Bilaga 7 Kulturens skyltfönster på Internet

Ett snapshot från januari 1997 av en föränderlig kulturscen

Av Karl-Erik Tallmo
redaktör för tidskriften The Art Bin
e-post: [tallmo@nisus.se]

Varför en kulturell guide till just Internet och bara Internet? I Kulturnät Sveriges kommittédirektiv (1995:129)^[1] talas om IT såsom mer eller mindre synonymt med något internationellt datornätverk. Naturligtvis är informationsteknik något som definitionsmässigt kan innefatta allt från gåspenna eller huggmejsel till datorer. Och även om vi begränsar oss till den nya  informationstekniken, kan man förstås förutom Internet räkna in mera begränsade elektroniska anslagstavlor (BBS:er), som man ringer upp via ett särskilt telefonnummer, eller något kommersiellt nätverk av typen Compuserve eller America Online. Men även dessa integreras alltmer med Internet, och deras för- och nackdelar är ungefär desamma som Internets, fast i miniatyr. Möjligen kan just begränsningen ha särskilda juridiska konsekvenser, men detta är inte ämnet här.

Produktioner på cd-rom måste också räknas till modern IT, men här föreligger inte den kommunikation mellan olika användare som direktivet talar om. Den största skillnaden mellan cd-rom och olika typer av nätverkspublikationer är att cd-rom är en fast enhet som är betydligt besvärligare att uppdatera. Dokument på cd-rom blir helt enkelt inte dynamiska såsom dokumenten på Internet, vilka kan förändras varje dag, varje minut, t.ex. efter varje specifik användares önskemål. Cd-rompublikationer rör sig dock med ungefär samma delmedier som Internet: texter, stillbilder, digitaliserad video och digitaliserat ljud. Cd:n har här ännu en stor fördel framför Internet: de oerhört utrymmeskrävande ljud- och videofilerna kan visas lättare med cd-romteknik än via de långsamma nätverken. Med detta sagt ger vi oss alltså på Internet.

I stället för det engelska ordet Website,  tänker jag använda Svenska datatermgruppens rekommendation "webbplats".^[2] När jag skriver "nätet" i bestämd form, så är det en svensk kortform för Internet. Web browser  får bli "webbläsare", alltså det program som man använder för att ta sig runt på Internets World Wide Web (www). En plats på www är egentligen rätt svår att definiera, men torde kunna ses som en tematiskt någorlunda avgränsad del, dvs. en elektronisk tidskrift, några informationssidor från ett museum eller ett företag. Rent tekniskt är den också oftast begränsad till en och samma server.

Rubrikens ordval skyltfönster är förstås något av en blygsam dubbelvits. Dels är fönstermetaforen förhärskande i de flesta användargränssnitt på persondatorer i dag, dels tycks det s. k. surfandet vara typiskt för det nuvarande utvecklingsstadiet hos de globala nätverken - en sorts windowshopping om man så vill, där man mera sällan bestämmer sig för att satsa på något speciellt, köpa en vara, läsa en längre text etc.

Det som lyser mot oss på Internet är just förflyttningens lockelse, inte dröjandets. Mediet och vår ovana vid det inbjuder inte till att stanna och fördjupa sig. Varje gång man faktiskt fångas av något är det paradoxalt nog emot  detta nya mediums mest slående karaktärsdrag. Det är ett hyperuniversum, där länkarna lätt blir budskapet, inte det de sammanlänkar. Jag tror dock att detta är övergående; såväl tekniken som dess användare kommer att utvecklas, tekniken blir mera användarvänlig, men användarna själva kommer förstås också att mogna, vänja sig vid detta vårt sekels troligen mest epokgörande medium.

När det gäller aktiviteter på Internet brukar man skilja mellan hur kongeniala dessa är med själva mediet. Bland det mest perfekta som erbjuds är förstås datorprogram som kan informeras om, beställas, levereras och betalas för direkt på nätet. Något mindre anpassat är saker som kan beställas elektroniskt men som sedan måste levereras via andra kanaler.

Databranschen har förstås på ett alldeles osökt sätt haft sin naturliga plats på Internet och andra nätverk (t.ex. tidigare fristående som Compuserve, America Online etc). Resebranschen och bankväsendet förväntas bli de näringar som härnäst invaderar Internet och intar en betydande plats.

När det gäller kultur, så har det kommit bort ur diskussionen att den har frodats på Internet nästan hela tiden nätet funnits. Den akademiska världen, både den naturvetenskapliga och den mera humanistiskt inriktade, har länge utbytt och publicerat material på Internet, från rent bilaterala diskussioner mellan forskare per e-post, över bredare diskussionslistor avsedda för en hel forskningsgren eller disciplin, till färdiga rapporter och uppsatser som spridits, bara till prenumeranter eller för mera allmän hämtning från någon server, gopher och senare www. (Skillnaden mellan gopher och www är att på www har man hyperlänkade ord inne i textdokument, och bilder kan visas direkt i dokumenten; den äldre funktionen gopher har också en sorts globalt mycket flexibel länkning, men bara på filnivå. Man kan klicka på mappar - underbibliotek - eller enskilda dokument och förflyttas till den server där just detta dokument ligger.)

Många forskningsbibliotek har varit tidigt ute med att tillhandahålla bibliografier och olika katalogtjänster via Internet (ofta som en avläggare till separat uppringda system). Vad som däremot varit svårt att finna tidigare är enskilda konstnärer eller författare som direkt antingen informerar om sin konst eller visar prov på verk gjorda i den verkliga världen. Men de senaste åren har detta - i dyningarna av den våg av self-publishing som böljat i pappersvärlden - kommit att öka forsartat. Ungefär samtidigt har också många kulturinstitutioner vaknat och börjat lägga ut material på nätet. Det har då oftast varit fråga om elektroniska broschyrer med exempel ur samlingarna, öppettider och dylikt.

Det är annars rätt svårt att hitta konstnärliga eller kulturella ställen på Internet där man inte bara reproducerar eller distribuerar verk skapade i ett annat medium, utan skapar direkt för, på eller av nätet med de verktyg som finns till hands, e-postrobotar, mailbackfunktioner (man skickar ett e-postmeddelande med ett eller flera kommandoord, så svarar servern med att skicka tillbaka ett visst meddelande), cgi-, java- eller javascript-programmering (programkod som exekveras antingen på www-servern eller av webbläsaren och som medger att dokumenten blir dynamiska och kan förändras interaktivt).

Något man stöter på överallt på Internet är en ny sorts elektronisk revirmarkering; folk som skaffar sig personliga www-sidor där de kan visa upp familjemedlemmar eller publicera egen datakonst eller dikter. En av de verkligt epokgörande nyheterna med Internet är ju just att den utrustning som kan göra oss till mottagare av budskap också ger oss möjligheten att publicera oss och distribuera det vi publicerar via nätet. Kommittédirektivet talar här tyvärr bara om kulturkonsumenter, men på Internet blir man lätt kulturproducent också - alltför lätt hävdar vissa.

