har. Nackdelen med en postal enkät är att bortfallet blir förhållandevis högt. Det gäller även denna enkät. 531 av de tillfrågade 864 instanserna har svarat, vilket ger en svarsfrekvens på 61 %.

Enkätsammanställningen presenteras i sin helhet i vårt delbetänkande. Här i slutbetänkandet redovisar vi en sammanfattning av det materialet. Vi har valt att dela in det i sju grupper: arkiv, bibliotek, museer, musik, teatrar och medier, myndigheter och stiftelser, intresseorganisationer och ideella föreningar samt övriga.

Anledningen till att vi valt att dela upp dem på detta sätt är att vi utgått från de tänkta användarnas, dvs. allmänhetens, behov i ett framtida Kulturnät Sverige. Vi har därför inte skilt mellan verksamheter med olika huvudmän eller mellan verksamheter i offentlig, privat och stiftelsestyrd regi inom de olika grupperna.

Enkätsvaren inkom under perioden januari-maj 1996. Sammanställningen ger en ögonblicksbild av ett område som är i snabb förändring. Våren 1996 svarade t.ex. bara 48 av landets museer att de hade lagt ut en egen hemsida, i januari 1997 kan vi konstatera att 137 museer har lagt ut egna hemsidor på Internet.^[2]

2.2 Vad är digitaliserat i dag?

Det pågår digitalisering av samlingar och planering av olika IT-projekt på snart sagt varje museum och varje bibliotek runtom i landet.

Digitaliseringsarbetet kan ses som en process i tre faser. Den första fasen består av grundläggande registrering av förteckningar, register och kataloger. Den andra fasen innebär att registreringen fördjupas genom utförligare beskrivningar av de ingående posterna. Under den tredje fasen registreras enskilda katalogposter på ett mer eller mindre sofistikerat sätt. Detta kan ske genom avancerade digitala bilder som går att vrida så att t.ex. ett museiföremål kan ses ur olika vinklar eller helt enkelt genom att en dokumenttext scannas in och därigenom blir digitalt tillgänglig.

De flesta institutioner befinner sig för närvarande i den första fasen. Digitaliseringen sker för såväl externt som internt bruk. Det är dock svårt att i dag bedöma vad som i framtiden kan komma allmänheten till nytta.

2.2.1 Arkiv

Det finns uppskattningsvis omkring 200 000 arkiv i Sverige som förvaras hos olika arkivinstitutioner,^[3] bibliotek och museer, men också på företag och arbetsplatser liksom hos större och mindre organisationer.

Då syftet med denna kartläggning är att utreda kulturinstitutionernas IT-användning har vi i vårt urval av institutioner endast vänt oss till landsarkiven samt Riksarkivet och de största stadsarkiven. Därutöver har specialarkiv med material som bör intressera en bred publik, såsom Arkivet för ljud och bild, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Tjänstemannarörelsens arkiv och museum, tillfrågats.

15 av 17 tillfrågade arkivinstitutioner, 88 %, har svarat på vår enkät.

Alla de svarande använder datorer i den dagliga verksamheten och nästan alla håller på att digitalisera delar av sina samlingar.

Riksarkivet och landsarkiven fungerar i många avseenden som en enhet, Arkivverket. Arkivverkets informationssystem, ARKIS, innehåller information om vilka arkiv som förvaras inom Arkivverket samt arkivförteckningar.

Årligen sammansställs också den Nationella Arkivdatabasen, NAD, med sökingångar till för närvarande 150 000 arkiv som förvaras hos olika arkivinstitutioner, bibliotek och museer.

14 av de 15 arkivinstitutioner som har svarat på vår enkät har digitaliserade arkivförteckningar. De flesta har också digitaliserat egna register över bouppteckningar, tidskrifter, ritningar och kartor m.m.

Alla arkivinstitutioner som har svarat på vår enkät använder datorer i sin verksamhet, men det är bara några få som använder sig av t.ex. Internet och e-post. Detta kan delvis förklaras av att Arkivverket planerar att knyta samman alla statliga arkivinstitutioner i ett nationellt arkivnät. De statliga arkivinstitutionerna kommer då att få en gemensam utgång mot Internet via en eller flera servrar hos Riksarkivet.

Flertalet arkiv har ingen egen IT-plan utan hänvisar till den centrala myndigheten, Riksarkivet, som under våren 1996 har formulerat en gemensam IT-strategi för Arkivverket, kallad "Strategier och vägval".

2.2.2 Bibliotek

Biblioteken utgör den största gruppen i enkätsammanställningen. 236 av 388 tillfrågade bibliotek, 61 %, har svarat på vår enkät. Det är de kommunala huvudbiblioteken, länsbiblioteken samt forskningsbibliotek.

Majoriteten av de forskningsbibliotek som har svarat på vår enkät är universitets- eller högskolebibliotek. De övriga är i stor utsträckning specialbibliotek hos statliga myndigheter.

Folkbibliotek

Drygt 90 % av folkbiblioteken som har svarat på vår enkät använder datorer i sin verksamhet och nästan lika många har digitaliserat beståndsuppgifterna. Böcker och skrifter finns samlade i biblioteksdatasystem av typen BTJ 2000, BIBS, Public eller Libra. Majoriteten av folkbiblioteken ger också allmänheten möjlighet att söka i dessa kataloger.