Precis som den lekande människan numera tycks ha tagit ledningen i utvecklingen av komplicerade datasystem - t.o.m. av militära system - så tycks tendensen vara att de programmeringsresurser som finns på Nätet utnyttjas mer för spel och skämt i början. Ett par tillämpningar som just är på skoj är t.ex. The Zippy Page, där slumpmässigt valda citat ur den absurda satiriska serien Zippy (av Bill Griffith) interfolieras i texterna på andras www-sidor via en sorts filter.

En annan tillämpning är Scott Pakin's automatic complaint-letter generator, där man får fylla i namn på den man vill klaga på, därefter personens kön, samt hur många stycken brevet skall omfatta. Någon typ av syntaktisk generator skapar sedan ett antal meningar. Har någon gjort något liknande för mera "seriöst konstnärliga" ändamål? Den frågan kan knappast sägas ha fått något svar genom min undersökning. Men kanske finns något i den stilen bland de cirka 50 miljoner dokument som World Wide Web nu lär omfatta.

När vi i dag talar om publicering på Internet, har det nästan blivit synonymt med utgivning på www. Men man skall inte glömma e-postbaserade tidningar och diskussionslistor, dvs. e-postmeddelanden som går ut till en grupp prenumeranter, där alla läser allas brev. Detta kan ofta på ett fruktbart sätt kombineras med t.ex. en sida på www. Översikter över litterära och en del konstnärliga diskussionslistor finns på [gopher://gopher.english.upenn.edu/11/Lists/]. Diskussionslistor i allmänhet förtecknas i rikligt mått på webbplatsen Liszt. Söker man efter en diskussionlista i ett visst ämne, kan man här leta bland 50 000 listor.

De s. k. nyhetsgrupperna på Usenet kan ofta kopplas till aktiviteter på www. Virtual Beret  har både ett www-ställe och en grupp på Usenet (news:alt.art.virtual-beret), så även svenska Digitala salongen, som har diskussioner på [news:swnet.sis.samtalisalong]. När det gäller att nå ut snabbt med ren oglamorös text är vanliga enkla e-postbaserade magasin fortfarande effektiva, fast de flesta nu stirrar sig blinda på de trögt uppdykande bilderna på www. E-post går ju direkt till en persons brevlåda; prenumeranten behöver inte söka upp en server. Www-baserade tidskrifter har dock fördelen att kunna fånga upp "förbipasserande", som inte känner till tidskriften på förhand. En kombination av metoderna är nog det bästa. Många www-baserade publikationer bygger mycket riktigt också upp en prenumerantfunktion, där ett e-postmeddelande skickas till intresserade så snart www-servern har uppdaterats med nytt material.

Nätet används strängt taget ofta till annat än det man normalt förknippar med publicering; arbetsgrupper spridda över världen kan ha www-sidor att samlas kring, där man kan utbyta information, läsa varandras artiklar och inlägg osv. Flera sådana projekt kring hypertext förekommer, liksom arbetsgrupper för ett globalt musikskapande (som jag återkommer till).

Konferens- och seminariearrangörer sätter ofta upp informationssidor för att först locka folk till konferensen, och efteråt publiceras ofta föreläsningar och annan dokumentation för dem som inte kunnat närvara.

Finansieringen av kulturmaterial på Internet bygger främst på sponsring, antingen av företag som får ha sin logotyp med någonstans i publikationen som tack, eller också finansieras den av någon akademisk eller statlig institution. Viss annonsering förekommer också, men inte så ofta i renodlade kultursammanhang. Knappast några tar betalt direkt av sina läsare/besökare. Detta kommer säkert att vara annorlunda om ett eller ett par år, men ännu är traditionen att allt skall vara gratis stark på Internet.

En del försök har gjorts att sälja skönlitteratur i elektronisk form på Internet. Omnibooks  försökte sprida böcker enligt shareware-principen, dvs. att man får boken gratis och betalar om man läst och tyckt om den. Omnibooks  ägare märkte dock snart att inte ens en promille av dem som laddat ned en bok betalade. Senast i raden av försök är FictionNet, som visar delar av sina böcker online medan resten får beställas mot avgift för leverans på diskett i Adobes PDF-filformat (portable document format).

Har nätet inspirerat till nyskapande?

Vad finns det nu för ställen på nätet som skulle kunna bedömas som kongeniala och nyskapande? Jag skall syna några ställen jag hittat själv eller fått förslag på.

Det bästa exemplet på verklig nätkonst, ligger faktiskt inte på World Wide Web utan bygger på e-post. Det är Carl Steadmans fyndiga e-postroman Two Solitudes.  Den kan man prenumerera på genom att skicka e-post till [two_solitudes@freedonia.com]; och skriva "subscribe" i ämnesfältet (subject). Under ett par veckor får man sedan då och då e-postmeddelanden som ger intryck av att ha kommit fel, som läsare får man känslan av att smygläsa andras post. I detta fall är det en kärlekshistoria som berättas genom att vi får ta del av brevväxlingen mellan Lane Coutell och Dana Silverman. Tyvärr är den inte så bra från litterär synpunkt (inte heller tillräckligt olitterärt för att vara naturalistiskt), men idén är ju lysande. 1800-talets brevroman har återuppstått i s.k. realtid!

En annan bra idé, som strängt taget är exempel på en global arbetsgrupp, är Resrocket Surfer. Det är ett antal musiker världen runt som skapar musik tillsammans över Internet. Deras plats på nätet är mycket innehållsrik; där finns en pratkanal (chat) och möjlighet att utväxla ljud i olika filformat. Utan att vara medlem kan man höra några smakprov ur produktionen i ljudfilformaten wav och aiff.

Cyberspace Opera, Honoria in Ciberspazio,  är ett kollektivt samarbete av ett femtiotal personer, som skapat en operaföreställning via nätet. Brain Opera är ett annat kollaborativt operaprojekt, startat av tonsättaren Tod Machover tillsammans med Massachusetts Institute of Technology (MIT). Operan har uppförts live med deltagande direkt från nätet på olika platser i den verkliga geografin under hösten 1996 (bl.a. i Köpenhamn).

Ensembleteatern i Malmö har ett projekt med interaktiv teater på nätet, mordhistorien Martin Keller,  som spelas i flera avsnitt, författade av folk på Internet och snabbehandlade av teaterns dramaturg. Handlingen hittills finns sammanfattad på [http://www.ensembleteatern.se].

Det har rätt länge varit populärt att sätta upp digitala kameror som t.ex. var tionde minut förmedlar en bild av en kaffeautomat, ett gathörn eller ett kontorslandskap ut på nätet. Man kan tycka att efter några decennier med television och inte minst offentliga övervakningskameror, borde detta inte vara så lockande, men tydligen är mediet budskapet i detta fall. Och naturligtvis det som nämnts tidigare om publicering på nätet - att nästan vem som helst med relativt blygsam utrustning kan nå ut till andra.