Det är fortfarande få bibliotekskataloger som är tillgängliga för extern sökning. Bland de folkbibliotek som har lagt ut sina kataloger på Internet kan nämnas stadsbiblioteket i Malmö,^[4] Norrköping^[5] och Linköping.^[6]

Folkbibliotekens kataloger går i vissa fall att nå inom de kommunala datanätverken, och bibliotek som använder samma biblioteksdatasystem kan söka i varandras bestånd. Knappt hälften av folkbiblioteken uppger att de har tillgång till olika databaser, t.ex. Libris, Infotorg och Artikel-sök, online eller via cd-rom. Dessa databaser är i vissa fall direkt tillgängliga för allmänheten, men eftersom de ofta är avgiftsbelagda används de främst av bibliotekspersonalen för att söka information.

Flera folkbibliotek har lagt upp egna register och databaser över litteratur med lokalanknytning. Högskolan i Jönköping har lagt ut en lista över Specialsamlingar på svenska folkbibliotek på sin hemsida.^[7] Listan är sammanställd av Sveriges allmänna biblioteksförenings kommitté för referens- och informationsarbete.

Många folkbibliotek uppger också att de har konst-, foto- och föremålsregister. Folkbiblioteken administrerar nämligen ofta register över kommunala konstsamlingar och lokala museers samlingar.

Folkbiblioteken använder sig i stor utsträckning av den nya tekniken och i enkätsammanställningen från våren 1996 kan man urskilja tre nästan lika stora grupper; en som har Internet, e-post och hemsida, en som inte har det och en som planerar att skaffa den nya tekniken. Bilden av IT-användningen på folkbiblioteken i Sverige kan dock ändras snabbt i takt med utbyggnaden av Internet.^[8]

Folkbiblioteken använder i stor utsträckning cd-rom, både för spel och som informationskälla för allmänheten.

Folkbiblioteken är väl medvetna om den nya teknikens möjligheter och betydelse. I kommuner där det byggs nya bibliotek, som t.ex. i Botkyrka och Boxholm, satsar man på IT redan från början.

Det är värt att notera att folkbiblioteken månar om att ge allmänheten tillgång till den nya tekniken. Runt om i landet går bibliotekarier på Internet-kurser för att kunna vägleda besökarna. Flera folkbibliotek ordnar också IT-kurser för allmänheten, där besökare får lära sig att använda Internet, ordbehandling m.m.

Länsbibliotek

Länsbiblioteken har integrerat sina bokbestånd i de kommunala huvudbibliotekens kataloger, av typen BTJ 2000, Libra eller Bibs. Det är därför enkelt för allmänheten att nå länsbibliotekens samlingar via kommunbiblioteken.

Drygt en tredjedel av länsbiblioteken har byggt upp egna digitaliserade register. Bibliotek Västmanland har i samarbete med stadsbiblioteket skapat en länsbibliografi som ligger i ett internt dataprogram, men det finns tankar på att lägga ut länsbibliografin på Internet. Gotlands länsbibliotek har en av landets största lokalhistoriska samlingar, Gotlandicabeståndet, som innehåller ca 20 000 katalogposter. Länsbiblioteken betonar i enkätsvaren att allmänheten skulle ha nytta och glädje av att få tillgång till dessa specialregister.

Alla länsbibliotek som har svarat på vår enkät har kommit långt i sin IT-användning. Många länsbibliotek har tillgång till den nya tekniken via det kommunala värdbiblioteket eller via landstinget.

Forskningsbibliotek

Majoriteten av de forskningsbibliotek som har svarat på vår enkät använder datorer i sin verksamhet och 85 % har digitaliserat bibliotekskatalogen. Det kan handla om stora mängder material; Kungliga biblioteket i Stockholm har t.ex. 50 olika register.

Forskningsbiblioteken använder olika typer av katalogregister, men många forskningsbibliotek registrerar kontinuerligt sitt bokbestånd i Libris.^[9]

Flera forskningsbibliotek har specialiserat sig på viss litteratur, t.ex. biblioteket hos Statens invandrarverk som har litteratur inom migrationsområdet och Svenska barnboksinstitutet som bl.a. har facklitteratur om barn- och ungdomslitteratur.

Nio forskningsbibliotek uppger i enkätsvaren att de har byggt upp egna specialregister.

Allmänheten kan i stor utsträckning nå forskningsbibliotekens kataloger på Internet, antingen via Libris^[10] eller via institutionernas egna hemsidor. 11 av 33 forskningsbibliotek uppger i enkätsvaren att deras kataloger finns tillgängliga via institutionernas hemsidor. Det är t.ex. universitetsbiblioteken i Lund,^[11] Stockholm^[12] och Uppsala,^[13] Kungliga Tekniska Högskolans bibliotek,^[14] Arbetslivsbiblioteket^[15] på Arbetslivsinstitutet och Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek^[16].

Forskningsbiblioteken har kommit mycket långt i sin IT-användning, längre än någon annan grupp som har svarat på vår enkät. Det beror främst på att en stor grupp högskolebibliotek finns med bland forskningsbiblioteken, och landets universitet och högskolor ligger generellt sett långt framme vad gäller IT-användning.

2.2.3 Museer

Vi har skickat ut enkäten till Sveriges samtliga centralmuseer och länsmuseer, samt till de större kommunala och stiftelseägda museerna.