En sorts kontrabevakning kan man kanske säga att Steve Mann på MIT håller på med. Han bär en hjälm med en digital kamera på som fotograferar det han själv ser och förmedlar detta ut på nätet. Här ser man tydligt hur flytande gränsen kan vara mellan ett mera tekniskt experiment (eller studentikost skämt) och konst, för Manns bild tas sedan upp med en länk av konstnärerna på Adaweb, som alltså här gör den till en sorts elektroniskt readymade.

Bowling Alley kan nog sägas utnyttja nätet i viss mån. Det är vibrationerna från bowlare som förändrar hur bilderna sänds ut. Här visas dels bilder på käglor och klot, men framför allt är det ord som kastas om på olika sätt och körs ut som bilder (inline images till skillnad från textfiler). Man kan också bidra med egna ord som då blir en del av verket. Man skulle dock behöva en ISDN-förbindelse med Internet för att till fullo uppskatta den ganska långsamma och ryckiga föreställningen. Detta är ett projekt med tre olika parter inblandade; producent är Walker Art Museum i Minnesota.

På Impressionist painting with Java kan man måla över en vald bild med något som ser ut som penseldrag. Att göra det på nätet är ju inte nödvändigt, bara lite mer omständligt än att göra det på sin egen dator. Just detta är idén hos Anfypaint - The Virtual Gallery, där man får ladda ned ett program att rita med. Sedan skickar man teckningen för utställning på galleriet. Det skulle strängt taget kunna göras med disketter i frankerade kuvert - och det som ställs ut är knappast konst utan liknar mest telefonklotter.

Användargränssnitten på World Wide Web skulle kunna vara ämnet för ytterligare en rapport. Fler och fler inser numera att man bör försöka underlätta för människor att förstå hur man skall bära sig åt för att navigera runt på en webbplats. Konstiga bilder där man får gissa sig till var man skall klicka för att komma vidare passar möjligen i mera livsstilsinriktad och imageskapande reklam, i spel - eller i konstnärliga sammanhang, tycker många. Själv tycker jag att det vore skönt om även modernistiskt inriktade konstnärer kunde göra webbplatser där man någorlunda kan orientera sig. Inte ens Joyce eller Cortazar kastade om pagineringen i sina böcker eller tvingade oss läsare att öppna boken i ryggen i stället för i framkanten. Men på nätet skall man prompt behöva gissa, tycker många kreatörer. Adaweb är inte värst i det här avseendet men ändå ganska tröttande att klicka sig runt i. Det är synd, för här finns en del intressant.

Adaweb  är uppkallat efter datapionjären lady Ada Byron Lovelace, och här finns t.ex. Jenny Holzer med sina truismer av typen: "ALL THINGS ARE DELICATELY INTERCONNECTED", "BOREDOM MAKES YOU DO CRAZY THINGS" eller "EVERYONE'S WORK IS EQUALLY IMPORTANT". Man kan själv modifiera dessa meningar eller lägga till nya. Är detta kongenialt med nätet? Tja, egentligen inte, men det är ändå en rätt skojig och även rätt tankeväckande idé. Passar kanske nätet bara för självklarheter? Urholkas sanningarna hela tiden? Finns det en ny sorts muntlig tradering i skriftform på nätet? Osv.

En annan tillämpning inom ramen för Adaweb är Alter Stats, där en diagrammatisk bild skapas beroende på vilken datorkonfiguration den användare har som just loggar in. Det underliggande programmet avläser vad man har för typ av Internet-förbindelse och dator och gör ett diagram av detta, som modifieras om man går in flera gånger. Det hade dock varit trevligare med något mindre teknologiskt än ett diagram. Egentligen är detta också en sorts teknologiskt readymade som görs till konst. Å andra sidan - var det inte någon som ställde ut kretskort som konst? Eller var det DNA-molekylmodeller?

Teknologiskt är också Cyberhead - Am I Really Existing? av fransyskan Patrice Caire, som bor i New York. Detta är ett antal videoklipp från en datortomografi, som visar kroppen avskalad i olika skikt. Filmerna hänger dock inte ihop, så det blir lite extra fragmentariskt, och det är ju egentligen inte något som utnyttjar just Internets funktioner utan skulle passa bättre på cd-rom. Intressant, men trots allt kanske mera fysiologi än konst.

De ryska emigranterna Vitaly Komar och Alex Melamid har gjort en installation på Dia Center for the Arts i New York. Den heter The Most Wanted paintings  och är en sorts konstnärlig marknadsundersökning, där folk från bl.a. USA, Frankrike, Turkiet, Ryssland och Island fått besvara frågor om huruvida man tycker bäst om målningar med nakna eller påklädda människor, inga människor alls, om man helst vill ha skarpa vinklar eller rundade kurvor, vilka favoritfärgerna är, om man vill ha med djur eller kanske frukt i bilden osv. Bilderna som sedan gjorts efter önskemålen liknar hötorg, av lite olika nationell karaktär. Spännande och tänkvärt och en plats väl värd att besöka, men visst hade man kunnat göra det i TV lika gärna. Kanske rent av med musik. Populärmusik från olika europeiska länder - visst ja, det finns ju redan.

Under förvåren 1997, fram till 29 mars, ordnar Artnetweb och MIT en utställning som kallas PORT: Navigating Digital Culture. Konstnärer inbjuds att visa upp verk som just utnyttjar Internet som medium. Det skall vara interaktivt och användare skall kunna delta i realtid, är det tänkt. Det förefaller ganska lovande, men att döma av de bidrag som finns tillgängliga när detta skrivs, krävs oftast speciell utrustning för att delta, endast webbläsare räcker inte, utan man behöver också vissa plug-in-program (tillägg som utökar funktionerna i grundprogrammet) och även särskild hårdvara, kanske videokort eller processor på 200 MHz.

Olika interaktiva skönlitterära texter är ett kapitel för sig. Interaktivitet räcker ju inte för att vårt kriterium skall uppfyllas men låt mig ändå nämna några av de projekt som finns.

Noah Wardrip-Fruin är verksam vid New York Universitys Center for Digital Multimedia, som sysslar med forskning och undervisning kring multi- och hypermedia. Hans Book of Endings beskrivs som ett "network fiction piece". I princip består verket av ett antal bilder utförda som klickbara bilder (image-maps) som leder till olika textpartier som hänger ihop ganska löst. Ibland kan man också klicka på ord. Endings för alltså närmast tankarna till en massa loose ends snarare än till slut. Ett annat hypertextprojekt är Fantastic Prayers av författaren Constance DeJong, konstnären Tony Oursler och musikern Stephen Vitiello, med hyperlänkar mellan text, bild, video och ljud. Lite för många kockar kanske, men det glimtar till av inspiration här och där.

Om experimentet Monique utnyttjar nätet så särskilt är väl tveksamt. Initiativtagaren till detta lösliga elektroniska bokprojekt heter lustigt nog David Bookbinder. Han och, när detta skrivs, sju andra författare medverkar via e-post med textfragment som speglar denna Monique och hennes vänners öden på olika sätt. Men detta kunde man nog lika gärna ha skickat per vanlig post eller fax. Det är inte heller särskilt intressant att läsa.

En lite mer komplicerad struktur har byggts i My name is Scibe av Judy Malloy m. fl. Här har deltagarna också infogat en del parallella projekt som man kan råka på när man minst anar det. Många hypertextprojekt av den här typen består antingen av rätt svulstiga poesiförsök eller rent berättande fragment som hopfogas på olika sätt, och själva berättelsen är då inte sällan påverkad av science fiction eller dataspelens ramhandlingar.

Daisy's Amazing Discoveries är en sorts finsk tvålopera i Internetförpackning, mycket välgjord och snyggt utförd grafiskt, men aningen svårnavigerad. Texterna finns på engelska och finska, och man kan interagera genom att t.ex. tipsa skandaltidningen Flash om lämpligt skvaller.

The Flames City  är ett hypertextexperiment inom ramen för tidskriften Flames. Man rör sig på stadens gator, går in i hus och kan läsa om de personer som bor där, liksom om deras miljöer och de ting som finns där. Det roliga här är möjligen att bokhandeln i Flames City inte säljer fiktiva böcker utan sådana man kan beställa direkt online.

Boken om Sara och de andra i Broköping är inte någon hypertextroman men ändå ett kollaborativt arbete värt att nämna. Under författaren Lasse Ekholms ledning har 600 elever via Skolnet skrivit denna bok tillsammans under ett år.

Die Zeits litteraturpris 1996 kan man läsa om på nätet, och där finns länkar till flera intressanta texter. Sven Stillichs  lilla textuniversum med titeln Verwunschlos, med färgade testbildsartade bakgrunder, fick specialpris.

En av de bästa hypertexter jag stött på, dock inte heller denna med nätet som ovillkorligt raison d'être,  är Lisa Bloomfields No Memory. Enkelt, avskalat och stilrent.

Vill man ha en översikt över skönlitterära hypertexter på Internet kan man gå till Hyperizons. När det gäller iklädandet av klassiska texter i hypertextdräkt, så har Mats Dahlström  skrivit en intressant uppsats, Hypereditioner av antik litteratur. Åsa Harvard  på Konstfack undersöker hypertextens livsvillkor och verkningsmedel under rubriken På jakt efter den icke-linjära texten.

Kulturställen värda ett besök

Vi lämnar försöken att hitta former som verkligen utnyttjar nätet och övergår till webbplatser som ändå är värda ett besök. Allt behöver ju inte vara innovativt. Det finns mängder av intressanta ställen, där man kanske bara i all anspråkslöshet presenterar t.ex. en klassisk text - utan vare sig spektakulär grafik eller animationer. Spridningen, tillgängligheten och sökbarheten räcker ju långt som motivation till att något finns på nätet.

Tidskrifter

Av svensk e-periodica kan nämnas några som dock inte är självständiga kultur-tidskrifter. Aftonbladets E-kultur  finns på [http://www.aftonbladet.se/e-kultur/kultursidan.html] och SvD samlar recensioner, understreckare etc. en tid, innan de flyttas över till det avgiftsbelagda Mediearkivet. FiB/Kulturfront har en avläggare på Internet, där man bl.a. kan läsa kolumner av Jan Guillou och Jan Myrdal. Anrika Ord & Bild har också fått en webbupplaga.

Basilisk är en snyggt gjord tidskrift, redigerad av den mångkunnige konstnären, arkitekten, musikern m.m. Edward Keller i New York. Den behandlar film, arkitektur, filosofi, litteratur, musik m.m. Här kan man finna artiklar om filmer som Bladerunner, men även essäer om saker som seendet: var exakt uppträder själva seendet och hur ser dess mekanik ut?

The Blue Moon Review (tidigare The Blue Penny Quarterly) är ett litterärt magasin med rätt hög standard på bidragen och med god design. Det utges i Virginia.

Common Boundaries heter en tidskrift som samlar mycket av gatukulturen från New Jersey och New York: musik, konst, dikter etc. Drivande är Easton Davy, som själv deltar med några målningar i nr 1, i en sorts graffitiinspirerad expressionistisk stil.

Gemensamma gränser kan man också säga att fyra andra webbplatser har. Under det gemensamma namnet Brainwave har de fått varsin ram i webbläsarfönstret. Här finns Salon Magazine,  en fräck allmänkulturell och politisk publikation, med ämnen från Woody Allen och Elvis till Bruno Bettelheim, Margaret Atwood och libertarianer, och här finns den besläktade tidskriften Feed  samt två andra fora, Electric Minds  och The Site.

En av de bästa kulturpublikationerna på Internet är Postmodern Culture, som utges av North Carolina State University, Oxford University Press och University of Virginia's Institute for Advanced Technology in the Humanities. Oregelbunden utgivning och hafsig formgivning, men alltid läsvärda artiklar, med titlar som "Women Writers and the Restive Text: Feminism, Experimental Writing and Hypertext" (av Barbara Page) och "'God Has No Allergies': Immanent Ethics and the Simulacra of the Immune System" (av Adrian Mackenzie). I redaktionen för PMC ingår Stuart Moulthrop, en av pionjärerna inom hyperfiktionen. Han utgav 1991 romanen "Victory Garden" (på Eastgate Systems elektroniska förlag).

Word är en svårbeskrivbar plats på nätet, men en av de mest överraskande och angenäma att besöka. Man får aldrig riktigt grepp om dessa besynnerliga texter och bilder, och man skrattar ofta. Marisa Bowe är redaktör med sinne för akademistisk klacksparksprosa, och den utomordentliga designen är art directorn Yoshi Sodeoka ansvarig för.

Renaissance Forum publiceras av University of Hull och kan utgöra exempel på de riktigt seriösa akademiska tidskrifterna. Early Modern Literary Studies: A Journal of Sixteenth- and Seventeenth-Century English Literature är en annan, som utges av University of British Columbia.

CTheory är också en av de mer prestigeladdade kulturpublikationerna på Internet. Den utges i ett samarbete mellan the Dean of Arts and Science och Department of Political Science vid Concordia University i Montreal. Huvudredaktörer är Arthur och Marilouise Kroker, och de har en imponerande stab av redaktionella rådgivare: Kathy Acker, Jean Baudrillard, Bruce Sterling, Siegfried Zielinski, Stelarc, m. fl. Nyligen skrev t.ex. Baudrillard här en artikel om Disney, som den verklige skaparen av virtuella världar. (Designer på CTheory är förresten Carl Steadman, som gjorde e-postromanen "Two solitudes".)