Enkätsvaren från 90 av tillfrågade 115 museer ger en mångfasetterad bild av IT-användningen. En del har kommit oerhört långt i sin IT-användning; andra har inte ens börjat använda datorer. De stora skillnaderna beror ofta på olika ekonomiska förutsättningar samt personalens varierande intresse för den nya tekniken.

På museiområdet har man också problem med enhetliga system för klassificering av föremål och samlingar. Många museer har utvecklat egna system för att digitalisera samlingarna, system som inte alltid går att förena med andra.

Trots dessa problem finns det ett stort intresse för den nya tekniken och för att göra samlingarna vid landets museer tillgängliga för allmänheten.

Museerna håller på att digitalisera sina samlingar och redovisar i enkätsvaren en rad olika kataloger som finns eller som håller på att skapas. De vanligaste typerna av digitaliserade kataloger är föremålsregister, bibliotekskataloger och foto- och bildkataloger.

Många av registren är skräddarsydda för det specifika museets behov. Det finns t.ex. register över snapsvisor på Vin & sprithistoriska museet i Stockholm, register över videobeståndet på Dansmuseet i Stockholm, ett textilregister på Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg, osv.

Museerna har valt olika typer av databaser för sina samlingar. De tre system som återkommer frekvent i enkätsvaren är: REGIO, SOFIE samt General Professional. Många museer har också lagt in sina samlingar i olika slags PC-program och i registerprogram av typen FileMaker Pro.

Museerna använder ibland GIS (geografiskt informationssystem) vid registrering av t.ex. kartmaterial, fornlämningar, kulturmiljöer och byggnader.

Det är svårt för allmänheten att få tillgång till stora delar av museernas digitaliserade samlingar. Föremåls-, foto-, konst-, arkeologiska register m.m. går ofta bara att nå genom ett besök på respektive museum.

Museernas bokbestånd är ofta enklare att nå externt. Nära hälften av museerna som har svarat på vår enkät har digitaliserat sina beståndsuppgifter, och många använder befintliga system som t.ex. LIBRIS, BTJ 2000 och BIBS.

28 % av museerna har digitaliserat sina arkivregister. Flera av dessa arkiv finns redovisade i den Nationella Arkivdatabasen.

Drygt en tredjedel av museerna uppger att de använder Internet, e-post och cd-rom-skivor. Än så länge är allmänhetens tillgång till Internet på museerna begränsad; däremot är det vanligt att besökare får använda cd-rom-skivor. Ett antal museer har själva gett ut cd-rom-skivor, bl.a. Etnografiska Museet i Göteborg och Livrustkammaren i Stockholm.

I enkätsvaren har 28 % av museerna uppgivit att de har tillgång till multimedieprogram. Multimedieproduktioner ingår ofta som en del i en utställning.

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är enligt enkätsvaren det enda museum som har lagt ut delar av sina kataloger på Internet.^[17] Flera museer planerar dock att lägga ut sina kataloger på Internet. Ett fåtal museer har egna servrar, bl.a. Telemuseum i Stockholm, Länsmuseet Västernorrland, Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Andréemuseet i Gränna. Det är dyrt för museerna att ha egna servrar med fast uppkoppling mot omvärlden. På Andréemuseet i Gränna finansierar man det genom att sälja fasta IT-uppkopplingar till skolor och företag, liksom att erbjuda företag i trakten att hyra in sig på museets webb-hotell.^[18]

2.2.4 Musik, teater och medier

Det finns generellt sett inte stora mängder material att digitalisera på musik-, teater- och medieområdet. I stället använder man sig av den nya tekniken i produktionen. Det handlar om allt från biljettförsäljning via Internet till datoriserade ljus- och ljudprogram. Enkätsvaren skiljer sig mycket åt och visar på den bredd och mångfald som finns inom denna grupp.

Musikinstitutionerna som har svarat på vår enkät består främst av länsmusikstiftelser, men även Norrlandsoperan i Umeå, Folkoperan och Operahögskolan i Stockholm.

Landets musikinstitutioner har än så länge inga stora mängder digitaliserat material av intresse för ett framtida Kulturnät Sverige. Bland det som nämns i enkätsvaren finns dock notarkiv, institutionernas verksamhet, repertoar, turnéplaner och dylikt.

Flera musikinstitutioner har också byggt upp egna specialregister, som t.ex. bokkataloger, skivförteckningar eller register över cd-skivor.

Det är än så länge endast musikinstitutionernas hemsidor på Internet som går att nå externt. Folkoperan i Stockholm har t.ex. en mycket välutvecklad hemsida.^[19] Kungliga Musikhögskolan i Stockholm har också kommit långt i sin IT-användning. Där håller man på att upprätta en databas som allmänheten skall kunna hämta musik, noter, pedagogiska tips m.m. från.

Majoriteten av teatrar och dansinstitutioner som har svarat på enkäten är läns- och stadsteatrar. Vi har också fått svar från t.ex. Marionetteatern och Dansens Hus i Stockholm.

Nästan en tredjedel av teater- och dansinstitutionerna som har svarat på vår enkät har digitaliserade pjäsregister, och drygt hälften uppger att de har digitaliserade inventarieförteckningar.

Flera institutioner uppger också att de har andra typer av digitaliserade register; Riksteatern har bl.a. ett register över ca 15 000 ljudeffekter, Dansens hus har ett videoarkiv och Dramaten har register över teaterns konst och bibliotek m.m.