Frederick Barthelme redigerar den fina Mississippi Review, som startades offline redan 1970 av Center for Writers vid University of Southern Mississippi. Här kan man bl.a. läsa Joyce Carol Oates essä "Death, Etc."

Grand Street är en välgjord publikation hos Voyager. Den redigeras av Jean Stein, och medverkande är bl.a. John Waters och Dennis Hopper. Hos Voyager huserar också The Paris Review, en internationell litterär kvartalstidskrift, som nu är inne på femtionde årgången. Man får här en del prov från den tryckta upplagan.

Images: A Journal of Film and Popular Culture försöker närma sig film och populärkultur på ett både folkligt och akademiskt sätt. Publikationen redigeras av Gary Johnson i Kansas City.

En del bra poesi och noveller kan man finna i Nebraskabaserade Robert Fulkersons The Morpo Review, liksom i Wisconsinboende Clifford J. Kurkowskis e-magasin 256 shades of Grey.

Har du drabbats av det vita papperets förbannelse? Skrivkramp alltså. Det finns faktiskt en tidskrift om detta, Writer's Block, där man bl.a. kan läsa en del om datorteknikens inverkan på skrivandet.

Leonardo och FineArt Online är en sorts systerpublikationer. Leonardo hänger i sin tur ihop med någon form av intresseorganisation, ISAST, för konstnärer med teknologisk inriktning (de verkar ju dock inte helt missgynnade på nätet). Leonardo har sitt rent fysiska säte vid MIT, medan FineArt Online finns i Australien (med serverfilialer, s.k. speglar, i USA och Europa). Båda dessa publikationer har utställningar och artiklar och sysslar med förkärlek med cyborgproblematiken, dvs. frågor kring korsningen människa/maskin. Man har t.ex. publicerat Stelarcs verk, och en utställning i Leonardo var betitlad "Perverting technological correctness". En rad konstnärer visade upp teknologins oundviklighet, snarare än hur nymodig den är.

I Kalifornien ges Striking Distance ut av Timothy Silverlake. Den innehåller artiklar, och konst visas i galleri, men man kan också köpa konst här. Stirling Marginal Review heter ett skotskt konstmagasin med en del intressant.

Jay Grimm och Alissa Schoenfield ger ut den ambitiösa Critical Review, där man recenserar amerikanska konstutställningar medan de ännu pågår. Äldre recensioner sparas också i en databas. Talkback - A Forum for Critical Discourse är en tidskrift som uteslutande sysslar med online-konst i samhällsbelysning.

Museos, "la revista de las grandes exposiciones", är ett spansk- och engelskspråkigt magasin med utgivningsort Monterrey, Mexiko, som försöker hålla reda på och presentera bra utställningar i världen.

Spanskspråkig är också El cuarto del Quenepón, som speglar puertoricansk kultur. I Portugal ger Oportouniversitetets Faculdade de Belas-Artes ut Nättidskriften [up] arte.

Future Pacific är ett nyzeeländskt e-magasin. Här kan man läsa om maorikultur såväl som om jazzgruppen Jazz in the Present Tense. Nere vid antipoden finns också det australiska multimediemagasinet MM - Australian Multimedia Online.

Grist Online är John Fowlers poesiprojekt, som från början bestod av en e-postbaserad tidskrift, men som nu finns på www. Här kan man läsa dikter av poeter som John Bennett, William Burroughs, Fabio Doctorovich, Peter Ganick, David Ignatow, Bill Luoma, Jim McCrary och Reid Wood. Dessutom frodas ett antal andra tidskrifter under Fowlers paraply, t.ex. den unge finländaren J. Lehmus med projektet Cyanobacteria International,  vidare Anabasis  och Room Temperature.

Amerikanen Jason Snells Intertext är en av de äldre (snart sex år) tidskrifterna, och den innehåller novellistik med viss smak av creative writing. Ett och annat bra återfinns dock här. Tidskriften har genomlevt många former; e-postbaserad, nedladdningsbara Postscriptfiler för typograferad utskrift på laserskrivare, och nu finns den som PDF-filer och i html-format på www. Jason Snell är förresten också redaktör på datortidskriften MacUser.

The McLuhan Probes är ett periodicum i PDF-format, vilket känns lite onödigt tillkrånglat i sammanhanget, eftersom det är mest bilder som visas. Men ganska spännande sådana.

The Virtual Baguette är en allmänkulturell tidskrift på både engelska och franska i lättsam ton.

Bad Subjects och Speed är ett par undergroundartade tidskrifter. Bad Subjects  försöker enligt egen utsago gjuta nytt liv i vänsterpolitiken genom att ifrågasätta dogmerna, medan den medie- och samhällsorienterade Speed  skrivit om det alltmer aktuella ämnet "science and re-enchantment". Ojämnt innehåll i båda, men snygg design.

Den samhällsvetenskapliga och tvärdisciplinära tidskriften Humanitas, baserad i Washington och redigerad av Claes G Ryn och Joseph Baldacchino, innehåller intressant läsning om bl.a. demokratins problem.

William Timberman's tidskrift Afternoon innehåller en del intressant bildmaterial, medan texterna oftast är sämre. Timberman vill överge tidskriftens traditionella periodicitet och ser ordet "magazine" i sin mer ursprungliga betydelse 'lagerutrymme'.

Quanta Magazine är den ledande science fiction-tidskriften. Omphalos  är en annan, som dock tycks ha avsomnat, men gamla nummer finns kvar på adressen [http://polarbear.eng.lycos.com/sf-clearing-house/zines/omphalos/].

Utförliga översikter över elektroniska publikationer finns hos John Labovitz och hos Association of Research Libraries.

Litteratur online

Litterära arkiv i elektronisk form, liksom översikter över sådana, finns det mängder av på Internet. En bra översikt är Literary Resources on the Net, som vidmakthålls av Jack Lynch, doktorand i engelsk litteratur vid University of Pennsylvania. På The WWW Virtual Library kan man söka texter efter ämnesområde. En annan översikt är The On-line Books Page.

Reference Shelf är en mindre översikt - 19 referensverk tillgängliga på nätet, t.ex. Periodic Table of the Elements, Perpetual Calendar, Postal Abbreviations, Roget's Thesaurus, U.S. Census Info (1990) och Webster's Dictionary. Den berömda The Elements of Style av William Strunk  finns på nätet, och som en blygsammare men modern variant kan nämnas tidskriften Wireds språkråd, Wired Style: Principles of English Usage in the Digital Age.

Bland de litterära reservoarerna är förstås Project Gutenberg den mest kända. Det finns också en filial i Tyskland, Das Projekt Gutenberg, som skall koncentrera sig på tyskspråkig litteratur. Franskspråkiga texter kan man hitta hos l'Association des Bibliophiles Universels (ABU).

Ett av de större arkiven med elektroniska böcker, där man t.ex. kan hitta Dante på originalspråket, är Book stacks. Det är delvis en kommersiell online-bokhandel med 400 000 titlar i lager men även ett fritt elektroniskt bibliotek med massor av klassiker.

Bibliomania är ett ännu så länge blott halvstort textarkiv, som drivs av Data Text Publishing Ltd i England. Här tillhandahåller man nu Joyces Ulysses,  en bok man naturligtvis inte läser på skärmen, men att ha den sökbar på datorn ger säkert Joyceforskarna arbete i 50 år till. Bibliomania har också hyperlänkat E.C. Brewers klassiska Dictionary of Phrase and Fable,  ett något ovetenskapligt filologiskt arbete, men synnerligen fantasieggande att bläddra i. Här finns också ett par klassiker inom ars amandi,  nämligen Den doftande trädgården  och Kama Sutra,  (av någon anledning katalogiserade under "Non-fiction/Society").

Transient Mismatch Press är ett tyskt elektroniskt förlag som publicerar bl.a. Anton Olanders och Nabla Grüns Cinque Ports  och Büchners Lenz  på nätet. Inte så litterärt men ibland ganska underhållande är Story Bytes, en diskussionslista, där deltagarna skriver korta historier, otroligt korta ibland faktiskt, från två ord (!) och längre.

Skandinavisk litteratur hittar man hos Projekt Runeberg, som drivs av en mängd frivilliga inskrivare och scannare, med eldsjälen Lars Aronsson i Linköping i spetsen. Stora e-textarkiv är också Wiretap och Project Bartleby.

Den första svenska romanen som gavs ut enbart på nätet var Bo Svernströms Förvirringens år som publicerades hösten 1996 hos Projekt Runeberg. I januari 1997 kom Forssell/Myrdal/Curmans print-on-demand-böcker på Mare Balticum.

Vill man läsa klassiker som Boëthius och Augustinus, kan man gå till James J. O'Donnell's medieval texts in Latin. Liturguiska texter finns hos Durham Department of Theology och Vulgatan  kan man läsa t.ex. hos Online Book Initiative. Hos Christian Classics Ethereal Library finns exempelvis Thomas à Kempis "De imitatione Christi" i engelsk översättning. University College i Cork tillhandahåller medeltida iriska texter på sin sida Curia.

Hos University of Virginia finns ett engelskt medeltidsarkiv med bl.a. Canterbury Tales. Databasen Perseus  med texter och bilder kring det antika Grekland, som tidigare bara funnits på cd-rom, finns nu delvis på [http://www.perseus.tufts.edu/].

China News Digest (CND) tillhandahåller kinesiska klassiker som Lao Zi (Lao Tsu), Zhuang Zi (Chuang Tsu) och Kong Zi (Konfucius).

Det vore kanske falsk blygsamhet att inte nämna att min egen tidskrift The Art Bin också innehåller en del ovanliga e-texter: Stiernhielm, Östgötalagen, Novalis, Chaucer m.m.

Nationalbiblioteken har ju länge använt sig av Internet, mest gopher och telnet, om man inte haft helt egna uppringda databaser. Dessa börjar nu i viss utsträckning dyka upp på www tillsammans med övrig information om bibliotekens aktiviteter, utställningar m.m.: Library of Congress i Washington, Kungliga Biblioteket i Stockholm, det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn samt Nasjonalbiblioteket i Rana och Oslo. I Norge finns även Bibsys, en översikt över forskningsbibliotek.

Tämligen utpräglad biblioteksprofil har också Den digitala salongen, "ett nätverk mellan människor och institutioner inom kultur, humaniora och folkbildning inom hela Sverige", som man presenterar sig på hemsidan. Här deltar olika lokala folkbibliotek med information, men här finns även t.ex. Riksutställningar och Utbildningsradion.

Sidor om enstaka författare finns förstås i massor, dock mera sällan utgivna av något litterärt sällskap eller någon auktoritet på området. Karin Boyesällskapet är såtillvida ett av undantagen. Selma Lagerlöfs samlade verk finns på: [http://wwis.upnet.se/selma/indexswe.htm].

Går man t.ex. till adressen [http://www.ozemail.com.au/~caveman/Joyce] får man läsa: "Greetings from Sydney, Australia! Computer software is my profession, but Joyce is one of my favourite authors ..." Detta är typiskt för en stor del av publiceringen på nätet, fans som producerar idolsidor om favoritförfattaren, -kompositören, -rockgruppen etc. I Australien finns en sida om Dylan Thomas. Där finns inte så mycket att hämta om man redan känner till poeten något, men hans egna oförglömligt suggestiva uppläsningar kan man höra på [http://town.hall.org/Archives/radio/IMS/HarperAudio/020894_harp_ITH. html]. Jorge Luis Borges kan man läsa om på [http://www.microserve.net/~thequail/libyrinth/borges.html]. I Frankrike ägnas en webbplats åt texter om och av Boris Vian.

På Kierkegaard on the Internet finns dels filosofens samlade verk på danska, dels en del intressanta uppsatser om honom. Apropå filosofi, finns en bedövande stor översikt över filosofiställen, Sean's One-Stop Philosophy Shop (tidigare kallad The Ultimate Philosophy Page).

Tyler Steben, doktorand vid Wayne State University i Detroit, har upprättat The 19th Century American Women Writers Web, som tillägnas författare som Louisa May Alcott, Rebecca Harding Davis och Emily Dickinson.

Mycket av universitetens litterära forskningsråvara finns förstås inscannad och ligger kvar på en del ftp- och gopher-servrar, men eftersom sådana numera är nåbara med hjälp av webbläsare som Netscape och Internet Explorer, så är de ofta ändå kopplade till olika www-sidor. Exempel på detta är Ebooks,  där man bl.a. kan hitta hela Whitmans Leaves of Grass via en länk till en ftp-server.

Man kan också köpa fysiskt påtagliga böcker via Internet. De största boklådorna på nätet är engelska Internet Book Shop och amerikanska Amazon.com. Den förstnämnda utlovar när detta skrivs 912 000 titlar och den sistnämnda en miljon; båda kallar sig störst i världen. BookWire samarbetar med Publishers Weekly.  Här finns en databas över tusentals boklådor, bibliotek och förlag. I Sverige finns t.ex. Hedengrens på nätet.

Svenska Antikvariatföreningen har sin medlemsförteckning på en server. Några av antikvariaten har också egna hemsidor och sex av dem har sina kataloger tillgängliga elektroniskt.