Allmänheten har i dag enbart tillgång till den information som teater- och dansinstitutionerna lägger ut på sina hemsidor på Internet. Riksteatern som har kommit långt i sin IT-användning har på sin hemsida bl.a. delat in turnéplanerna i aktuella pjäser, län och kommuner.^[20]

Många av de teatrar och dansinstitutioner som har svarat på vår enkät uppger att de använder datorer i produktionen, för t.ex. belysning, musik, ljudeffekter och dekor. Knappt en tredjedel av teater- och dansinstitutionerna uppger att de har datoriserat biljettförsäljningen.

Enkäten skickades också till 53 dagstidningar och tidskrifter, radio- och TV-företag, men endast nio eller 17 % svarade. Svaren kom från Sveriges Television, Sveriges Radio samt sju dagstidningar. Den låga svarsprocenten kan bero på att majoriteten av medieföretagen är kommersiella och därför inte känner sig berörda på samma sätt som de tillfrågade kulturinstitutionerna. Vi kan dock konstatera att det på SUNET:s massmediesida i januari 1997 fanns länkar till inte mindre än 39 svenska dagstidningar med material på Internet.^[21]

De medieföretag som har svarat på vår enkät har stora mängder digitaliserat material. På Sveriges Radio är programtablåer och allmän information om programverksamheten tillgängliga på Internet.^[22] Övrig digitaliserad information (t.ex. program- och grammofonarkiven) kan av upphovsrättsliga och/eller kommersiella skäl inte göras tillgängliga för allmänheten.

Sveriges Televisions programarkiv är digitaliserat men inte sökbart för utomstående. Allmänheten kan däremot få information via SVT direkt, en BBS med programinformation och chatmöjlighet.

Samtliga sju svarande dagstidningar uppger att tidningsproduktionen är i stort sett helt datoriserad. Fem av tidningarna har material på Internet.

Fem dagstidningar skriver också att allmänheten skulle ha glädje av att komma åt tidningarnas textarkiv men att det ännu inte är möjligt på grund av olösta upphovsrättsliga frågor.

Samtliga medieföretag som har svarat på vår enkät uppger att de använder Internet och e-post på arbetsplatserna.

2.2.5 Myndigheter och stiftelser

Alla myndigheter och stiftelser som svarat på enkäten uppger att de använder datorer i sitt arbete och det finns stora mängder digitaliserat material. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer har digitaliserat en stor del av sina register såsom fornminnesregistret, register över riksintressen, statliga byggnadsminnen m.m. Statens kulturråd har digitala förteckningar över Kulturrådets inventarier, rådets bok- och tidskriftsbestånd samt uppgifter som rör rådets bidragsfördelning. Statens konstråd har datoriserade register över offentlig konst. Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) har digitaliserat t.ex. bibliotekskataloger och register över skriftliga samlingar. Svenska Institutet har digitaliserat förteckningen av sitt bok-, film- och videobestånd. Svenska språknämnden har digitaliserat sitt biblioteksregister och skapat en databas med litteraturhänvisningar i olika språkfrågor.

Stora delar av det material som finns digitaliserat hos myndigheter och stiftelser går inte att nå externt. Men det finns undantag, allt informationsmaterial från Svenska Institutet går att nå externt via cd-rom och Internet.

De flesta myndigheter använder elektronisk post i sin verksamhet, majoriteten har också tillgång till Internet. Flera av myndigheterna som har Internet-uppkoppling har ännu inte någon egen hemsida. Många av dem planerar dock att skaffa en sådan. Av de som ännu inte har tillgång till Internet svarar många att de avser att skaffa det i framtiden.

2.2.6 Intresseorganisationer och ideella föreningar

Vi har tillfrågat 127 intresseorganisationer och ideella föreningar om deras IT-användning. Knappt hälften av de tillfrågade svarade på enkäten. Det kan bero på att många av framför allt de ideella föreningarna har en organisation som bygger på ideellt arbete med små resurser.

Svaren är ytterst varierande i omfång och kvalitet. Generellt sett har intresseorganisationer och i än högre grad ideella föreningar mycket lite av eget digitaliserat material. Det vanligaste är att enbart medlems- och eventuella adressregister finns på data.

STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå) har dock en omfattande databas med uppgifter om musikaliska verk, upphovsmän och rättighetsinnehavare samt länkar till utländska STIM-sällskap.^[23] Föreningen Svenska Tonsättare (FST) har ett stipendiatregister. Stiftelsen Hantverksfrämjandet har ett register över dem som under de senaste 40 åren avlagt gesäll- och mästarbrev. Sveriges Konstföreningars Riksförbund (SKR) har ett diabildsarkiv med ca 25 000 diabilder.

Delar av de material som finns digitaliserat hos intresseorganisationer och ideella föreningar är tillgängligt externt. Föreningen Svenska Läromedelsproducenter har t.ex. ett register med ca 16 000 läromedel, vilket man kan abonnera på via diskett eller söka i på Internet. Sveriges författarfond har digitaliserat resultatet av sina stickprovsundersökningar av utlåningen och referensbokbeståndet på folk- och skolbiblioteken (också tillgänglig via Internet).

Flera föreningar och organisationer anger att de inte avser att skaffa datorer och/eller digitalisera material eftersom deras medlemmar/avnämare inte har tillgång till de datorer som krävs för att kunna ta del av elektronisk information.

Få anger uttryckligen att de använder eller har tillgång till e-post, men de som har tillgång till Internet har också möjlighet att sända och ta emot e-post. Få anger att de använder sig av cd-rom.