Konst

Museer och gallerier saknas inte precis på nätet numera. I början var det vanligare att enstaka konstnärer publicerade sig själva och gick förbi kuratorer och uttagningsnämnder. I sanningens namn skall sägas att mycket av detta är skräp, precis som fallet är med de litterära självpublicisterna. Och många museer har nätsidor som främst visar husfasaden, någon enstaka tavla och öppettiderna. Men det finns några bra ställen. Louvren förstås, skapad oberoende av Louvren som institution och därför numera omdöpt till WebMuseum.  Betydligt mer officiellt (och tyvärr tråkigt) är det hos franska kulturministeriet, som har en server med viss utställningsverksamhet.

Whitney Museum of American Art visar både smakprov från aktuella utställningar och från den permanenta samlingen (Edward Hopper t.ex.). På nätet finns även Andy Warhol-museet och Museum of Modern Art.

National Museum of American Art tillhör Smithsonian Institution i Washington och har ett mycket snyggt formgivet ställe. Den permanenta samlingen omfattar bl.a. verk av Thomas Cole, George Catlin och Albert Bierstadt.

Såväl klassiskt vasmåleri som medeltids- och renässanskonst kan ses hos det Chicagobaserade The David and Alfred Smart Museum. Hos Museum moderner Kunst Stiftung Ludwig i Wien finns bl.a. Kokoschka, Balla, Magritte och Pollock i de permanenta samlingarna.

Deutsches Museum für virtuelle Kunst är en webbplats med förskräcklig formgivning, men tar man sig fram till individuella konstnärer kan man hitta en del bra, t.ex. Monika Schuch.

Konstelevers verk kan man ta del av på australiska North Adelaide School of Art, Minneapolis College of Art and Design, Kunsthochschule für Medien Köln eller Hochschule der Bildenden Künste i Saarbrücken, som också ger ut tidskriften Tightrope.

Information om Japans museer, med många länkar, finns på [http://www.dnp.co.jp/museum/icc-e.html]. På en svensk server kan man förresten hitta japanska Ukiyo-e-tryck från Edoperioden. Författaren Hans Olof Johansson har här gjort en mycket ambitiös sammanställning.

När det gäller svenska museer,  finns en översikt med vidare länkar till ett 90-tal museers nätsidor, och Stockholms museer  finner man på [http://www.stoinfo.se/sverige/museum/]. Konstkalendern visar vilka utställningar som pågår på de olika gallerierna i Stockholmstrakten. Andréhn-Schiptjenko är ett galleri som funnits länge på nätet. Vår huvudstad som blivande huvudstad för kulturen i Europa har information på [http://www.kultur98.stockholm.se//hemma.html]. Stiftelsen Artnode har gjort en utmärkt cd-romskiva med presentationer av svenska konstnärer och deras verk, och delar av detta material finns också på nätet.

Även inom konstsektorn finns förstås många som gör egna små museer med favoritkonstnärerna. Om de juridiskt har rättigheterna till verken är inte alltid så säkert. För bara ett halvår sedan fanns många arkiv med reproduktioner av allt möjligt från Dürer till Picasso eller Magritte. Många har nyligen försvunnit från nätet - kanske kan det bero på att serverinnehavarna har blivit mer medvetna om riskerna med att sprida upphovsrättsligt skyddade bilder fritt.

När det gäller forntida konst har upphovsmannen eller -kvinnan varit död så pass länge att det torde vara rätt riskfritt att sprida den. Fransmännen var snabbt ute med fynden av grottmålningar vid Vallon-Pont-d'Arc. Bara någon vecka efter upptäckten fanns de till beskådande på nätet. Tanken var bl.a. att något försöka minska tillströmningen av nyfikna som ville komma till platsen, som ju bara forskare har tillträde till.

Egyptisk konst och andra föremål finns på University of Memphis i Tennessee och papyrusrullar kan studeras på University of Michigan. Antik grekisk konst finns som redan nämnts i Perseus-basen. En översikt över "förhistoriska" nätsidor finns också.

Bland de små revir som enskilda konstnärer skapat åt sig på nätet kan jag nämna ett par personliga favoriter: Sarabel's studio, där konstnären Patricia Corrigan huserar och The Place, en oerhört snyggt designad plats åt Joseph Squire, som ställer ut foton, skisser och annat med hög grafisk potential. Sidan om Christo är inte hans eget verk, men den är värd ett besök, liksom sidorna med målningar av Stéphanie Cozon, som målar i en stil som för tankarna till Modigliani.

Busstops var ett projekt där nio formgivare skapade lika många buss- och spårvagnshållplatser i Hannover.

Besynnerligt men underhållande är A Guide To Visiting As A Customer, som visar det oväntade mötet mellan shoppingvagnar, science fiction, kvantfysik, schizofreni och hemlöshet på en webbplats.

Det finns förstås också mängder av översikter över konstställen. Art on the Net och Artnetweb har både listor och egna hyresgäster som visar konst. Hos Artnetweb huserar t.ex. när detta skrivs Guggenheim med en Oldenburgutställning.

På Find Arts kan konstnärer utbyta länkar och skaffa sig egna hemsidor för att visa sin konst. Här finns mängder av länkar till intressanta konstställen på Internet. Kvaliteten på konsten är högst varierande, men mycket är bra. Ett annat intressant projekt är Art Quest, som vill länka samman konstköpare och -säljare via e-post. Liknande är Artistavenue, i verkliga världen beläget i Denver. Artistavenue har också en cd-romservice.

I sammanhanget kan jag också passa på att nämna en bra samlingsplats, Artsource, för kanadensiska konstnärer, samt Les Éditions Cybérie, med mängder av länkar till tidningar och konstställen samt veckokalendarium. Frankrikebaserade Le Journal des Arts försöker hålla reda på alla utställningar i hela världen. Svenska konstnären Marika af Trolle har skapat @rt net Mallefougasse, ett webbforum för konstnärer i Provence med svensk anknytning.

Art-Diary-Internet påstår sig ha 50 000 adresser till konstnärer, gallerier och museer i världen. Och kontrollerar man Sverige, så nog förefaller täckningen rätt hyfsad. Men katalogen utnyttjar ännu inte hyperlänkar till exempelvis omnämnda galleriers och museers egna webbplatser. Det är den tryckta katalogen som är överförd i tämligen obearbetat skick.

Det finns nu många webbställen i världen som kallar sig något med "artnet". I Italien finns ett Artnet med ganska kommersiell konst (skulptur, måleri och foto), med aningen pretentiösa presentationer, men en del bra kan man hitta här.

På svenska Artnet företräds gallerierna Bennetter, Futura, Leger och några till. När fler ansluter sig och uppdateringen av utställningar sker oftare, kan det bli mycket bra.

Lars Wikström har ett snyggt ställe, där han visar sin konst, ofta med tonvikt på boken som artefakt. Peter Rosvik visar sina minimalistiska målningar på en likaledes rätt minimalistiskt hållen, stramt designad plats. Konstnären Bertil Berggren-Askenström visar sina silver- och glasskulpturer under rubriken Aluvisions.