2.2.7 Övriga

Under rubriken Övriga har vi samlat de svar som av någon anledning inte passar under de andra rubrikerna. Det är enkätsvar från landsting, länsstyrelser, högskolor samt övriga. En bok för alla, Stockholm Water Festival och Svenska kyrkans centralstyrelse har vi placerat under övriga.

Landsting och länsstyrelser är myndigheter som under sig har institutioner som är verksamma på kulturområdet, men som själva inte har så mycket material som är intressant att förmedla i ett kulturnät.

Många av landstingen som har svarat på vår enkät har t.ex. digitaliserade konstregister, främst för internt bruk.

Det material som länsstyrelserna har digitaliserat och som skulle vara intressant för allmänheten att ta del av består framför allt av olika register. Det finns t.ex. register över byggnadsminnen, kulturhistoriskt värdefulla byggnader och fornminnen.

En majoritet av landstingen och länsstyrelserna som har svarat på vår enkät använder sig av e-post och Internet, och flera har lagt upp egna hemsidor.

Högskolorna är generellt sett mycket aktiva på IT-området. Alla högskolor utom en har egna hemsidor med information om verksamheten och det framgår av svaren att användningen av Internet för både intern och extern information ökar kraftigt. I några fall kan man nå mycket stora mängder information via hemsidan, t.ex. på Linköpings universitet^[24] där allmänheten kan nå allt från information om seminarier, rapporter, kurser, forskningsprojekt etc. till omfattande volymer klassisk nordisk litteratur, som lagts ut på Internet av projekt Runeberg.^[25] Flera högskolebibliotekskataloger är sökbara via Internet.^[26]

Inom gruppen övriga finns det inte mycket digitaliserat material av intresse för allmänheten. Svenska kyrkans centralstyrelse har dock ett stort antal digitaliserade register för internt bruk, t.ex. inventarieförteckningar, församlingsstatistik och kyrkobokföringsregister.

2.3 Önskvärd digitalisering

Kulturinstitutionerna har kommit långt i arbetet med att digitalisera sina samlingar, men mycket arbete återstår.

Kulturinstitutionerna har i stor utsträckning valt att digitalisera register över nyinkomna och populära delar av samlingarna, vilket innebär att många äldre och inte lika efterfrågade delar ännu inte har blivit digitaliserade. Många kulturinstitutioner påpekar i enkätsvaren att de har lokala samlingar och äldre bestånd som borde digitaliseras och göras tillgängliga för allmänheten via ett svenskt kulturnät. Kulturinstitutionerna har också redovisat en rad IT-projekt i enkätsvaren. Sammanställningen bygger på svar som inkom under perioden januari-maj 1996 vilket innebär att projekt kan ha avslutats och planer förverkligats sedan dess.

2.3.1 Arkiv

Arkivinstitutionerna har visserligen kommit långt i digitaliseringsarbetet, men registreringsbehovet är enormt. I sina enkätsvar framför många arkiv önskemål om att digitalisera och på så sätt tillgängliggöra register och dokument för allmänheten. Många pekar på behovet av att digitalisera äldre arkivalier för att därigenom minska slitaget på originalen. Enbart Stadsarkivet i Stockholm förvarar 45 000 hyllmeter pappershandlingar, och konstaterar att "tillgången till informationen skulle naturligtvis öka enormt om den kunde sökas med datorer".

Alla arkivinstitutioner ger exempel på samlingar och information som borde digitaliseras och finnas tillgängliga för allmänheten. Det handlar om allt från dagböcker och brev till radio- och TV-program.

Arkivinstitutionernas IT-projekt går i mångt och mycket ut på att digitalisera olika arkivregister. Det handlar om att registrera äldre samlingar såväl som att bygga upp egna specialregister. Arbetarrörelsens arkiv håller t.ex. på med en stor inventering av fackliga fanor och standar, och Arkivet för ljud och bild bygger upp en datakatalog över samtliga grammofonskivor som har producerats i Sverige; en svensk nationaldiskografi.

Flera arkiv håller också på att bygga upp kart- och ritningsregister inom ramen för SESAM-projektet.^[27]

Arkivverket planerar att knyta samman alla statliga arkivinstitutioner i ett nationellt arkivnät med en gemensam utgång mot Internet. En eller flera www-servrar kommer attt kopplas in på Internet för den digitala information som Arkivverket vill distribuera via nätverk för extern användning.

2.3.2 Bibliotek

Biblioteken har kommit långt i sin IT-användning, mycket tack vare enhetliga system för klassificering och katalogisering av mediebeståndet. Bara 7 % av biblioteken som har svarat på enkäten använder inte datorer i den dagliga verksamheten.

Många bibliotek har dock egna specialsamlingar som inte är digitaliserade. Det rör sig ofta om register över äldre litteratur eller samlingar med lokalanknytning.

Biblioteken, och då främst folkbiblioteken, är måna om att fungera som informationscentraler och dra till sig nya besökare. IT-projekt är ett sätt att locka allmänheten till folkbiblioteken. Det kan handla om allt från Internet-kaféer till en datakurs för pensionärer på folkbiblioteket i Kramfors. Läns- och forskningsbiblioteken arbetar främst med övergripande IT-projekt, som att bygga upp kontaktnät eller finna enhetliga system för distansundervisning och digitalisering av bilder. Dessa IT-projekt är sällan så publika som folkbibliotekens olika projekt.