En mycket fin webbplats ägnas åt Arne Jones konst. Här finns frikostigt med bilder och förklarande texter. Dagboksanteckningarna, som vi får ta del av här, är mycket intressant och stimulerande läsning. Jag hoppas att fler läggs in.

Arkitekten Marcos Novak  kunde kanske lika gärna ha nämnts i samband med olika filosofiställen. Denne särling, som bl.a. bygger övningsmiljöer för astronauter in spe och "flytande arkitektur" för framtida nomadiserande samhällsformer, kan man läsa om på Words, Works, Worlds.

Musik

Musiken har haft lite trögt att komma igång på nätet, om man nu undantar den väldiga flora av beundrarsidor som skapas av fans till olika artisters eller kompositörers ära. Det är nästan meningslöst att börja räkna upp alla dessa, från Frank Zappa-sidan St. Alphonzo's Pancake till The Symphonies of Gustav Mahler on Record. När tekniken blir bättre, kommer musiken själv att ta plats på nätet i allt större utsträckning, och vi kommer att få minst lika många musikarkiv som det i dag finns textarkiv.

Olika musikaffärer finns förstås, t.ex. CDNow, vars Affärsidé helt följer vad alla marknadsförare predikar. Precis som i fallet med den redan nämnda bokhandeln Book Stacks, försöker man här tillföra ett mervärde förutom den rena försäljningen. Det gör CDNow genom att gratis tillhandahålla All Music Guide,  ett stort referensverk om skivor och musik (som inte nödvändigtvis innehåller bara sådant som CDNow säljer). University of California i Irvine har också en bra online-skivaffär med en del extrainformation om musik.

En fantastisk indisk skivaffär finns numera på www. Raag säljer en förskräcklig mängd musik, både syd- och nordindisk klassisk, men även filmmusik. Länkar till ställen som handlar om klassisk indisk musik finns förresten på [http://www.mel.dms.csiro.au/~mohan/world/music/other-carnatic.html].

De bästa tangoskivorna finns listade på Les meilleurs disques de Tango. För jazzintresserade finns Jazz Central Station, där man kan lyssna på nya skivor, prata på en chat line med olika musiker, läsa information om festivaler m.m. IUMA, Internet Underground Music Archive är en liknande institution, som trots namnet har ett rätt brett utbud.

Bluesen och dess historia kan man studera på The Blue Highway. Den "grekiska bluesen", rembetika,  behandlas numera på flera webbplatser. Rembetikans historia kan man läsa på [http://users.forthnet.gr/ath/physiart/rebetika.htm], och klassiska skivor med legender som Kostas Roukounas och Markos Vamvakaris kan man köpa på [http://www.xenophone.com/specials.htm].

En bra översikt över andra musiklänkar, med tonvikt på elektronisk och experimentell musik finns på [http://www.webcom.com/hurleyj/music/links.html]. En samlingspunkt för den europeiska fria improvisationsmusiken, med namn som Bailey, Bennink, Brötzmann etc., finns hos European Free Improvisation Pages.

Hos The British Harry Partch Society kan man läsa om uppfinnaren av instrument som "chromelodion" och den 43-toniga skalan.

Institutioner och föreningar finns förstås i mängder, från sidor med tips för flöjtister till Stockholmsoperan eller La Scala. Folkoperan har också sidor på nätet. Modernister kan glädjas åt IRCAM, Institut de Recherche et Coordination Acoustique/Musique eller Fylkingen i Stockholm.

Ett sätt att spara plats och åstadkomma rimligare nedladdningstider är förstås att överföra MIDI^[3] i stället för färdig musik, dvs. instruktioner till en sequenzer om vilka toner som skall spelas och hur länge - själva ljudframställningen kräver då någon form av synt eller ett program som kan göra motsvarande i datorn. Detta är vår tids pianorullar, kan man säga. På The Classical Midi Archives finns mer än 1 800 MIDI-filer med musik av Bach och Beethoven såväl som av Dufay och Josquin.

Sonicnet i New York är ett forum för ny musik, hip-hop, techno m.m. Här rapporterar man direkt från konserter, sänder digital video m.m.

En sorts musikalisk self-publishing via Internet sysslar Björn Fogelberg med. På hans webbplats får man höra smakprov ur hans egenproducerade techno-cd.

Från teatern och biosalongen

Shakespeare Theatre i Washington, under ledning av Michael Kahn, har information om pjäser, kursverksamhet etc. En bra översikt över teaterinformation på nätet hittar man hos Theatre Central. Kungl. Dramatiska teatern har informationssidor på adressen [http://www.dramaten.se]. Regissören och journalisten Peter Ferm kallar sin webbplats för Grusgång till teater på nätet. Här finns länkar till teater- och dramatikställen. Dansens Hus  har information på [http://www.dansenshus.se/].

För övrigt när det gäller dans, har Estelle Souche gjort en intressant personlig översikt över bra "dansställen". Det gäller såväl klassisk balett som modern dans, danstrupper, enskilda dansare etc. Hon har t.ex. en sida om Martha Graham.

Amerikanska BalletWeb sysslar enbart med klassisk balett. Varje vecka publiceras en ny dansbild och man har också recensioner av olika föreställningar. Milonguero kan vara en bra utgångspunkt om man vill läsa om tango.

För cineasterna finns förstås mängder av sidor om enskilda regissörer och filmer (kolla Yahoo, vilket förresten får bli tipset för alla som tycker att jag skamligen negligerat just deras favoritgenre). Ett bra filmlexikon, som kan komplettera cd-rombaserade verk såsom Microsofts Cinemania, är Internet Movie Database, som påstår sig ha med ungefär 50 000 filmer. Ett intressant ställe är också New York-baserade Film Forum, en oberoende biograf som också presenterar filmer och publicerar intressanta artiklar. Stockholm Film Festival  finns ju förstås också på www, på [http://www.filmfestivalen.se/].

Performance Index är ett forum för performanceartister, där man finner uppgifter om 80 konstnärer, uttalanden och teoretiska texter.

Tilläggas skall bara att det finns ett par kulturella nätverk, ungefär som Kulturnät Sverige kanske kommer att bli. I Danmark finns Kulturnet Danmark ^[4] och i Kanada Culturenet ^[5]. Tyskland har Kulturbox, och i Finland finns ett kulturnät på Kabelknuten.

Vill någon botanisera bland mängder av länkar, mycket systematiskt ordnade, finns förteckningar hos Skolverket, och hos Bibliotekstjänst.

Noter

2. Se vidare http://www.tnc.se/dataterm.htm [Tillbaka]

3. Musical Instrument Digital Interface. [Tillbaka]

4. Se 4.2.1. [Tillbaka]

5. Se 4.3.3. [Tillbaka]