Många folkbibliotek är fullt sysselsatta med att lära sig Internet, lägga upp egna hemsidor och installera multimediedatorer och cd-rom-läsare. Stockholms stadsbibliotek håller t.ex. på att upprätta ett speciellt IT-bibliotek, och biblioteken i Ljungby, Sundbyberg och Mora har startat Internet-kaféer.

Folkbiblioteken har till stor del digitaliserat sina bibliotekskataloger. Men många folkbibliotek har också kataloger över lokala samlingar av fotografier, konst och litteratur som inte är digitaliserade; samlingar som allmänheten skulle ha nytta och glädje av att få tillgång till.

Många folkbibliotek betonar också vikten av att få digital tillgång till kommunal information, t.ex. protokoll, konsumentinformation, lokala arkiv och diarier. I flera kommuner är detta redan möjligt med hjälp av kommunala nätverk. På andra håll kommer det att bli möjligt genom att medborgarkontoren placeras på de lokala biblioteken.

Flera länsbibliotek har konkreta planer på IT-projekt av enbart teknisk natur. Det kan handla om att bygga upp ett digitalt nätverk mellan biblioteken i länet eller att köpa in nya datorer och skaffa Internet-uppkoppling.

Länsbiblioteken har flera register över samlingar som borde digitaliseras. Det är oftast äldre bokbestånd och/eller samlingar av litteratur som har lokal anknytning, som t.ex. emigrant- och soldatregistren vid Stifts- och Landsbiblioteket i Skara.

Forskningsbiblioteken har inte några omfattande planer på olika IT-projekt. De flesta institutioner tycks ha kommit igång med önskvärda projekt och planerar nu främst att digitalisera register över äldre samlingar. De mindre specialbiblioteken, som t.ex. Nordiska Afrikainstitutet och Svenska barnboksinstitutet, planerar för Internet-uppkoppling och egen hemsida.

Det finns mängder av information vid forskningsbiblioteken som inte är digitaliserad. Främst äldre samlingar vid universitets- och högskolebiblioteken borde vara av intresse för forskarvärlden. Flera universitetsbibliotek har valt att registrera nya böcker kontinuerligt och äldre samlingar i takt med att de lånas ut. Uppsala universitetsbibliotek har digitaliserat bokbeståndet sedan 1976 och i dag finns ca en femtedel av bibliotekets 5 000 000 titlar registrerade digitalt.

Knappt en tredjedel av forskningsbiblioteken uppger i enkätsvaren att de håller på att digitalisera förteckningar över sina samlingar. Problemet är att digitalisering av kataloger över äldre samlingar är mycket tids- och resurskrävande.

2.3.3 Museer

Museerna i Sverige har i stor utsträckning datoriserat sin verksamhet, även om 14 % av de som har svarat på vår enkät uppger att de inte använder datorer. En del museer har intagit en avvaktande hållning till den nya tekniken. Det finns en rädsla för att man skall köpa in fel utrustning eller digitalisera materialet på fel sätt, och därför avvaktar många i hopp om en mer övergripande IT-strategi för museiområdet.

Det finns enorma mängder material på museerna runt om i landet och man har kommit olika långt i digitaliseringen av samlingarna. Hela 53 % av museerna uppger att de håller på att digitalisera register över sina samlingar medan mycket få uppger att de har digitaliserat samtliga register. Många museer digitaliserar sina samlingar inom ramen för SESAM-projektet;^[28] andra museer tar hjälp av skolelever eller arbetsmarknadsprojekt.

Det pågår också många IT-projekt vid svenska museer. Statens historiska museum, Telemuseum och Livrustkammaren i Stockholm har t.ex. gett ut tidningen Historiska Nyheter på Internet.^[29] Musikmuseet i Stockholm har ett multimedieprojekt som kallas "Respekt nu - rappens rötter rotas fram".^[30]

Det märks på museernas planer och projekt att arbetet mer och mer bedrivs med hjälp av nya medier och ny teknik. Det är inte längre självklart att ett projekt presenteras i form av en tryckt broschyr. I stället planerar man från början för en redovisning på cd-rom-skiva eller för publicering på Internet. Många museer har också IT-projekt som resulterar i multimedieutställningar; ett sådant exempel är projektet "Den (kun)skapande människan" på Folkens Museum i Stockholm.

75 % av museerna som har svarat på vår enkät uppger att de har samlingar och material som borde digitaliseras och som allmänheten skulle ha nytta och glädje av att få tillgång till. Det rör sig i första hand om föremålssamlingar, arkiv och bokbestånd, men många museer skulle också vilja digitalisera sina bildarkiv. Många museer har dock varken utrustning eller praktiska möjligheter att digitalisera stora mängder bilder och fotografier. Man väljer därför ofta att ha enbart textbaserade bild- och fotoregister, där bilderna beskrivs och relevanta fakta redovisas.

De museer som har kommit lite längre i sin IT-användning har också mer avancerade önskemål om digitaliserad information. Riksutställningar vill t.ex. digitalisera hela utställningar och ge människor möjlighet att besöka dem virtuellt.

2.3.4 Musik, teater och medier

Musik- och teaterinstitutionerna använder främst datorer för ekonomiska och administrativa system. Det blir dock allt vanligare, framför allt på teaterinstitutionerna, att datorteknik används i produktionen. Tekniken kommer att få allt större betydelse för den konstnärliga verksamheten, för såväl produktion som distribution och dokumentation.

Det som ännu inte digitaliserats vid musik- och teaterinstitutionerna och som allmänheten skulle ha glädje av att få tillgång till är främst not- och pjäsarkiv.

Flera musikinstitutioner skriver att de vill informera allmänheten om konserter, turnéer och andra projekt, i någon form av digital evenemangskalender.

Teaterinstitutionerna vill att allmänheten skall få tillgång till digitaliserad information om rekvisita- och kostymförråd samt om den tekniska utrustningen eftersom denna hyrs ut på flera håll.

Många av teater- och dansinstitutionerna (som inte har egna hemsidor) vill också informera allmänheten om sin verksamhet i digital form. De har ofta långt framskridna planer på vad som skall komma allmänheten till del, t.ex. pjäsmanus, forskningsprojekt, fakta och historia om resp. teater, publikundersökningar, undervisningsprogram, recensioner m.m.

De medieföretag som svarat på enkäten har genomgående digitaliserat stora mängder material. Det som återstår är att göra det digitaliserade arkivmaterialet tillgängligt för allmänheten. Sveriges Radio lägger redan ut de senaste riks- och lokala nyhetssändningarna på Internet. Göteborgs-Posten har en omfattande digitaliserad informationsmängd som är externt tillgänglig, bl.a. GP:s digitala arkiv.^[31]

Sveriges Television har bl.a. planer på att digitalisera stillbildsarkivet samt att upprätta en databas med programtablåer, och Eskilstuna-Kuriren vill ge allmänheten tillgång till tidningens arkiv i någon form.

2.3.5 Myndigheter och stiftelser

En omfattande planering av IT-projekt pågår vid myndigheter och stiftelser i Sverige. Man har i hög grad upptäckt de möjligheter som informationstekniken erbjuder.

Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) har t.ex. påbörjat digitalisering av en ortnamnsdatabas. Riksantikvarieämbetet har en fornminnesdatabas som kommer att finnas tillgänglig vid samtliga länsstyrelser i landet. Statens konstråd har planer på att lägga ut sina 19 000 diabilder över offentlig konst på datormedium. Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien skulle vilja ge allmänheten digital tillgång till sin bokutgivning.

2.3.6 Intresseorganisationer och ideella föreningar

Även om många organisationer och föreningar påpekar att de förfogar över små resurser och är beroende av ideellt arbetande medlemmar, pågår och planeras ändå relativt många IT-projekt inom gruppen. Vanligast är att skaffa Internet-anslutning och att skapa egna hemsidor. Flera planerar också att sprida information internt och externt med hjälp av s.k. elektroniska anslagstavlor (BBS:er). En hel del intressanta projekt planeras eller skisseras där den nya tekniken utnyttjas för att tillgängliggöra kulturmaterial i form av bilder och ljud.

2.3.7 Övriga

Universitet och högskolor tillhör de tidiga e-post- och Internet-användarna och därför är det inte förvånande att så många planerade och pågående IT-projekt finns i den här gruppen. Det framgår också tydligt av enkätsvaren att det inte bara är institutionerna för informatik och datavetenskap som är aktiva på området: kvinnoforskning, arkeologi och religion ligger exempelvis också långt framme. Elektronisk publicering av forskningsrapporter, uppsatser m.m. blir allt vanligare och många universitet och högskolor ger studenterna möjlighet att koppla upp sig till lokala nätverk och Internet direkt från studentrummen.

De projekt som förekommer på landsting och länsstyrelser handlar ofta om att öka tillgängligheten till olika typer av lokal kulturinformation - föreningsaktiviteter, kulturevenemang m.m. Länsstyrelserna arbetar för att deras interna register, t.ex. fornminnesregistren, skall kunna bli tillgängliga för allmänheten.

I den lilla och heterogena gruppen övriga planerar man i första hand att skaffa sig hemsidor, för att kunna nå ut med information om sin verksamhet till allmänheten.

2.4 Konklusion

Vår kartläggning visar att mycket information om kultur redan finns i digital form och att ett omfattande digitaliseringsarbete pågår i kultursverige. Det finns också på många håll en uttalad vilja och utarbetade planer för att tillgängliggöra kultur i digital form. Däremot är relativt lite material ännu tillgängligt för allmänheten. I många fall måste dessutom den som vill ta del av den digitala informationen ta sig till den institution som sammanställt materialet.

Det som hittills digitaliserats är huvudsakligen register och förteckningar, ofta av relativt elementärt slag, medan enskilda dokument och föremål ännu enbart i mycket begränsad omfattning finns tillgängliga i elektronisk form. Samtidigt skall sägas att allmänheten knappast är intresserad av ett fullständigt digitaliserat material utan i många fall bara vill kunna få tillgång till kulturinstitutionernas allmänna resurser. Institutionernas mest efterfrågade och intressanta material bör dock göras tillgängligt i digital form. Även material som är mycket ömtåligt, efterfrågat eller slitet är lämpligt att överföra i digital form för att på så sätt skona originalet. Dessutom bör övervägas om material bör tillgängliggöras för utbyte mellan kulturinstitutioner, mellan forskare och för utbildningsändamål.

Vilket material som bör digitaliseras är de enskilda institutionerna oftast mest lämpade att själva avgöra. Institutionerna är de som känner sitt material bäst och vet vad som är mest efterfrågat. Om en institution underlåter att digitalisera ett material som vore värdefullt för allmänheten att få tillgång till, bör regeringen via de årliga regleringsbreven styra digitaliseringsarbetet i önskvärd riktning.

Någon övergripande samhällelig strategi för vad som bör prioriteras när det gäller IT-användning vid kulturinstitutionerna finns inte. Varje kulturinstitution ansvarar själv för sin IT-användning och bör upprätta en egen IT-strategi utifrån sina specifika förutsättningar. Samtidigt är det viktigt att diskutera frågan om gränsdragningen mellan respektive institutions egen bedömning och samhällets ansvar för vad som bör ingå i infrastrukturen.

Ännu finns inte gemensamt överenskomna och accepterade regler för hur olika typer av kulturinstitutioner skall klassificera och katalogisera sitt material. Ett mer strukturerat samarbete över institutions- och sektorsgränserna är därför nödvändigt om institutionernas material enkelt skall kunna sökas och nås via Kulturnät Sverige och andra gemensamma söksystem.^[32] Vi tror att Kulturnät Sverige kan fylla en viktig funktion som gemensamt forum för detta arbete.

Många institutioner står inför principbeslut vad gäller val av system, utrustning och hur resurserna skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt. Därför är det viktigt att institutionerna i ökad utsträckning samarbetar och utbyter erfarenheter om t.ex. för- och nackdelar med olika slags katalogisering och teknisk utrustning. Vid sidan av de befintliga samarbetsorganen inom de olika kultursektorerna, som Insam,^[33] BIBSAM^[34] m.fl., bör Kulturnät Sveriges planerade elektroniska diskussionsgrupper kunna fungera som ett gemensamt forum för sådana diskussioner.

Digitaliseringsarbetet har hittills i stor utsträckning skett med hjälp av tillfälliga anslag via arbetsmarknadsåtgärder och liknande. Varje institution bör utarbeta sin egen strategi för hur den befintliga organisationen långsiktigt anpassas så att tillgängliggörande genom digitalisering blir en permanent del av verksamheten.

Vi ser informationsteknik och Internet som kraftfulla verktyg för att öka tillgängligheten till svensk kultur. Genom att göra kulturmaterial tillgängligt i digital form och distribuera det genom ett Kulturnät Sverige, dvs. en välstrukturerad del av Internet, kan fler människor än i dag få tillgång till det svenska kulturarvet och till samtida kulturyttringar. Det är också viktigt att det framtida Kulturnät Sverige omfattar en vidare krets av kulturproducenter än enbart de samhälleliga kulturinstitutionerna.

Kulturinstitutioner och -myndigheter bör på olika sätt förmås att göra sin verksamhet digitalt tillgänglig. Ett sätt som vi rekommenderar är att regeringen i regleringsbrev till institutionerna ställer krav på årlig redovisning av i vilken utsträckning verksamheten finns tillgänglig i digital form. Regeringen kan också välja att mer explicit uttala att en viss andel av verksamheten eller ett visst innehåll görs tillgängligt i digital form.

Noter

2. Se förteckning på adress http://www.nrm.se/vlmp/sverige.html [Tillbaka]

3. Med arkivinstitutioner avser vi institutioner som i första hand förvarar, vårdar och katalogiserar arkiv. [Tillbaka]

4. Adressen är http://www.msb.malmo.se [Tillbaka]

5. Adressen är http://www.nsb.norrkoping.se [Tillbaka]

6. Adressen är http://www.linkoping.se/bibliotek/ [Tillbaka]

7. Adressen är http://www.hj.se/hs/bibl/spectext.html [Tillbaka]

8. Se 7.3.1 [Tillbaka]

9. Se även 3.3.4 samt 6.3.3 [Tillbaka]

10. Adressen är http://www.libris.kb.se [Tillbaka]

11. Adressen är http://www.ub2.lu.se/ [Tillbaka]

12. Adressen är http://www.sub.su.se/ [Tillbaka]

13. Adressen är http://www.ub.uu.se/ [Tillbaka]

14. Adressen är http://www.lib.kth.se [Tillbaka]

15. Adressen är http://www.niwl.se/bibl/ib.htm [Tillbaka]

16. Adressen är http://www.sppb.se [Tillbaka]

17. Adressen är http://www.nrm.se/ samt http://linnaeus.nrm.se/ [Tillbaka]

18. Adressen är http://andree.grm.se[Tillbaka]

19. Adressen är http://www.folkoperan.se[Tillbaka]

20. Adressen är http://www.riksteatern.se [Tillbaka]

21. Adressen är http://www.sunet.se/sweden/news-sv.htlm [Tillbaka]

22. Adressen är http://www.sr.se [Tillbaka]

23. Adressen är http:// www.mic.stim.se [Tillbaka]

24. Adressen är http://www.liu.se [Tillbaka]

25. Adressen är http://www.lysator.liu.se/runeberg/ [Tillbaka]

26. Se också 2.2.2. [Tillbaka]

27. Se 3.1.3. [Tillbaka]

28. Se 3.1.3. [Tillbaka]

29. Adressen är http://www.telemuseum.se/hpn/ [Tillbaka]

30. Adressen är http:// www.smus.se/musikmuseet/respektnu/ [Tillbaka]

31. Adressen är http://www.gp.se [Tillbaka]

32. Se vidare kapitel 6. [Tillbaka]

33. Se 6.4.1. [Tillbaka]

34. Se 6.3.5. [Tillbaka]